År 1984 skrev Ålandstidningen ett reportage om ett kompisgäng, bestående av nio flickor, som hållit ihop ända sedan de gick ut Ålands handelsskola 1968. De hade då träffats en gång i månaden och vid tillfället för reportaget var det totalt 119 sammankomster. I dag 55 år senare är de uppe i nästan 600 sammankomster. Efter examen fick alla jobb och har sedan dess haft jobb hela vägen till pensionen. De flesta har jobbat på kontor på bank, kommun, landskapet, skolor eller äldreomsorgen.
– Vi har gått igenom allt från när vi träffade våra män, när barnen växte upp och allt annat vad livet har att bjuda på, säger Marianne Enros.
De försöker få till en träff i månaden, då brukar de träffas hemma hos någon för att dricka kaffe och umgås. Ibland lunchar de också på stan eller åker på en naturutflykt.
– Vi blir aldrig färdigpratade och alltid blir något på hälft så vi måste träffas igen, säger Gun Toivonen.
Även fast deltagandet brukar vara högt vid träffarna har inte alla möjlighet att delta på varje. Terttu Lindman som flyttade till Brändö för 50 år sedan har lite svårare att hinna till varje träff även fast de försöker planera in så att de ska passa alla. De brukar även åka ut till Brändö för att umgås.
– Det är aldrig något problem att hänga med i diskussionerna även om man har missat en träff, säger Terttu Lindman.
– Sen är det alltid kul när ni tar er ut till Brändö, säger hon med ett skratt.
I början när de träffades hemma hos varandra var det väldigt mycket kakor, men sedan kom de överens om skala ner det lite.
– Vi kom överens om att tre sorters kakor räcker och det är ju sällskapet som är det viktigaste, säger Terttu Lindman.
Aktiespararklubb
Kompisgänget, som kallar sig ”Kråktinget ”, bestämde sig en gång i tiden för att gå ihop och köpa aktier, när börsen och Nokia gick bra. Det var då de grundade sin egen aktiespararklubb ”Bagatell”, som den kallades. När börsen sedan började gå lite sämre bestämde de sig för att sälja aktierna. För pengarna valde de att resa.
– Vi har rest till Kroatien tre gånger, Barcelona en gång och sedan några kortare resor till Sverige, säger Marianne Enros.
De har bott på hotell, i lägenheter och hus när de har varit på resor. På resorna brukar de promenera, umgås och kolla på omgivningen. De säger att resorna verkligen har svetsat dem samman ännu mer.
– Vi brukar alltid dra sticka om vem som ska sova med vem när vi åker på resa, säger Birgitta Björkvall.
Stora delar av pengarna de fick från försäljningen har de nu rest upp, men de har ett resekonto som de lägger in 30 euro på varje månad. I samband med Covid19-pandemin stannade resandet upp lite.
– Vår sista resa var till Sverige där vi besökte en butik 50 kilometer utanför Grisslehamn, men de stängde igen dagen efter på grund av pandemin, säger Birgitta Björkvall.
De planerar fortfarande att åka på resor och säger att en resa västerut till spahotellet i Grisslehamn kan vara ett alternativ.
– Det är så nära från färjan och man behöver ingen bil, säger Marianne Enros.
Dans på borden
Under åren har de inte bara åkt på resor, druckit kaffe och umgåtts. De har också hunnit med ett antal födelsedagsfiranden.
– Vi har hyrt lokal bara vi och haft jättekul. Vi har till exempel dansat på borden, säger Marianne Enros.
När de har firat 50-årsdagar har de spexat till det lite extra. De har till exempel sjungit på svartsmara byagård.
– En 50-års uppvaktning skrämde vi en av oss som var spruträdd med en utklädd sköterska med spruta, men inget blodprov togs, säger Birgitta Björkvall.
– När jag fyllde 50 fick jag åka stadsbuss föreställande Fröken Havanna med ros i håret, säger Birgitta Björkvall.
Varje sommar brukar de ta med sina män och äta middag på restaurang. Det är enda gången de är med och den tradition började först för tio sedan.
– De blir inte lämnade men de har tagit hand om barn och hemmen när vi har träffats, säger Marianne Enros.
De har även under åren donerat pengar och nu senast till Ukraina. Det är också faddrar till ett flickhem i Colombia som de hjälper.
Vänskapen fortsätter
Gun Toivonen läser upp en text som en av väninnorna har skrivit till gänget. I texten beskrivs deras vänskap från det att de gick ut ur handelsskolan, skaffade jobb och familj, deras resor tillsammans och att de fortsatt tänker göra det framöver även om de inte bor hemma.
De säger att nyckeln till deras goda vänskap är att de aldrig snackar strunt om varandra eller andra och att det aldrig är något problem om man missar en träff. Sedan har de alltid varit lojala mot varandra, men med integritet.
