Kullersten, höga trösklar och bullriga miljöer är problem om man har ett handikapp.
Tre representanter från Handikapprådet visar hur det går att ta sig fram i centrala Mariehamn.
MARIEHAMN - Stolpar och kullerstenar är svårt och skyltar är ett riktigt otyg, säger Rolf Söderlund.
Han är gravt synskadad och kan bara se lite av omvärlden. Just vikskyltar som står utanför butiker är extra svåra att upptäcka.
-Det är rena livsfaran. Om de står in till väggen går det bra men oftast står de mitt i vägen, säger han.
Gott om hinder
Viveka Landgärds är ordförande i Handikapprådet och sitter i rullstol. Hon håller med om att kullerstenarna och Torggatans lutning mot mitten är ett problem.
- Man måste vara väldigt stark i ena armen för att orka styra rakt, säger hon.
På stan finns det gott om utmaningar. Bankomaterna är till exempel så höga att hon inte kan ta ut pengar. Vissa restauranger har för branta ramper eller höga trösklar som hindrar henne från att komma in.
- Det är helt omöjligt att klara det själv. Man antar alltid att en funktionshindrad har någon med sig, men man vill ju kunna klara sig själv så långt det går, säger hon.
Hon uppskattar Zeipels varuhus som inte har några trösklar utan automatiska dörrar, hiss och handikapptoalett.
Bra för två, dåligt för en
För Viveka Landgärds och Rolf Söderlund är Sittkoffs galleria en plats som fungerar bra. De låga trösklarna gör det lätt att komma in och takfönstren gör omgivningen tydlig. Men för hörselskadade Pia Grüssner är det en mardröm.
-Det är bara kala ytor där ljudet studsar och allt ekar. Dessutom har alla butiker hög musik som går in i varandra, säger Pia Grüssner.
Hon säger att det är få lokaler som har hörselslinga och ännu färre som vet hur de fungerar.
-Det hjälper inte att ha en slinga om man inte kan använda den, säger hon.
Ramper och spår på önskelistan
Handikapprådet önskar att till exempel Torggatan förbättras och passar funktionshindrade bättre.
Om Rolf Söderlund fick drömma skulle gågatan ha kontraster eller spår att följa, räfflade gatuplattor och färre vikskyltar.
Pia Grüssner önskar bättre belysning på varuhusen och mjukare miljöer som inte ekar.
- Bättre en brant ramp än ingen ramp alls, men egentligen önskar jag ett trapplöst samhälle, säger Viveka Landgärds.
Handikapprådet och Handikappförbundet träffade tekniska verken i vintras för att prata om den stora inventeringen av offentliga lokaler som gjordes 2005.
- Vi tog upp det på nytt. En del saker har blivit bättre, Nyfahlershus till exempel. Men det finns mycket att åtgärda, säger Viveka Landgärds.
-Det är ett långt och strävsamt arbete att få till stånd förändringar.
Varför ser det inte bättre ur? Läs svaret på den frågan i lördagens tidning.
Nina Eriksén

Ålandstidningen