Martin Erikson, mer känd under sitt artistnamn E-Type var under 90- och 00-talet med och dominerade eurodance-genren. Genombrottet kom 1994 med megahitten ”Set the world on fire”, och tillsammans med stjärnproducenter som Max Martin och Denniz Pop har han levererat hitlåt efter hitlåt och gjort sig känd för sina spektakulära scenshower. Utöver artisteriet arbetar han som krögare och driver två restauranger i Stockholm.
Just nu är han ute på turné, och tar under torsdagen färjan till Åland för att uppträda på Rockoffestivalen.
Martin Eriksons Ålandsbesök sammanfaller med vikingamarknaden i Saltvik, vilket passar bra då han är en riktig vikingaentusiast.
– Men jag vet inte om jag hinner. Jag är lite ledsen över det, jag hade velat gå på Saltviks vikingamarknad, säger han och förklarar att han anländer till Åland sent på torsdagen och lämnar ön redan samma kväll.
Hade du tänkt gå på den?
– Ja absolut, vikingamarknaden måste man alltid gå på. Det är allmänbildning.
Martin Eriksson är dock en flitig Ålandsbesökare, och under årens lopp har han hunnit med att besöka vikingamarknaden flera gånger.
Har du något minne från den?
– Det var några från föreningen där som visade en konstruktion, de har som ett slags kafé på den här platsen, som är jättefin. Ett vikingahus som vi tog en massa bilder på, klättrade och kollade på. Planerna var att vi skulle bygga ett likadant på Birka i Stockholm, men det har inte blivit av.
Hur ser ditt liv ut just nu?
– Just nu är jag väldigt mycket ute och turnerar. Jag åker på onsdagar och kommer hem på söndagar, så sover man två dygn och så packar man väskan och åker igen. Så har det varit sedan i maj och kommer att hålla på till september.
– Det är inte mycket man hinner. Man får liksom välja om man ska klippa gräsmattan eller vara på banken eller tvätta bilen.
Hur ser en vanlig turnédag ut för dig?
– Det är ett fasligt resande kan jag tala om.
– Och ibland får man äta och ibland får man sova och ibland får man inte göra något av det. Och ibland kommer man fram precis när man ska gå upp på scenen, då får man ta en bärs och göra två armhävningar och så är det bara att gå ut.
Han beskriver turnélivet som slitigt, men han vill samtidigt inte klaga då han själv har valt det hektiska livet som kommer med att vara artist.
Åland beskriver Martin Erikson som ett trevligt ställe, och berättar att han gjorde sitt första besök på ön redan som liten.
– Jag tycker mycket om Åland. Alla öar är roliga att stanna på tycker jag.
– Det har alltid varit jättetrevligt att komma till Åland. Lite synd att det alltid är så bråttom, vi kommer med färjan, spelar och drar direkt.
– Det är det jag saknar på turné, att man nästan aldrig hinner se något jättefint ställe.
På frågan om sitt bästa Ålandsminne har han svårt att komma på något specifikt.
– Jag har nog inget sådär att jag kan berätta om just den dagen som förändrade mitt liv på Åland, utan det är bara att man ser fram emot det, det är väldigt somrigt på Åland och mysigt att vara där.
– Det är väl de spelningarna när man får vara kvar ett tag. Jag vet att någon gång åkte vi inte förrän dagen efter och då åkte vi runt hela ön och tittade, det har jag aldrig gjort förut. Vi fick låna en bil och då minns jag att det var vikingamarknad också.
– Det finns mycket att se på Åland, det är mycket hemslöjd och mat.
Vad kan den Rockoffpubliken förvänta sig inför torsdagen?
– Vi kör som vi alltid har gjort, full fart. Det ska bli jättekul, Rockoff är ju väldigt rolig att vara på så det blir nog glatt humör. Det kommer att bli skitroligt. Full fart.
Men en show med spektakulära effekter och pyroteknik, något han gjort sig känd för, tror han inte att det blir.
– Det är andra tillstånd och grejer så det blir nog inte riktigt samma vansinne, det tror jag tyvärr inte.
Däremot kommer han att ha fullt band med sig på scenen.
– Det blir skoj, en partajarkväll.
Vad från din karriär är du mest nöjd med?
– Det är nog att jag fått hålla på så länge. Jag har byggt upp en grej som finns och inte verkar försvinna, folk har roligt på konserterna till musiken och jag är mest nöjd med att det är kvar.
– Vissa delar av publiken är yngre än låtarna och har ändå full fart.
– Och att vi har roligt. Jag är väldigt nöjd med att jag har musiker med mig och att folk vill spela med mig och komma och titta när vi spelar, sjunga och dansa och ha skoj. Det tycker jag är skitroligt, så det är jag nog mest nöjd med.
– Och att jag varit duktig på att sitta och skriva massa musik, när jag gjorde det, att man satt dygnet runt och körde så att det finns mycket låtar att välja på, att man inte har en eller två hits utan kan bjuda på lite mer låtar som folk känner igen.
Hur har du orkat hålla igång i så pass många år?
– Till stor del tror jag att jag har en bra publik, en energifylld publik som får en att tycka att det är roligt, att man inte står och kämpar i motvinden utan det är ganska medvind.
– Sen är det väl att jag hållit mig i någorlunda form själv, så att man orkar. Kört varannan vatten, tränat och käkat.
– Har man skoj så går det bra, då finns det energi.
Har det varit mycket vilt festande?
– Lagom, på en bra nivå. Oftast.
– Nu är det inte riktigt samma som det var i början. Då var det varje kväll man levde som om det vore den sista kvällen i livet, men riktigt så kör man inte längre.
På frågan om det vildaste han varit med om under sin karriär svarar Martin Erikson att det är svårt att redogöra för 30 års kalasande i en mening. Och det allra vildaste vill han inte berätta om.
– Det går inte att skriva i en tidning. Men det var ju absolut galnare förr. Jag menar vi har fortfarande superkul men vi känns väldigt mycket vuxnare nu, vi har kul på ett annat sätt. Man har kul med musik och man har kul genom att sitta och lyssna på varandra när man berättar historier och så.
Hur festade du under mitten av 90-talet?
– Du får googla gamla partaj-bilder så får du se.
– Framförallt så anställde jag alla mina kompisar, de flesta är ju musiker. Det var viktigare att man hade skoj och kalasade kanske, än att man spelade.
– Vi var ju väldigt energifyllda, det var ett väldigt kalasande på den tiden. Men då visste man ju inte att man skulle hålla på än i dag. Då tänkte man att ”Vi kör några somrar”, och då vill man ju ha så roligt det går de somrarna.
Hur har allt du varit med om utvecklat dig som person?
– Jag skulle väl tro att det är i takt av hur man lever. Jag tror det är roligt att man har roligt så mycket man kan såklart, det är det enda sättet att leva.
– Det beror ju på vad man tycker att är roligt, men efter några år så är det inte lika roligt att springa ute klockan fem på morgonen.
– Sen tror jag att det beror på tillfällena, då var det ju fest oavsett om vi satt fast i en hiss eller satt i kölsvinet på en Ålandsbåt. Det skulle vara fest för att det var helg och vi spelade, och så är det ju inte idag. Är det inte kul så går man och lägger sig istället, och det gjorde man inte förr. Vi har blivit vuxnare. Och det tror jag att är bra, det är till sin fördel.
Angelina Eklund
