En skadad gädda som sätts tillbaka i havet kan gå en långsam svältdöd till mötes.
- Ett gigantiskt djurplågeri, säger tidigare fiskeguiden Mats Fagerlund.
Hullingsfria krokar rekommenderas men den övervägande majoriteten av catch and release-fiskarna använder hullingar.
FISKE Catch and release-metoden (fånga och sätta tillbaka fisken) är här för att stanna. Det tror både landskapets fiskeribiolog Kaj Ådjers och Ingmar Eriksson, ansvarig för sportfisket på Visit Åland.
- Men jag är inte så glad i det. Man ska fiska för att äta fisken, säger Kaj Ådjers.
Ålandstidningen skrev den 14 juni om fyra gäddor med svårt sargade käkar som hittats den veckan, sannolikt offer för catch and release-fiske med hullingsförsedda krokar. Visit Åland rekommenderar visserligen hullingsfria krokar men eftersom det inte finns något förbud mot hullingar är det fritt fram att använda dem.
Käken går sönder
- Den absolut övervägande majoriteten av dem som ägnar sig åt catch and release använder hullingar, säger Ingmar Eriksson.
Själv tar han avstånd från sådana redskap.
- Man ska inte fiska med hullingar. Det är därför gäddorna går sönder. Det säger ju sig självt, river man ut en hulling med tång, då går käken sönder.
Hullingsfri blir kroken genom att man med en tång enkelt klämmer in hullingen.
- Jag har fiskat gädda i 25 år och aldrig använt hulling och det fungerar alldeles utmärkt bra.
Hellre utan hullingar
Också tidigare sportfiskeguiden Mats Fagerlund talar för hullingsfria krokar och påpekar att man inte tappar fisken om linan hålls spänd. Han anser att fiskeguiderna bör gå i bräschen för hullingslösa krokar.
- Release och hulling går inte ihop, anser han.
Bör hullingar förbjudas?
- Fler regler är inte vettigt. Att kontrollera att förbudet efterföljs blir svårt, risken är att vi får en tandlös lag, säger Ingmar Eriksson.
Han förespråkar i stället ännu mer och tydligare information om att hullingar inte ska användas.
Är catch and release djurplågeri?
- Nej, det tycker jag inte, säger Ingmar Eriksson.
- Om en skadad gädda sätts tillbaka, då är det ett gigantiskt djurplågeri. Ska catch and release bedrivas måste det ske på ett etiskt sätt, säger Mats Fagerlund.
- Jag avstår från att ta ställning. Vi har ju gått med på metoden, säger Kaj Ådjers.
Enligt Ingmar Eriksson tål gäddan en ganska omild behandling. Det visade, enligt honom, den undersökning som fiskeribyrån och fiskeguiden Vidar Häggblom utförde 2005 och 2006 för att undersöka hur catch and release påverkar gäddan.
Fiskarens ansvar
Både Mats Fagerlund och Ingmar Eriksson understryker den enskilda fiskarens ansvar. En skadad fisk får aldrig sättas tillbaka, den går en plågsam död till mötes.
- Det är otroligt olyckligt. Är man det minsta lilla osäker, om fisken kan vara skadad till exempel i gälar, käkar eller ögon ska den tas upp och avlivas, säger Fagerlund.
Det skriver Ingmar Eriksson under på.
- Man måste ta ansvar för att det man sätter tillbaka klarar sig. Sportfiskaren har ett personligt ansvar men tyvärr bryr sig inte alla.
Så borde då catch and release förbjudas?
- Nej. Vi har så mycket sportfiske att gäddbeståndet skulle utarmas om sportfiskarna tog upp allt de fick.
Åland har över 20.000 gästnätter i fiske per år. Enligt Ingmar Eriksson ägarna sig kanske 5.000-6.000 åt att fiska bara gädda.
- De fångar kanske tio gäddor per person under en vistelse med catch and release.
Han förespråkar en kortkurs till sportfiskarna där de lär sig hantera levande gäddor så att fisken inte tar skada.
- På tio-femton minuter lär man sig hantera levande fisk på ett bra sätt.

Kerstin Österman