Snipäventyret har blivit samma sak som semester för många. Och i år deltar rekordmånga båtar.
Vi träffade gänget i Käringsunds byn i Eckerö och hamnade i oväder.
RESA Vi går ut på bryggan. Kring 40 snipor ligger inne och med doften av tjära och trä kommer minnena.
-För mig är det här barndom, säger Johnny Andreasson. Bara jag hör ljudet av motorerna känner jag mig lugn och trygg. Det påminner mig om min morfar.
Inga problem
31 snipor startade från Sjökvarteret i Mariehamn i morse.
-Vi har haft en kanondag. Jag är riktigt nöjd, säger Nero Lindqvist. På eftermiddagen stannade vi till i en fantastiskt liten vik och solen har lyst på oss hela tiden.
-Jag tycker det är så roligt att intresset är så stort hos de unga. Och ändå har vi aldrig några problem med stökigheter, tillägger han.
På bryggan sträcker båtfolket på benen, går omkring och småpratar och kontrollerar förtöjningarna.
En kille står och skrubbar kapellet med en diskborste, några har plockat fram glas och en flaska vin och satt på en skiva.
Snart ska det bli bastu.
Skydd under en presenning
När vi kom verkade havet vara nöjt och ganska lugnt. Men plötsligt blåser vinden upp med nya krafter.
Himlen mörk, förbluffande mörk. Några sekunder senare öser regnet ner.
Det smattrar mot bryggan, kaffekoppar och durken i de öppna båtarna.
Fort fort hoppar vi ner i en båt och tar skydd under en presenning. Där är det mörkt, fuktigt, kallt, men ganska mysigt.
-Det är min flickväns pappas båt, säger Jonas Öhberg. Vi sjösatte den igår och köpte den i måndags. Då höll den på att sjunka, men vi har tätat lite här och där och bytt ut motorn, så nu borde den fungera fint.
Regnet lägger i ytterligare växeln och åskan mullrar i bakgrunden. Vi öppnar upp en glipa och kikar ut. På däck ligger vita hagelkorn.
-Oj, då. Det kan bli lite blött att sova här i natt, säger Johnny Andreasson till Jonas. Det är tur att vi tog tältet med oss.
Varför snipa?
-Det är som att färdas med moped, säger Johnny. Det är inte brådska med någonting.
Killnamn på båten
Efter en kvart har ovädret dragit förbi. Först upp på bryggan är Paulina Eklund. Eller rättare sagt kapten Paulina Eklund.
Hon styr över den enda kompletta tjejbåten på äventyret. Snipan heter Åke och med som besättning har hon Heidi Wigren, Erika Lindholm och Beata Kamb. Alla fyra har på sig hatt, rosa skor och en t-shirt, men bokstäverna: "Åkes Crew"
-Namnet Åke kommer efter en gammal gubbe som heter Åke, säger Paulina. Jag tycker att en tjejbåt måste man ha ett manligt namn.
Snipan byggdes 1973 på Föglö och har varit i Paulinas familjs ägo i tio år.
-Det har gått jättebra för oss i dag, förutom ösregnet nyss då förstås, säger Heidi. Det blir nog lite blött att sova här i båten i natt, men det ordnar sig. Nu ska vi bada bastu.
I morgon kommer den femte besättningsmedlemmen Cecilia Lund.
-Vi behöver inte så mycket hjälp från de andra, säger Paulina. Vi klarar oss galant. Men de behöver vår hjälp. Vi har redan bogserat en snipa idag.
Tjejerna skrattar högt och solen verkar vara på intågande.
I morgon drar snipgänget vidare på nya äventyr.

Liz Lindvall