Meter för meter firas champagnen upp från sin mörka viloplats på havet botten. Precis som en dykare stiger upp i etapper får drycken vila var 15:e meter för att anpassa sig efter tryckförändringen.
-Det har visat sig att det finns en kritisk punkt på 20 meters djup då tryckförändringen får korken att stiga några millimeter, säger dykaren Christian Ekström.
FÖGLÖ Den vita plastbacken skymtar i djupet. Så bryter den vattenytan och lyfts försiktigt in över relingen.
Linorna tas bort. Locket öppnas. Tio svarta flaskhalsar med nya förseglingar syns.
Marinarkeolog Max Jahrehorn böjer sig fram och luktar noggrant på alla korkar.
-Den här doftar det lite om, konstaterar han och håller upp den mot ljuset.
Innehållet är klart. En bottensats virvlar runt i nederdelen,
Han räcker flaskan till landskapsregeringens kommunikationschef Björn Häggblom som ser lite orolig ut. Marknadsvärdet per butelj beräknas till tiotusentals euro. Och det här pressbesöket är definitivt inget kalas det ska spillas på.
Hastig utflykt
Pressutflykten arrangerades hastigt efter tisdagens debatt om varför inga åländska medier fått följa bärgningsarbetet på plats.
Vi skjutsas ut till vrakets viloplats utanför Föglö och dykfartyget Pagi av dykaren Christian Ekström i en ribbåt. Det skumpar och hoppar. Sjön är lömsk här ute, lite som i Lumparn, berättar han. Bottendjupet varierar stort. Det är inte svårt att föreställa sig hur segelfartyget måste ha kämpat och stampat i samband med förlisningen för runt 200 år sedan.
Så håller kommunikationschefen fram flaskan och åtta journalisthalsar sträcks till bristningsgränsen för att lyckas nå fram med näsorna. Faktum är att det ligger en svag syrlig fruktdoft på korken. Det innebär att lite grand av innehållet börjat pysa ut, men måste inte alls betyda att det är skadat och odrickbart.
-Den första flaskan vi tog upp och provsmakade doftade också lite, säger Christian Ekström.
Björn Häggblom ser lättad ut när han får lämna tillbaka flaskan till Max Jahrehorn.
Högtidlig stund
Det är första gången på runt 200 år som dessa flaskor hanteras av levande människor. Det är svårt att inte drabbas av stundens högtidlighet.
En av de upptagna flaskorna skiljer sig från de andra. Den är mindre och rundare, påminner på en porterbutelj. Innehållet är omöjligt att gissa sig till.
-Det är den första icke-champagneflaskan vi bärgat, säger Max Jahrehorn belåtet.
Backen lyfts över från ribbåten till dykfartyget Pagi där museibyråns antikvarie Marcus Lindholm plockar upp den doftade flaskan för specialbehandling. Han håller den i en blöt handduk för att hålla temperaturen. Max Jahrehorn förstärker den första förseglingen med kraftigare och tätare gummifilm.
-Max gör en första bedömning direkt när flaskorna kommit upp om förslutningen behöver förstärkas. Det är ett slags räddningsuppdrag, förklarar museibyråns chef Viveka Löndahl som dagen till ära åter är ombord på Pagi som ett slags tillfällig utlokalisering av museibyrån.
- Mer skärgård än så här kan det ju inte bli, skämtar hon.
Hemlig plats
Vid dagens slut förs alla bärgade flaskor i land till en hemlig plats där de förvaras nedsänkta i vatten.
-Vi kan inte berätta mer om var de finns av säkerhetsskäl, kommenterar Björn Häggblom kort.
Pagi ligger för ankar ovanför det ännu oidentifierade vraket. Arbetsområdet på några hundra kvadratmeter märks ut av röda bojar. Två röda och en vit boj i mitten markerar nedstigningslinan och bärgningslinan.
Vraket ligger på drygt 40 meters djup. Där nere är det bara runt fyra grader varmt. Dykpassen är totalt 90 minuter långa varav 45 tillbringas på bottnen. Det är länge.
-Man hinner bli rejält kall, beskriver Christian Ekström.
Sikten runt vraket är mycket dålig, runt en halvmeter. För varje flaska som plockas fram måste man vänta en stund på att det uppvirvlande bottensedimentet lägger sig igen.
Riskabla punkter
Vraket har två riskabla punkter. Över aktern ligger en tung balk på två små utskjutningar. Om den faller ned krossas aktern. Och över lastrummet finns den murade spisen som väger åtminstone 600 kilo.
-De flesta flaskorna ligger i utrymmet under spisen. Där inne kan man av säkerhetsskäl inte vara utan får använda griptänger.
Dykarna arbetar i lag om tre. Flaskorna lyfts ut ur vraket och placeras på sandbottnen bredvid. De förses med en försegling runt kork och hals. Därefter placeras de i backen som rymmer tolv åt gången.
-Sedan går dykarna upp. Vi lyfter inte upp något så länge dykarna finns i vattnet. Av säkerhetsskäl får det inte röra sig några båtar här medan det är folk i vattnet, säger dykledaren Anders Näsman som också är kapten på Pagi.
Museibyrån vill inte berätta hur många flaskor som bärgats hittills.
- Det finns ett sjutiotal totalt och vi är inte klara ännu. Bärgningen kommer att kräva ytterligare ett par dagar, är allt Viveka Löndahl vill avslöja.
Funderar på namn
Efterforskningen pågår för fullt om vilket fartyg det är som ligger här och väcker världssensation som vrak.
-Vi har ett par teorier om vad hon kan heta. Men inget vi vill berätta om ännu, säger Viveka Löndahl.
Arbetet nu är en skyddsbärgning av flaskorna för att hinna rädda dem innan de förstörs om vraket skulle gå sönder.
I övrigt är det klassat som en fornlämning.
-Det enda övriga som tagits upp är en porslinskopp med fat, säger Max Jahrehorn.
Fast dykarna har sett säckar med kaffe i lastrummet och en lår med druvklasar, berättar Christian Ekström.
-Kvistarna var intakt men druvorna hade krympt ihop till russin.
Ännu återstår den stora dokumentationen av vraket och dess innehåll. Ett filmteam följer bärgningsarbetet på museibyråns uppdrag.
På vägen tillbaka till Österhamn i Mariehamn åker vi i kapp med en bred grå regnbank. Regnet vinner. Men det gör inget. Doften av frukt dröjer sig kvar.

Petter Lobråten