Nicklas Wijkmark vid WSP Sverige har planerat och lett bottenundersökningen som utfördes under knappt två veckor i slutet av maj på beställning av landskapsregeringen, inom ramen för Sunnanvind-projektet.

Det aktuella området norr om Åland är 1.287 kvadratkilometer stort, vilket kan jämföras med hela Ålands landyta som är drygt 1.500 kvadratkilometer. Som närmast var undersökningsbåten ungefär 30 kilometer från land.

– Djupet i det här området var som grundast ungefär tolv meter och som djupast 82 meter, säger Nicklas Wijkmark.

Någon heltäckande kartläggning av djupet gjordes inte, utan det togs stickprover på olika platser. Bland annat filmades botten med en så kallad undervattensdrönare.

I Bottenhavet finns inte så många olika arter på grund av den låga salthalten, förklarar han.

– Det är naturligt ganska få arter, men däremot kan det på sina platser finnas ganska mycket av de arterna.

Många blåmusslor

I den södra delen av området, där det är som grundast, är botten hård och består till stor del av renspolade berghällar och större stenblock.

– Sedan fortsatte det här ner till någonstans mellan kanske 40 till 60 meters djup, då börjar de hårda bottnarna ersättas mer och mer av rena lerbottnar, säger Nicklas Wijkmark.

I vattnet observerades bland annat strömming, simpor och tångräkor, och på botten hittades till exempel vitmärlor, ishavsgråsuggor och nordamerikansk havsborstmask.

– Det var väldigt mycket blåmusslor på de grundaste platserna, som var någonstans mellan tolv meter ner till kanske 20, 25 meter, och det är ju trevligt.

Lerbotten från istiden

Sedimentproven har ännu inte analyserats klart, men Nicklas Wijkmark drar några preliminära slutsatser.

– När vi tog upp den här leran såg vi inte några tecken på syrebrist, utan det verkar vara syresatt så gott som överallt, säger han.

– Det är glaciallera från istiden, och det tyder på att det sannolikt inte är så mycket miljögifter, eftersom leran är så gammal.

Endast ett tunt skikt är nyare sediment som kan innehålla miljögifter, men hur mycket får analyserna visa.

– Miljögifterna är väldigt värdefulla att veta om när man ska göra alla typer av arbete där man ska gräva eller borra i botten, säger han.

Enligt Nicklas Wijkmark borde undersökningen vara sammanställd i början av september. Den ska fungera som ett planeringsunderlag för Sunnanvind.

– Det är en kartläggning av var någonstans vi har höga naturvärden som vi behöver ta hänsyn till när vi gör de här arbetena, och vad de är känsliga för.

Lugnt väder underlättade

Enligt Nicklas Wijkmark var vädret under undersökningarna optimalt.

– Undersökningen gick snabbare och mer problemfritt än vanligt.

Bottenundersökningen gjordes med fartyget Arcadia, en större trålare som på sistone har börjat arbeta med liknande undersökningsuppdrag. Förutom fartygets personal fanns tre till fyra personer från WSP ombord. I början av undersökningsperioden inventerades även fågellivet.

Sammanfattningsvis framkom inget väldigt överraskande, enligt Nicklas Wijkmark.

– Vi ser att alla bottnar är levande och det är ju de bottensamhällen som man förväntar sig i den här delen av bottenhavet, kanske lite mer blåmusslor än jag förväntade mig.