För ett år sedan överklagade den kvinnliga antikvitetshandlaren ett förbud mot utförsel av kulturhistoriska föremål.
Föremålen hade redan lämnat Åland.
Nu annonserar hon i åländska media efter nya antikviteter.
ANTIKVITETER - Kvinnan kom helt enkelt hit till museibyrån utan att ha fyllt i några blanketter, och utan att berätta att hon var antikhandlare. Hon hade lastat bilflaket fullt, så jag fick krypa runt och titta, berättar Elisabeth Palamarz, överantikvarie på museibyrån.
Hon fick sitt tillstånd, men strax efteråt fick Palamarz ett tips om att allt inte stod rätt till.
- Det var en skänk som låg i delar längst bak i bilen som jag inte upptäckte. Den borde ha omfattats av utförselförbudet. Jag ringde och skrev ett brev till henne och försökte upphäva tillståndet i fråga om skänken. Jag ville uppmärksamma henne på att hon inte sagt hela sanningen. Och jag vet att jag fick tag på henne här på Åland.
Kvinnan protesterade och hävdade att beslutet inte kunde återkallas i efterhand.
- Och det hade hon rätt i. Men det var en kalldusch när jag insåg att det fanns föremål med på flaket som var värdefulla. Jag borde ha varit mer påflugen och krävt att allting skulle lastas av och att uppgifter om föremålen lämnats skriftligen.
Vill kunna kontrollera
Nu efterlyser hon större befogenheter.
- Vid större auktioner kanske vi borde kunna åka ut i förväg och märka de varor som omfattas av utförselförbudet.
Det verkliga problemet uppstår när företag sätter i system att föra ut värdefulla konstföremål.
- En privatperson måste förstås få ta med sig sina saker när de flyttar, eller om det handlar om ett arv. Men när det finns kommersiella intressen bakom är det olyckligt ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Det är ledsamt och oroande. Samhället berövas ju på vårt kulturarv.
Nu annonserar kvinnan på nytt i åländska tidningar. Men något tillstånd finns inte.
- Vi har bara fått in en ansökan i år, och det var från en person som hade fått ärva äldre föremål.
När Ålandstidningen får tag på antikvitetshandlaren skrattar hon.
Har papper på utförseln
- Jo, det där är ganska roligt. Först får vi tillstånd av museibyrån, och sedan när vi kom hem med varorna så fick vi ett brev där det stod att vi inte fick något tillstånd. Då ringde jag till Mariehamn och pratade med dem. Man kan inte först lova en sak och sedan ta tillbaka det. Då hade vi ju redan kört över allting. Varorna är förtullade och vi har betalat alla skatter. Det har jag papper på.
Nu söker ni nya objekt i två olika annonser. Har ni ett generellt utförseltillstånd nu, eller söker ni tillstånd för varje enskilt köp?
- Nej, nej, nu söker vi ingenting.
Men ni annonserar ju?
- Nej. Men jag vet hur det här funkar. Det är något slags häxjakt. Och det är tydligen skillnad på svenskar och fastlänningar. När man tar ut saker till Sverige är det ingen som säger något, men till fastlandet får man tydligen inte.
Så hur gör ni när ni köper nya föremål?
- Först kontaktar vi säljaren och sedan söker vi tillstånd. Men nu har vi inte fört ut något. Man får gärna stoppa min bil och kontrollera.

Fredrik Granlund