Den 13 augusti åker Enni Sjölund från Åland till Helsingfors, och dagen efter tar hon ett flyg till Tokyos flygplats. Hon far sedan till staden Nagoya, där hon kommer att bo och studera i tio månader.

Hon säger att hon vill uppleva en ny kultur.

– Det är många som på lov far på resor runt i Europa. Visst skiljer sig kulturen runt om i Europa från varandra men de liknar ändå. Jag ville uppleva en ny kultur som skiljer sig mycket från den världsdel vi lever i.

Hon kommer att gå på en skola i staden och bo hos olika värdfamiljer.

– Jag kommer att bo hos fyra olika värdfamiljer under mitt utbytesår, och jag kommer att gå på en privatskola i stan. Skolan är japansk och allt vi lär oss är på japanska.

Japan använder sig av tre olika alfabet, och Enni Sjölund har förberett sig genom att lära sig dem.

Mer nervös för att komma hem

– Jag är lite nervös, man vet inte vad som väntar och jag känner ingen där. Jag är mest nervös över hur det kommer vara att komma hem igen. Processen med utbytet har pågått i drygt ett år, och det känns overkligt att jag snart far iväg, säger Enni Sjölund.

Hon säger att utbytet kan hjälpa henne att hitta sig själv.

– Det låter lite klyschigt, men jag vill göra något och utmana mig själv, och på så vis hitta mig själv.

Hon har sedan hon var liten velat åka på ett utbytesår.

– Min mamma var på ett utbytesår till USA i början av 90-talet, och när hon berättade det för mig när jag var liten så blev jag inspirerad.

Hoppas lära sig flytande japanska

Hon säger att skolan i Japan skiljer sig mycket från den åländska skolan.

– Jag vet att många skolor har skoluniformer, och jag tror att jag har det på min skola. Man måste också ta med sin egen lunch. Det finns även mycket aktiviteter efter skolan, så som fotboll, te-klubbar, kampsporter och orkester. Så beroende på skola finns det alla möjliga aktiviteter som man kan göra efter skolan.

Enni Sjölund hoppas att hon lär känna nya människor under sitt utbytesår.

– Jag ser fram emot att träffa nya vänner, och umgås med de andra utbytesstudenterna. Vi köper pins med olika motiv som vi fäster på varandras kavajer, och mitt mål är att min kavaj är full med olika souvenirer när jag kommer hem. Jag hoppas också att jag kan prata flytande japanska.

Hon säger att hon pratat med flera som varit på utbyten tidigare år som säger att de allra flesta kan prata språken flytande efter utbytesåret.