Ingen anade vad vraket innehöll. Det var för litet och låg för djupt.
I stället blev det det största vrakfyndet på Åland i modern tid.
Nu återstår en grundlig kartläggning av vraket.
Det var ett svensk-åländskt dykarlag som först gick ned till vraket. Dykarlaget bestod av Anders Näsman, Anders Palm och Peter Oleander, under ledning av Christian Ekström.
- Jag fick positionen från fiskare som sett att det legat något på bottnen. Så vi åkte runt och letade med min dykbåts ekolod. Jag tyckte först att det var för litet och på för stort djup, och att vraket antagligen var för nytt för att vara intressant.
Men tidigare erfarenheter gjorde att han ändå övervägde ett dyk. Samma dyklag jobbar med dokumentation av fartyget Sjöhästen mellan Gotland och Åland, ett omtalat vrak som skapat mycket uppmärksamhet i Sverige.
- Det här vraket hade samma mått. Det gjorde det intressant. Och alla vrak är värda åtminstone ett dyk.
Plötsligt intressant
Sagt och gjort. Men plötsligt blev rutindyket intressant.
- Vi såg en masttopp avteckna sig mot mörkret, och strax efter en till. Fartyget hade två master! Jag blev direkt mycket mer fokuserad, och så fortsatte vi nedstigningen.
Och vraket är verkligen unikt. Det är nästan helt intakt. Bogsprötet har lossnat, och ligger på botten, och akterspegeln har tryckts ut. Men spisen ombord har knappt skadats alls, och inredningen i byssan ligger kvar - tillsammans med ett stort antal oskadade champagneflaskor.
Vraket hade lagt sig till vila på 55 meters djup. Masterna, som fortfarande står, pekar 25 meter uppåt.
- Det var dålig sikt, max två meter. Det tog ett tag att lokalisera sig, och att insupa alla intryck. Sedan började vi dokumentera vraket. Flaskor är en bra tidsmätare. De var inget man släpade runt på för skojs skull. Och av tidigare erfarenheter kunde jag konstatera att flaskorna var mycket äldre än jag någonsin trott.
Hjärtformade ankarspadar
En indikator på ett fartygs nationalitet från den här tiden är ankaret. Olika nationer använde olika typer av ankare. Det här vraket hade hjärtformade ankarspadar.
-Det talar för att det är ett nordiskt fartyg.
Med tanke på vrakets skick bör förlisningen ha varit relativt lugn, om man nu kan tala om lugna förlisningar.
- Antingen har det gått ned med fören först, eller så har fören skadats när det gick på grund. Min gissning är att förlisningen skett vintertid, och att fartyget varit nedisat. Har sedan skeppet gått tungt och fått för mycket vatten över fören har hon helt enkelt sjunkit med fören först. Det skulle förklara att aktern blåsts ut. Luften har samlats akterut och tryckt ut akterspegeln av vattentrycket.
Ett annat alternativ är att fartyget gått på ett grund i närheten, fått en skrovskada och sjunkit av den anledningen. Men tills vraket undersökts noggrant vet ingen.
Lastutrymmet kvar
Förutom flaskorna och en mängd föremål, bland annat en sextant och ett lod, är lastutrymmet oskadat - och oundersökt.
- Vi hann inte med det vid första dyket, så det återstår.
Har du någon uppfattning om vad det kan finnas i lasten?
- Nej. Vraket ligger i en gammal handelsfarled. Det kan vara vilka försändelser som helst mellan Stockholm och Åbo eller S:t Petersburg. Nu har vi nått en punkt där vi måste komma överens med museibyrån vad vi ska göra. Det är ett såpass unikt fornminne att det behöver undersökas, men det ligger för djupt för att landskapet ska kunna dyka där. Vi ställer gärna upp med dykresurser. Vi har ju kapaciteten. Jag hoppas att det här är början på en lång resa, och en möjlighet att få lära sig mer om den historiska aspekten.
Vem som tar hand om champagneflaskorna är inte klart, men det är inte dyklaget. De ägs av landskapsregeringen, eller av någon riksmyndighet beroende på hur vraket klassas.

Fredrik Granlund