Ute vid Långviken på Bastö bor Isa Hällström kvar i samma hus som hon växte upp i som liten. Hennes mamma var lantbrukare och pappa jobbade som smed i smedjan på gården.

– Dit flyttar jag i juli, det är onödigt att värma upp det här stora huset, säger hon.

Som det enda barnet kunde det bli ganska ensamt ibland men skolan var desto roligare. Isa gick fem år i lyceet i Mariehamn. Hon hade gärna fortsatt fram till studenten men att bo i stan var dyrt och pengarna räckte inte till.

Vad var roligast i skolan?

– Teckning förstås, det hade jag alltid tior i.

Intresset för bild och form förde Isa in på reklamlinjen vid köpmannaläroverket i Helsingfors. Därefter fick hon sitt första jobb som dekoratör på Zeipels när det öppnade. Hon dekorerade också skyltfönster i butiker i stan.

– Nuförtiden hänger man upp kläder på någon hängare bara men då dekorerade man vackert med tyger och så.

– Sedan blev jag lärare på ett bananskal. De behövde lärare i reklam på den affärstekniska linjen på yrkesskolan.

Isa var bara 19 år gammal när hon började jobba som lärare. Hon höll två lektioner i veckan till att börja med men med tiden blev det allt fler.

Hur var det att lära ut efter att ha jobbat som dekoratör?

– Det var jobbigt inför att börja lära ut. När de frågade sa jag först nej. Sedan sa de att jag inte behövde stå vid katedern och prata utan att det räckte med att gå runt lite. Första året var eleverna till och med äldre än jag. Linjen var ny så det var många som ville gå den.

1963 gifte sig Isa med Eyolf Isaksson, en sångare som hon träffade på skolan i Helsingfors.

– Han var lite av en kändis när han flyttade hit. Många visste vem han var.

Sin andra man träffade hon via jobbet.

– Man kan säga att vi träffades på färjan. Vi skulle till Åboland på en lärarfest.

Det har varit tomt sedan han gick bort för sju år sedan men hon får ofta sällskap av sonen som nu tagit över stugbyn Långvikens stugor bredvid.

Målar med akvareller

Isa har länge målat tavlor men efter att hon drabbades av en stroke förra året och blev förlamad i vänstra armen har hon inte plockat upp penseln lika ofta.

– Först målade jag bara med högerhanden men man behöver vänster också, så det har blivit svårare. Men nu måste jag komma i gång då jag planerar att ha utställning i november i Jomala bibliotek.

Förutom att måla själv har hon också lärt ut då hon haft målerikurser på Medis.

Sedan pensionen försöker Isa ta hand om sin kropp och hålla i gång genom att gå på vattengymnastik två gånger i veckan.

– Jag tränade förut styrka en gång i veckan också men det går inte längre med armen, så det blir bara vattengymnastik. Jag har tränat i samma grupp i många år.