Allt som allt är det 50 personer som besöker dagverksamheten Klippan varje vecka.
– Vi har två stora grupper, med sammanlagt 25 deltagare, på onsdagar och fredagar. De är hemmaboende äldre i stan som kommer hit då. På måndagar, tisdagar och torsdagar kommer personer med någon form av minnessjukdom hit. I den gruppen finns ännu lediga platser, säger Lotta Haglund, en av tre som jobbar vid Klippan.
De två övriga som jobbar vid dagverksamheten är Leena Allinen och Monika Kimell.
Man har också väldigt nära samarbete med hemtjänsten och korttidsboendet Ledskär vid Trobergshemmet.
– Ofta får de som är på Ledskär komma hit och prova på en dag. När de sedan är hemma igen så vet de att vi finns och vad vi gör här, säger Lotta.
Men även andra hemmaboende äldre och de med minnessjukdom har möjlighet till en prova-på-dag.
– Då kan man ringa hit och så ordnar vi det, säger Lotta.
Hon berättar också att de flesta som kommer och provar på att vara en dag på Klippan kommer tillbaka.
– Först kan de vara lite blyga men då dagen är slut tycker alla att det känns bra, säger Leena.
Både hon och Lotta hoppas på att fler med minnessjukdomar skulle hitta till dagverksamheten.
– Det är viktigt att man i ett tidigt skede kommer med. De flesta klarar av att bo hemma i och med denna verksamhet. Samtidigt har de anhöriga möjlighet till avlastning. Jag kan förstå att tröskeln kan kännas hög att lämna någon men här tar vi hand om alla på bästa möjliga sätt. Vi är ständigt närvarande och ser alla, säger Lotta.
En del som börjat komma till Klippan har ångrat att de inte gjorde det tidigare.
Börjar dagen med en kram
Varje morgon ringer personalen till de som är inskrivna på dagverksamheten.
– Vi kollar upp att de är på gång. Och får vi inget svar så ringer vi på nytt, tills vi når personen. Sedan hämtas de med taxi hit till Klippan, säger Lotta.
Samma sak görs med de som är minnessjuka men där följer även någon med taxin för att hämta upp den som ska komma.
– Vi tror att det blir tryggare på det sättet, säger Lotta.
Varje person som kommer till dagverksamheten får också en kram.
– Det känns så välkomnande och fint. Vi får också en kram då vi ska åka hem, säger Ebba Lindfors.
– Ja, här kan vi dela ut kramar lite nu och då. Speciellt om någon känner sig lite trött just den dagen, säger Lotta.
Alla dagar har man också något program, för båda grupperna, det kan vara allt från frågesport till bingo och högläsning.
– Ibland lyssnar vi på musik och vi har också haft olika besök här. Vi har försökt att utarbeta ett program som ska passa alla, säger Lotta.
Edith Nordberg har deltagit i verksamheten på Klippan sedan starten för snart åtta år sedan.
– Jag tycker att det är jätteroligt att komma hit. Jag tycker om att hjälpa till med att duka och göra annat, säger hon.
– Jag tycker att det är trevligt att komma hit och träffa folk som man kan prata med. Jag har också fått många nya vänner här, säger Thea Söderholm.
Alla är ense om att det är en verksamhet som behövs.
– Vad skulle jag annars göra, sitta hemma och titta på väggarna?, säger Ebba Grönlund.
Alla lika välkomna
Ibland ordnar man också utflykter till olika ställen.
– En gång per år åker vi ut och äter tillsammans. Vi har varit till Soltuna, Smakbyn och senast var vi till Degersand, säger Lotta.
Med demensgruppen har man varit ute på stan och fikat.
– Det är enklare med en mindre grupp. Men vi brukar också unna oss lite gott som vi köper och som vi tar med oss hit, säger Lotta.
Dagarna på Klippan går fort i och med att det alltid finns saker att göra. Men det finns också tid för avkoppling och vila.
– Vi är också med på allt som ordnas här i huset, säger Lotta.
Alla är lika välkomna till Klippan och Lotta tycker att tröskeln ska vara så låg som möjligt.
– Vi är bara ett telefonsamtal bort så varför inte ringa till oss och komma hit och se hur vi har det. Vi hjälper till med allt och alla ska känna sig sedda och hörda här, säger Lotta.
Nu väntar man på våren och sommaren så att man kan sitta ute och dricka kaffe tillsammans.
– Tidigare hade vi ett sommaruppehåll men nu är det en åretruntverksamhet, säger Lotta.

Nina Eriksson