Granbarkborrarna började svärma två veckor tidigare i år jämfört med i fjol, vilket Ålandstidningen rapporterade om den 21 maj. Men någon större svärmning har inte märkts av sedan dess, enligt landskapsforstmästare Mikael Sandvik.
– Generellt har vi fångat bra mycket mindre granbarkborrar i våra fällor i år. Sedan den första svärmningen verkar populationen ha följt ungefär samma kurva som i fjol, säger han.
Sommaren 2020 var 5.700 det högsta antalet borrar som fångades på en vecka, och sedan låg fångsten på omkring 3.000 per fälla och vecka. I år låg rekordfångsten på drygt 4.000 insekter och därefter har det avtagit och legat på mellan 500 och 700 exemplar per fälla och vecka.
”Kan bero på slumpen”
Mikael Sandvik är inte säker på varför antalet minskat, eftersom väderförhållandena har varit goda för granbarkborrar. Han understryker att det ringa antalet fällor som används för att mäta beståndet gör att det är för tidigt att säga om hela populationen minskat eller om det minskade fångstantalet beror på slumpen.
– Rimligtvis borde det här betyda att borrarna är färre. Vi har sett färre stora utbrott i år jämfört med i fjol, men man ser fortsättningsvis många små utbrott. Så skadeläget är fortfarande allvarligt, säger han.
Granbarkborrar är en naturlig del av våra granskogar, men i vanliga fall är beståndet för litet för att påverka friska skogar. Väderfaktorer som extrem torka, stambrott till följd av hårda snöfall och stormar kan däremot påverka trädens försvar och göra dem lätta att angripa för granbarkborrar.
– Problemen började med den väldiga torkan sommaren innan Alfrida (2018, reds. anm.) som stressade träden. Det är ganska vanligt att problemen håller i sig i ungefär tre till fyra år efter ett stort utbrott och sedan successivt avtar, säger Mikael Sandvik.
Noggranna gallringar
Landskapsregeringen har regelbundet redogjort för sin fångststatistik till Ålands skogsvårdsförening som sköter kontakten med skogsägarna. Mikael Sandvik tror att kartläggningen och informationsflödet har lett till att skogsägarna blivit bättre på att kontrollera beståndet av granbarkborrar.
– Det finns inga andra lösningar än att gå igenom sina skogar och få bort träd som utsatts för angrepp så fort som möjligt innan insekterna kläcks. Är man snabb kan man rädda virket, men efter bara några veckor blir det förstört, säger han.
Samtidigt understryker han att det är viktigt att man inte plockar bort alla döda träd i skogarna.
– Döda träd som tappat större delen av sin bark är boplats åt många insekter som äter granbarkborrens larver och ägg. Träd som varit döda i över ett år utgör därför ingen fara. Det är klart att det kräver mer pengar och arbete för att hålla koll på angripna träd än att ta bort allt på en gång, men det gäller att ha is i magen. Vi måste hushålla med vår granskog, säger han.