Mariepark Ab tecknade i december 2018 ett avtal om att arrendera tomten för att bygga en stugby, och avtalet sträcker sig fram till och med december 2052.

Men inom fem år från avtalets tecknande har Mariepark förbundit sig att ha färdigställt minst 80 procent av de planerade byggnaderna, vilket inte har skett.

Vid ett avtalsbrott har Mariehamns stad rätt att häva avtalet, och Mariepark Ab blir i ett sådant fall tvunget att betala ett avtalsvite till staden, som kan uppgå till högst tio gånger den årliga arrendesumman om 27.820 euro, det vill säga upp till 272.800 euro.

Kan säljas eller rivas

Upphävs avtalet ska enligt kontraktet även alla byggnader och anläggningar, samt all övrig utrustning och egendom som finns på området, avlägsnas, och området ska saneras.

Har detta inte skett inom ett halvår från att avtalet löper ut har staden rätt att sälja egendomen på offentlig auktion för att täcka kostnaderna för att själva sanera och städa upp tomten.

Dennis Jansson har sedan i mars 2019 haft Mariepark och byggnaden på området ute till försäljning via mäklare. Under hösten 2021 föreslog han för staden att de kunde återlösa avtalet och köpa byggnaden, och när ärendet under förra veckan kom upp på tal var priset 675.000 euro, baserat på en värdering av byggnaden som utfördes 2015.

För att kunna genomföra köpet har Mariehamns stad begärt om ett tilläggsanslag för sin investeringsbudget om 675.000 och en utökad lånefullmakt om 625.000 euro.

Förslaget har väckt kritik eftersom det är oklart hur Mariehamn skulle gynnas av att återlösa avtalet ett halvår innan Mariepark Ab blir skyldiga att betala ett avtalsvite, och varför staden ska spendera pengar på att köpa en byggnad då ingen tydlig plan för den eller för området som helhet finns.

Då ärendet under förra veckan behandlades i stadsstyrelsen bordlades det, och ledamot Ingrid Zetterman (Lib) sade då till Ålandstidningen att anledningen var att man ville ha mer information.

Det har diskuterats i omgångar att området skulle kunna användas antingen för att bygga ett demenscenter eller för att anlägga ett bostadsområde.

Det senare förslaget har ifrågasatts, då stadsplanen rekommenderar att bostäder inte anläggs mindre än 150 meter från Lotsbroverket.

Enligt Arne Selander är avsikten med köpet att förhindra att en tvist vid upphävandet av avtalet mynnar ut i långdragna rättsprocesser, som i sådant fall enligt avtalet går till Ålands tingsrätt, och att Mariehamn skulle ha lättare att sälja området vidare.

I slutet av december i år stipuleras i arrendeavtalet för Mariepark att Dennis Jansson brutit mot byggnadsskyldigheten, då fem år har gått och minst 80 procent av de tilltänkta byggnaderna i byggnadsrätten som avsågs i arrendeavtalet inte har uppförts. Staden har då rätt att upphäva avtalet. Varför mer exakt vill staden i stället återlösa arrendet och köpa byggnaden?

– Det finns en ganska enkel förklaring och det är att det bottnar i ett missförstånd. Om staden häver avtalet har man fått för sig att byggnaden övergår till staden och det stämmer inte. Staden får inte göra en ekonomisk vinst utan arrendetagaren måste ersättas enligt det värde som då måste fastställas. Det är lagregler, praxis på området och allmänna principer som gäller i alla liknande sammanhang. Så det är riktigt att staden har en grund för att upphäva kontraktet, men vad gäller byggnaden får vi inte vinna ekonomiskt.

Vad är i så fall vinsten med att Mariehamn i nuläget i stället köper byggnaden, hur gynnar det staden?

– Vinsten är att parterna kan komma överens och att man då slipper eventuella rättsprocesser som låser upp tid där området annars bara förblir stående, och som kostar både tid och pengar.

Ingen värdering av byggnaden har utförts sedan 2015, och i en intervju säger du att man inte ämnar göra någon nu heller. Vore det inte rimligare att en sådan inspektion utförs innan Mariehamn tar några som helst beslut kring ett eventuellt köp?

– Vi har sagt så nu att om vi går vidare och kommer överens så ska en besiktning och en värdering ske. Vi har inte beställt en värdering ännu, men det är något som efterfrågas politiskt. Vi försöker få till det, så snart som det praktiskt är möjligt.

Det finns tre föreslagna användningsområden för Mariepark; stugby, demenscenter eller bostadsområde. Är byggnaden relevant i samtliga planer eller kan staden bli tvungen att riva den?

