Mannen och kvinnan skulle ta linfärjan ut till sin stuga, de stod i färjkön och väntade. Det blev grönt och bilen före körde ombord på färjan. När paret körde ombord sin bil smällde det plötsligt till.
– Jag satt och läste Ålandstidningen när det smällde. Vad är det som händer? frågade jag. Sedan skrapade det och smällde till flera gånger.
När paret tittade bakåt såg de vatten bakom sig och att kajen var några meter bort. De var då hängande med bakpartiet på bilen utanför färjan. Det som smällde till i bilen var färjklaffen som föraren av färjan hade lyft upp.
– Hade vi inte kommit så långt upp på färjklaffen så hade vi farit i sjön, berättar kvinnan.
Paret tror att då klaffen tog emot bilen så fick den bilen att hoppa framåt, ombord på färjan.
– Om färjklaffen inte hade hållit så hade vi inte kunnat prata med varandra idag, jag tror inte det, säger kvinnan.
Den inre framstänkskärmen tog emot och höll kvar bilen så att den inte åkte bakåt.
Mänskliga faktorn
Paret tog sig ur bilen och föraren av färjan körde tillbaka till kajen så att de kunde köra ombord ordentligt.
– Han var chockad. Han sade att han inte visste vad som hänt, men att han hade trott att vi var ombord. Det var den mänskliga faktorn och han gjorde vad han kunde, säger kvinnan som inte hyser något agg mot föraren.
– Nej, det är sådant som händer. Men som egentligen inte får hända.
Färjeföraren hjälpte paret att tejpa fast framskärmen som hade lossnat. Bilen som var ny fick ordentliga skador under hela bilen och på fram- och bakpartiet. Den har blivit lagad, något som paret inte har behövt betala själva.
– Vi har fått den upprustad, så det har ordnat sig.
Paret kände sig omskakade efter incidenten, men nu har de kunnat lägga händelsen bakom sig.
– Jag skulle inte säga att vi är chockade nu. På kvällen var vi det, och inte kunde man sova under natten. Och sedan på söndagen så funderade man bara på det som hänt och hade svårt att få saker gjorda, säger kvinnan.
Dagen efter händelsen träffade paret mannen som körde färjan och de fick prata om det som hade hänt.
Petra Dahlgren