Ålandstidningen har i flera omgångar skrivit om de mångåriga förhandlingarna om en för hela Åland gemensam räddningsmyndighet som i somras till viss del havererade på grund av myndighetens framtida placering.
RÅL aviserade i juli att man var färdiga med frågan efter att staden inte gett några garantier om den gemensamma myndighetens placering. Samtidigt rekommenderades de nio medlemskommunernas fullmäktigen att tacka nej till avtalsförslaget.
Men när staden, som enligt avtalet i egenskap av värdkommun beslutar om myndighetens placering, i augusti slutligen svarade på frågan om placeringen – och garanterade att den inte skulle bli Räddningsverket, utan Tekniska verken – såg det återigen ut som att avtalet kunde godkännas av kommunerna.
Frågan har sedan dess legat orörd och under onsdagen träffades representanter från RÅL-kommunerna för att diskutera förutsättningarna för att godkänna det avtalsförslag som staden skickat ut.
– Det finns fortfarande olika åsikter inom RÅL och det framkom när vi hade en rundgenomgång under mötet. Samtidigt vidhåller RÅL-nämnden fortfarande sin rekommendationen om att kommunerna ska tacka nej till avtalet, säger Harry Jansson.
Alla eller ingen
Kommunstyrelserna i Jomala, Saltvik och Lumparland har sedan tidigare inför respektive fullmäktige föreslagit att avtalet ska godkännas.
I början på veckan fattade Geta kommunstyrelse samma beslut, men med villkoret att RÅL först måste förorda avtalet.
– I och med att flera kommuner ser ut att säga nej måste vi som värdkommun också gör det. Vi är skyldiga att tillhandahålla tjänster inom det nuvarande RÅL-avtalet och det kan vi inte göra om vi börjar flytta våra tjänstemän till en ny myndighet, säger Harry Jansson.
Uppsägningstiden för RÅL-avtalet är ett år.
– Det betyder att vi kan ha en gemensam räddningsmyndighet först 2021. Så länge RÅL-kommunerna inte enhälligt går med på att häva avtalet. Men det betyder också att vi har mer tid att titta på de frågor som ännu finns.
Vill att nämnden bestämmer
Enligt Harry Jansson är den största frågan fortfarande den gemensamma myndighetens placering.
– Man tycker att det direkt i avtalet bör stå att det är den nya nämnden, och inte Mariehamns stad, som bestämmer var räddningsmyndigheten håller till. Man vill inte lämna det öppet för Mariehamn som värdkommun att i framtiden flytta placeringen.
Om staden ändrar paragrafen och RÅL rekommenderar att avtalet godkänns, hinner man ännu få på plats den nya räddningsmyndigheten till årsskiftet då?
– Ja, då ser jag inga problem. Då är samarbetet i hamn. Jag tror till och med att det skulle räcka med ett politiskt beslut från staden, det ser man nog som tillräckligt moraliskt bindande, ett sådant löfte bryter man inte.

Kevin Eriksson