– Om byggnaden håller en normal standard är det väl tokigt att riva den. Då kan man använda den, eventuellt stycka upp området så att den blir en självständig fastighet och sälja den så. Med undantag för demenscentret som man i dagsläget snarare lutar mot att anlägga vid Trobergshemmet ser jag inte att Mariehamn har något eget bruk för byggnaden. Men området är nästan en och en halv hektar, så det finns gott om utrymme för att till exempel bygga bostadshus oavsett.

Mer flexibelt

Vad gäller att bygga bostäder på området är det flera röster som ifrågasatt lämpligheten i det, på grund av närheten till både Lotsbroverket och hamnen, det vill säga att där förekommer störningar i form av både ljud och lukt. Har det utretts om man alls kan utnyttja Mariepark som bostadsområde?

– Det finns inga regler som förhindrar det.

Men hur attraktivt skulle det realistiskt vara?

– Det är svårt att svara på, men i övrigt är ju läget vid inloppet till Mariehamn fint. Det har ju tidigare funnits planer på att anlägga ett hotell där, och det har gjorts mycket utredningar. Det finns ju också tekniska lösningar till exempel för att blockera lukt, men det är ju främst en kostnadsfråga.

På sociala medier diskuteras om det alls är lagenligt att bygga bostäder inom 150 meter från ett reningsverk?

– Det finns många åsikter men enligt de utredningar vi har gjort finns det rekommendationer, men inga tvingande regler som skulle förhindra det.

Dennis Jansson har sedan våren 2019 haft Mariepark till salu hos en mäklare utan att få den såld. Du säger i en intervju att Mariehamn sannolikt kommer att sälja den vidare till en entreprenör som vill utnyttja området. Finns det skäl att anta att någon vill det, så att Mariehamn kan räkna med en försäljning snarare än att bli fast med ett svårutnyttjat område?

– Om det är Mariehamn som säljer tomten blir det mer flexibelt och man har andra möjligheter, som till exempel att stycka upp området. Jag tror det gör stor skillnad för entreprenörer, att man kan erbjuda dem bättre förutsättningar och större möjligheter att starta projekt och utnyttja området än om det säljs med ett tillhörande arrendeavtal.

Upphävs avtalet för att byggnadsskyldigheten inte uppfyllts kan Dennis Jansson bli skyldig att betala ett vite som maximalt kan uppgå till tio gånger årsarrendet, det vill säga upp till 272.800 euro. Om arrendet återlöses skulle det alltså inte bli aktuellt?

– Nu kan jag inte kontraktets exakta lydelse innantill, men står det så är det så det är.

Är det alltså något man med köpet vill undvika?

– I alla de här situationerna där det ges utrymme för tolkning riskerar man att ärendet hamnar i domstol, och i stället för det vill vi helst se en överenskommelse.

Dennis Jansson säger själv att Mariepark är hans livs sämsta affär och hoppas att det är en epok i hans entreprenörsliv som snart ska kunna avslutas. Vill man genom att häva avtalet innan byggnadsskyldigheten löper ut och köpa byggnaden lindra hans och hans företags ekonomiska förlust?

– Nej, det är inget som staden kan ta hänsyn till. Det är hans huvudvärk.

”Ingen beställning”

Ärendet bordlades vid stadsstyrelsens senaste möte under förra veckan, varför då?

– Styrelsen vill ha en politisk förankring och tid att diskutera det inom sina respektive grupper samt förankra det inom fullmäktigegrupperna. Det är ganska vanligt.

Finns det dig veterligen något konsensus bland tjänstemännen kring om det här är rätt drag för staden?

– Det finns säkert olika uppfattningar kring det, precis som det finns olika uppfattningar bland politikerna. Men min ambition är att få rörelse i frågan. Området har stått orört för länge och jag hoppas att man kan hitta en väg framåt. Alternativet är att bara passivt låta saker ha sin gång.

Dennis Jansson kontaktade staden redan 2021 om att återlösa Mariepark och köpa byggnaden. Om det här är en dialog som redan har förts ett tag, varför har det då inte tagits upp några medel i budgeten tidigare?

– Det finns olika anledningar till det. Dels har Dennis själv inte gjort så mycket mer än att etablera kontakten. Men jag blev inkopplad först i år och kan inte tala så mycket om hur ärendet skötts innan dess.

Hur kommenterar du de tips som Ålandstidningen fått som hävdar att det här förslaget är en politisk beställning?

– Det tycker jag inte att det är, det är inte så vi jobbar. Det är klart att det finns politiker som har synpunkter, men jag håller inte med om att det är en beställning.

Finns det något du själv vill tillägga i sammanhanget?

– Vi avvaktar nu och ser vad politikerna tycker. Mitt jobb är att komplettera beredningen med vad de behöver och vill ha, till exempel besiktningen och värderingen, som jag hoppas att vi har till hands till nästa styrelsemöte.