Det nya vattenåtgärdsprogrammet avser perioden 2016–2021. Förslaget är just nu ute på remiss hos olika instanser.
Under fredagen informerade vattenbiologerna Susanne Vävare och Mikael Wennström om de åtgärder som föreslås för att minska fiskodlingarnas belastning på vattenmiljön. Fiskodlingarna belastar, tillsammans med jordbruket och bosättningen, vattenmiljön mest.
Enligt landskapsregeringens siffror står fiskodlingen för 65 procent av fosforutsläppen och 30 procent av kväveutsläppen. Motsvarande siffror för jordbruket är 10 respektive 39 procent, och för bosättning 11 respektive 8,5 procent. De utsläpp som kommer via luften är inte med i beräkningarna eftersom de styrs av internationella reglementen.
– Staplarna blir missvisande när man inte har hela bilden, säger Ålands fiskodlarförenings verksamhetsledare Rosita Broström och efterlyser vattenströmmarnas påverkan.
Ålands fiskförädlings vd Olof Karlsson håller med och säger att bilden av fiskodlingarna blir onödigt negativ.
– Man utgår ändå från de utsläpp som varje land har, och uppskattar vad varje land måste göra. Vi kan inte svära oss fria, säger Susanne Vävare.
Enligt Mikael Wennström vill även jordbruket att vattenströmmarnas mijöpåverkan ska mätas, och tanken är också att försöka göra det.
Fodret håller inte kvalitet
Statusen på det åländska kustvattnet är i dag måttlig. Men den bör vara snäppet bättre, det vill säga god.
– Vi skulle ha uppnått det 2015 men vi har inte kommit någonstans, säger Susanne Vävare.
Åland har därför fått en tidsfrist till 2021 och 2027.
– Det ska vara realistiskt och näringen ska vara med. Det är också viktigt att vi fortsätter det gränsöverskridande samarbetet, säger hon.
I förslaget till åtgärdsprogram finns elva åtgärder för fiskodlingarna (se faktaruta). Bland annat vill man minska fosforutsläppen med 20 procent genom lågfosforfoder.
– Målsättningen är kanonbra, men något sådant foder finns inte i dag. Vi har kört kommersiellt med tusentals ton och det håller inte kvalitet, säger Olof Karlsson och hänvisar till egna mätningar.
Susanne Vävare säger att det finns forskaruppgifter som motsäger det. Olof Karlsson påpekar att forskarna inte testar fodret kommersiellt, utan i småskaliga labbförsök.
Rosita Broström anser att det inte handlar om hur mycket fosfor fodret innehåller utan hur mycket som släpps ut på andra sidan.
– Det kan finnas olika sätt för att minska det, inte bara låsa fast sig vid ett. Vi förespråkar kretsloppsfoder.
Vill öka fiskodlingen
Styrelseordförande Sixten Sjöblom på Storfjärdens fisk påminner om i Finland avser öka produktionen från fiskodlingarna. Mikael Wennström påpekar att man samtidigt säger att utsläppen ska minska. Två till synes motsägelsefulla målsättningar, men:
– Fiskodlingarna kan öka sina utsläpp om någon annan bransch minskar sina i motsvarande grad, säger han.
Den grundläggande frågan är, enligt Olof Karlsson, hur belastningskvoten ska fördelas mellan olika sektorer. Rosita Broström anser att den borde fördelas fysiskt mellan sektorer i stället för mellan länder.
– Då blir det samma förutsättningar för alla. Hur ska man annars kunna konkurrera på samma villkor?
Sixten Sjöblom varnar för att fiskodlingarna kommer att gå samma öde som yrkesfiskarna till mötes, det vill säga att näringen småningom dör ut.
– Kompetensen försvinner. Skärgården kommer att dö ut helt och hållet.
Då kan man inte prata om att minska utsläppen, anser han:
– Det enda vi ska prata om är hur vi ska öka fiskodlingen. I dag har vi bara fyra odlingar kvar.
Landskapsregeringen har för avsikt att fastslå vattenåtgärdsprogrammet och den därtillhörande förvaltningsplanen i juni.

Sandra Widing