Världen är full av orättvisor, en av de största är nog när ett barn drabbas av en allvarlig sjukdom. Michael Doschoris är bara tre år gammal och lider av en ovanlig form av leukemi och genetiskt betingad neurofibromatos. Trots att sjukdomen är genetisk vet man inte riktigt hur den har uppkommit.

– Den kommer varken från min, eller min mans sida, säger Michaels mamma Sofia Doschoris.

Michaels ovanliga leukemityp upptäcktes, till all lycka, i ett tidigt skede och nu har familjen också hittat en matchande donator. I juni kan man därför åka till Helsingfors för att inleda behandlingen, bland annat i form av en stamcellstransplantation. Familjen räknar med att stanna i huvudstaden i minst en månad.

– Vi hyser goda förhoppningar om att han ska bli fullt återställd, säger mamma.

Var hittar man, som förälder, styrka att hantera något sådant när man får höra att ens barn är svårt sjukt?

– Jag måste först säga att jag inte själv visste att jag var så här stark. Jag har tidigare sagt, när jag har träffat föräldrar till sjuka barn, att jag nog inte skulle klara av det på samma sätt som de gör. Men som från ingenstans uppenbarade sig en styrkereserv hos mig och plötslig blev jag starkare än någonsin.

Påtagbar förväntan i luften

Ålandstidningen träffar hela familjen Doschoris på Rafaels betongstation i Jomala på måndagen, och just den här dagen ligger det en påtagbar glädje och förväntan i luften. Michael ska, inom ramarna för projektet ”Min roliga dag”, få prova på de riktigt stora maskinerna som han har dagdrömt om.

Med en väldig iver och ett ansikte som skiner i kapp med solen, rentav spritter han ur familjebilen innan resten av familjen ens hunnit knäppa upp sina säkerhetsbälten. Först av allt får han sätta sig i en grävmaskin tillsammans med allt-i-allon på Rafaels, Christoffer Kytömäki. Tillsammans går de igenom spakarnas funktioner och snart gräver Michael i sandhögarna som om han aldrig hade gjort något annat, ett om möjligt ännu bredare leende sprider sig från öra till öra i hans lilla ansikte – det här är roligt.

– Han älskar grävmaskiner, lastbilar och djur, säger mamma medan hon njuter av Michaels glädjeyttringar.

Vad betyder det här för dig som mamma?

– Det är fantastiskt, vi var tvungna att låta Michael sluta dagis när han insjuknade och han har mycket överloppsenergi. Därför är det så roligt att han nu får en sådan här upplevelse.

Fokus på de fina stunderna

Medan familjens treåring manövrerar grävmaskinen filmar en stolt pappa, Nikos Doschoris, händelserna. 

– Det här är så perfekt för honom, han älskar maskiner av det här slaget. Det är underbart att se honom le där i styrhytten, säger han och fortsätter:

– När han blev sjuk bestämde jag mig för att fokusera på de fina stunderna, därför är jag så glad i dag.

Efter grävstunden har det blivit dags för de riktigt stora maskinerna, allt är stort på Rafaels område – speciellt ur en treårings perspektiv. Grushögarna i bakgrunden tornar upp sig likt alptoppar och hjullastaren som väntar är uppemot två våningar hög. En gigantisk stendumper susar förbi i bakgrunden, ljudet från den samt hjullastarens ofantliga storlek blir lite för mycket för Michael. Han blir lite rädd, men efter en varm hand och lite moraliskt stöd från sin tioåriga storasyster Melina Doschoris ser allt ut att ordna upp sig igen. Tillsammans klättrar de upp i hjullastarhytten och en stund senare sitter det där charmiga leendet ännu en gång som klistrat i hans ansikte.

Michael drar i spakarna, skopan åker flera meter upp i luften och hans roliga dag blir bara bättre.

– Det känns fint att se, han är så värd den här dagen, säger äldsta systern, 13-åriga Marina Doschoris.

Djurkul

Maskindagen vid Rafaels lider mot sitt slut, men innan familjen tar avsked får Michael en mycket uppskattad present, en lastbilsmodell. Solen har gått i moln men glädjen han utstrålar och som ersätter solljuset är en tusenfallt härligare syn än vilken sol som helst.

Färden fortsätter nu mot Ponnylyckan som också finns i Gottby, Jomala. Där får Michael mata getter och andra djur, ännu en dröm som går i uppfyllelse. Dagen avslutas sedan på Palleralla lekland där roliga aktiviteter för alla åldrar byter av varandra.

Michael själv är en handlingarnas kille, han pratar inte så mycket – men känslorna han uttrycker under dagen säger ändå allt och lite därtill.