2016, när det äldsta av familjens tre barn var sex år gick flyttlasset till Åland. Till stor del eftersom lagen i Sverige inte tillåter hemundervisning.I hemmet i Lemland finns ett speciellt rum som ofta används när läsämnen står på programmet, men skolgången ser inte alltid så traditionell ut.– Det finns nog lika många former av undervisning som det finns individer, säger mamma Maria Persson.Enligt henne är hemundervisning inte direkt jämförbar med vanlig skolgång.– Det är två olika lärandeformer som inte har så mycket gemensamt. Vi vill att lärandet ska utgå ifrån barnens intressen, därför jobbar vi sällan isolerat med ett visst ämne.Hur kan en skoldag se ut?– Vi söker ofta upp den autentiska miljön och försöker lära oss saker på plats. Vi har vissa läroböcker också, men det behöver inte nödvändigtvis vara skolans böcker. Vi har ändå valt att ha de böckerna i exempelvis matematik och svenska.Många familjer på ÅlandHemundervisning ska ändå förhålla sig till den åländska läroplanen, i den står det att läroplikt i hemmet ska utvärderas varje termin.– Det övergripande målet är att barnet ska ha lärt sig det som finns i läroplanen för de nio grundskoleåren, säger Maria Persson.Utvecklas hemundervisade barn på samma sätt som skolbarn?– Ja absolut, har man upplevt hemundervisning som form, är det lätt att se att så är fallet. När barnen sedan blir lite äldre tar de dessutom ett eget ansvar för sina studier.Hur är det med den sociala biten som andra barn får i skolan?– Det finns väldigt många hemundervisande familjer här, därav har vi ett jättebrett kontaktnät. Vi träffar andra familjer och samspelar med dem, då får vi in olika kompetensområden också. – Vi är också väldigt imponerade av det stora föreningslivet på Åland via vilket vi träffar mycket folk. Utan de kontakterna vore kanske frågan befogad, men vi ser inte det som ett bekymmer. Det utbredda nätverket som finns här var en av anledningarna att det blev just Åland.På uppmarschInnan 2010 var det möjligt att hemskola sina barn även i Sverige, det var när det ändrades som Åland blev något av en tillflyktsort för svenska familjer med en önskan att hemundervisa sina barn. Antalet hemundervisade barn på Åland har nästan dubblerats sedan föregående höst, på sex år har antalet gått från åtta barn till nuvarande 58.– Det är viktigt att påpeka att det inte är Åland, eller Finland som är konstigt, det är Sverige som är den udda fågeln i sammanhanget, säger Maria Persson om det svenska systemet.Hur menar du då?– Hemskola är en läroform som är på uppmarsch i hela världen, det är främst Sverige och Tyskland som förbjuder hemundervisning.Maria Persson menar också att det är stor kulturell skillnad mellan Sverige och Finland.– Man tror ju gärna att Åland och Sverige är rätt lika varandra eftersom man talar svenska här. Vi uppskattar mycket att man värnar om friheten här, folk bemöter oss med intresse när vi berättar att vi hemskolar barnen. Så är det inte i Sverige.En viktig sak att lyfta enligt Maria Persson är att det inte finns någon konflikt mellan hemundervisning och traditionell skola. – Vi har inte valt bort skolan för att vi är kritiska mot den, vi har snarare valt den här läroformen för våra barn för att vi tror på den. Vi stänger ju inga dörrar för våra barn, om de vill gå vidare i vanlig skola efter grundskolan så kan dom välja den lösningen.Den diskrepans som finns mellan kommuner på Åland i fråga om hemundervisning är något Maria Persson förstår att landskapsregeringen vill råda bot på i den nya skollagen.– Det vore önskvärt med en central organisation där kompetensen finns att tillgå för alla, på så vis slipper de enskilda skolorna uppfinna hjulet gång på gång.Avslutningsvis vill Maria Persson lyfta fram att utgångspunkten i alla sammanhang som har med inlärning att göra borde vara att man vill hjälpa folk nå framgång, för barnens och framtidens skull.

Peter Pussinen