Efter att 34 kvinnor i våras slog larm om sexuella trakasserier inom Teater Alandica bjöds landskapets specialsakkunniga Kristin Mattsson till ett möte med Ålands kulturdelegation och Teater Alandica. I diskussionerna kom även kriterierna för beviljande av Pafmedel på tal, och Kristin Mattsson fick i uppdrag att ta fram ett förslag på hur texten om jämställdhet kan skrivas om. I dag ska föreningar som söker bidrag lämna in en jämställdhetspolicy. Men det är inte tillräckligt, anser Kristin Mattsson, som varnar för att en policy bara blir vackra ord.
– Den kan innehålla fina målsättningar, men föreningen kanske inte jobbar med det på riktigt, eller ens funderar på vad det innebär för den egna verksamheten. Jag skulle vilja att det fanns en analys där man definierar sina utmaningar och risker, och förslag på aktiva åtgärder och rutiner, säger hon.
Vilket mandat instanserna som beviljar medlen skulle ha att agera på detta – till exempel att ta tillbaka beviljade medel om jämställdhetskriteriet inte uppfylls – tar hon inte ställning till i sitt förslag.
Kontinuerligt arbete
Men det här är inget man gör i en handvändning, menar Kristin Mattsson. Det viktiga är att man jobbar kontinuerligt med frågorna så att man minskar riskerna.
– Vi måste alla bli mer vaksamma och våga berätta – och berätta vidare.
Kristin Mattsson påpekar att hon bara utarbetat ett förslag. Huruvida texten ska ändras är upp till fördelningsrådet.
– Man kommer inte att göra några större förändringar av regelverket till den här sökomgången, det blir en större översyn nästa år.
Borde man neka en förening bidrag om det finns oegentligheter?
– Om någon enstaka, eller några, har betett sig illa tycker jag inte att en hel förening ska behöva lida för det. Men om personen stiger åt sidan och alla andra jobbar hårt på ett förändringsarbete vet jag inte varför man skulle straffa dem. Det är min personliga åsikt.
