Det här är Ingmar Härtulls berättelse om hur han under några veckor hade en eventuell mördare boendes i källaren på Kunisskolan i Korsholm.

– Jag bodde på skolan där jag var lärare. En morgon kom städerskan Elvira och väckte mig en morgon klockan sex. Hon hade sett en karl klättra ut genom ett källarfönster i skolan. Det visade sig att en främmande karl hade övernattat i skolan.

Hur kom ni på att han varit där så länge?

– Under tre veckor hade det hängt kläder som halare, mössor, vantar och skor i pannrummet. Jag trodde att det var Sanfrid Skogs kläder eftersom han brukade komma och reparera saker i skolan. Men efter att jag ringt honom och fått beskedet att han inte hade några kläder i skolan förstod vi att vi haft besök.

Tanken att det var den beryktade Runar Holmström föddes hos både Ingmar Härtull och städerskan.

Varför trodde ni det?

– Runar Holmström var känd för att han sommartid åkte runt i landet. Han övernattade i lador eller på andra platser och Elvira hade dessutom hört en moped starta vid bönehuset och åkt i väg.

Ingmar Härtull började fundera på om mannen i skolans källare funnits där då eleverna varit i skolan.

– Vi hade slöjdsal, materielrum, målarrum och annat där eleverna tillbringade en del tid. Tänk om någon av dem öppnat dörren till rummet där det förvarades ved och då sprungit på honom. Själv var jag många kvällar ner för att få pannan att gå. Frågan är då om han låg där och tryckte.

Ingmar Härtull och städerskan bestämde sig för att inte berätta något för eleverna eftersom de inte ville skrämma dem i onödan.

– Personen sågs aldrig mer på skolan igen.

Morden upphörde

Ingmar Härtull berättar att Runar Holmström satts i samband med flera mord under 1950-60-talet. I Storå mördades en skriftskolelev och hittades nergrävd under en tall vid en myr. Man hade sett Runar Holmström i närheten. Han blev misstänkt men kunde inte fällas.

I Heinävesi tältade två flickor i närheten av Valamo nya kloster när de försvann. Man hittade tältet och flickorna vid Heinävesi sjö tillsammans med deras saker och kläder.

– Igen hade man sett Runar Holmström i trakterna men inte heller denna gång fanns bevis nog för en fällande dom. Den en flickan hade blivit skjuten och den andra knivskuren till döds. Samma sak hände i Bodom där fyra ungdomar var ute och tältade. Tre blev knivskurna till döds medan den fjärde överlevde men fick sådana hjärnskador att han inte minns dådet. Även där hade Runar Holmström rört sig vid tidpunkten för överfallen.

Runar Holmström ställdes inför tinget och blev ännu en gång frikänd. Han togs senare in ett flertal gånger till länsfängelset i Vasa.

– När han blev sjuk togs han till Vasa sjukhus men bevakades noga eftersom de ansåg att han var flyktbenägen. När han återvände till fängelset tog han sitt liv. Han lämnade en liten lapp där han skrivit ”Jag är oskyldig”, men morden upphörde efter det, säger Ingmar Härtull.

Det har skrivits mycket om Runar Holmström och finsk tv har också sänt tre program om honom.

– Men programmen är på finska. Det har inte gjorts på svenska vilket jag tycker att är lite konstigt.

Att det var Runar Holmström som övernattade i skolan är Ingmar Härtull nästan 100 procent säker på eftersom allt stämde så bra med tid, kläder och mopeden. Dessutom hade någon plockat ärter, tagit potatis och annat från landen.

– Städerskan såg fotspår i landet som till storleken tydde på att det var en karl.

Mystisk man vid Kunisundet

Ingmar Härtull berättar också att det vid samma tidpunkt som de hade besök i skolan av mannen även gick rykten om att en man skulle bo vid ett båtvrak vid Kunisundet.

– Det var en flicka och pojke i klass sju som berättade att deras pappa hade sett någon bo där. De frågade om jag skulle komma med så skulle de visa var han övernattat. Jag tvekade först men sedan bestämde jag att de skulle få visa mig platsen.

Ingmar Härtull och de två ungdomarna tog sig till stranden med båt. Det var skymning och när de väl tagit sig i land gömde de sig bakom en sten.

– Det var lite kusligt måste jag medge. Jag tänkte att vad hade jag gett mig in på men samtidigt ville jag veta om det som ungdomarna sa var sant.

Bäst som de satt där kom en person ner mot stranden. Eftersom det var mörkt kunde de inte urskilja vem personen var.

– Han satte sig ner vid båtvraket och började äta på något som han tog fram. Flickan sa sedan att hon tyckte att vi skulle åka därifrån och det gjorde vi. Om det var Runar Holmström kan jag inte säga eftersom vi inte såg personen ordentligt. Men jag fick i alla fall reda på att det inte var någon fantasihistoria som man hittat på.

Ingmar Härtull har tänkt berätta denna historia många gånger men det har inte blivit av.

– Men när jag såg programmen om Runar Holmström kände jag att jag ville berätta min historia, säger han.