Rädda Barnen är den största religiöst och politiskt ombundna, internationella barnrörelsen och verkar i omkring 130 länder. Den startades 1919 i London och kom till Finland 1922. Den 12 april 1959 bildades Rädda Barnen, Ålands distrikt rf. Irja-Lisa Mansnerus var den första sekreteraren och verksamhetsledare på deltid innan Marita Eriksson anställdes som verksamhetsledare 1969.

– Jag jobbade i organisationen i 32 år tills jag gick i pension 2003, säger hon.

1971 hyrde organisationen sitt första kansli på Norragatan. Genom ett testamente fick de motta en lägenhet, även den på Norragatan och dit flyttade sedan kansliet.

Vad var det viktigaste arbetet för verksamheten under din tid som verksamhetsledare?

– Att hjälpa barnen på olika sätt. Vår strategi var att fylla de luckor som fanns och sedan överlämna verksamheterna till samhället, säger Marita Eriksson.

Rädda barnen har hjälpt barn på olika sätt. Man har startat daghemsverksamhet, förskoleverksamhet, man startade Öppna förskolan och lekterapin på sjukhuset.

– Vi har också haft lägerverksamhet för pappor och barn i skärgården och andra verksamheter.

Rädda Barnen på Åland startade dagisverksamhet på Åland och som mest hade man tolv daghemsavdelningar.

– Alla avdelningar hade ett namn som började på blå. När de överlämnades till stan fick de behålla sina namn, säger Marita Eriksson.

Hon var även med då diskussionen om en skola för barn med speciella behov togs upp. Ett möte ordnades mellan föreningen DUV och Rädda Barnen.

– Hela Åland samlade in pengar för att skolan skulle byggas. Redan tidigt fick den namnet Backaskolan. Det var inte meningen att Rädda Barnen skulle driva skolan men vi fick beskedet att den som bygger måste också driva den.

Barnens bästa i åtanke

Backaskolan började byggas och stod klar 1971. Den överlämnades sedan till Ålands omsorgsförbund. Det tyngsta lasset drog dåvarande ordförande Erik Rask när skolan byggdes.

– Men alla som var medlemmar och engagerade i Rädda Barnens verksamhet tänkte alltid på barnens bästa i alla sammanhang. Speciellt på de barn som var sjuka och var på sjukhus eller besökte sjukhuset. Då startades lekterapin på sjukhuset.

Alla barn fick inte vård på Åland så Rädda Barnen gav ekonomiskt stöd till föräldrar så de kunde besöka sina barn som var sjuka.

– Rädda Barnen ordnade också en lägenhet i Åbo just för den anledningen, säger Marita Eriksson.

Under många år ordnade Rädda Barnen hjälpsändningar till Baltikum och Rumänien. Fadderverksamhet och fosterbarnsverksamhet kom i gång där Rädda Barnen förmedlade hem till barn som var i behov.

– I dag heter stödfamiljsverksamhet. Även adoptionsverksamheten var en av Rädda Barnens grundläggande verksamheter.

I början samlades pengar in via penningautomater, lotterier och insamlingar.

– Penningautomaterna sattes upp av Ingmar Lunden. Sex stycken fanns det ett tag och det kom in mycket pengar. Efter en tid överlämnades penningautomaterna till samhället.

Överraskande jubileumsmedalj

Marita Eriksson anser att Rädda Barnen fortfarande har en viktig roll i samhället.

– Det kommer nya saker att vara uppmärksam på hela tiden. Ensamhet, psykiska problem, droger och annat är bara några saker som finns att ta itu med i dag. Så det finns mer än någonsin att göra, säger Marita Eriksson.

Hur var det att jobba som verksamhetsledare?

– Det var ett heltidsarbete med många tankar och saker att göra. Jag trivdes bra med de olika arbetsuppgifterna. Jag var väldigt noga med att inte ta dessa tankar med mig hem från jobbet. Jag har skrivit en historik om Rädda Barnen och mitt arbete där som jag gett till alla barnbarn.

För sitt gedigna arbete vid Rädda Barnen tilldelades Marita Eriksson, under en ceremoni på Alandica den 17 november, Ålands självstyrelses 100-årsmedalj av landskapsregeringen som ett för- tjänsttecken.

Hur kändes det att få den?

– Jag såg på tv:n att Marita Eriksson skulle få medalj. Jag tänkte att det säkert fanns fler med det namnet så det var nog inte jag. Men nu känner jag glädje och tacksamhet fast det i början blev en riktig överraskning.

Marita Eriksson har tidigare förärats Finlands Vita Ros av I klass. Den har hon anförtrott sitt barnbarn Anton att förvara.

– Kanske han får förvara den här medaljen också, säger hon.

Motiveringen för jubileumsmedaljen:

Frivilligorganisationen Rädda Barnen på Åland utför ett ovärderligt arbete och Marita Erikssons insats var inte bara ett arbete utan också ett kall och en livsstil. Att på olika sätt verka för de åländska barnens väl och ve kan inte nog uppskattas.