En timme efter att firandet av Ålands museum inleds har redan 272 personer passerat genom entrédörrarna. Museichefen Annika Dahlblom kommer bärande på ytterligare en prinsesstårta – totalt finns tio stycken – medan hennes kollegor häller upp kaffe till besökarna.

– Jag hoppas tårtorna räcker, säger hon.

Vi behöver backa bandet längre tillbaka än 90 år för att förstå vilka förutsättningar som fanns när museets verksamhet etablerades. I samband med att Åland blev självstyrt bestämdes att landskapet skulle ta över fornminnesförvaltningen och rätten att lösa in fornfynd.

Tidigare tillföll alla föremål som hittades staten. En hel del av dem återbördades senare till Åland – men inte alla.

Det är förklaringen till att till exempel Jettbölemannen, det äldsta kompletta skelettet som hittats på Åland, i dag finns på Nationalmuseet i Helsingfors. Även en silverskatt från Ingby och den bäst bevarade leridolen finns fortfarande i Helsingfors. Av den sistnämnda finns en kopia utställd på Ålands kulturhistoriska museum.

Har ni försökt få tillbaka de här föremålen?

– Många gånger och med jämna mellanrum. Men man var nog ivrigare förr att få tillbaka dem. I dag ser vi att det är viktigt att vi måste kunna hantera allt det vi får tillbaka på rätt sätt. Även om vi har hyfsade resurser kan vi kanske inte mäta oss med Museiverket och Nationalmuseet. Det har också konstaterats att det skulle vara skadligt att flytta på Jettbölemannen, så kanske det är bättre att skelettet finns kvar där det är nu, säger Annika Dahlblom.

Centralmuseum

År 1933 anställdes Mats Dreijer som landskapsarkeolog och året därpå, i november, grundades museet. Museet hann efter det husera på flera olika adresser genom åren, bland annat på Torggatan. Men samlingen växte snabbt ur de olika lokalerna.

Först flera årtionden senare, 1981, fick Ålands museum sina skräddarsydda utrymmen på Storagatan 1 i Mariehamn. Byggnaden ritades av Helmer Stenros som en del av Projekt 77. Strax norr om Ålands museum finns de två byggnader i projektet som stod klara först: Hotell Arkipelag och Självstyrelsegården.

Ålands museum är formellt inget nationalmuseum utan ett centralmuseum, men uppdraget skiljer sig inte från nationalmuseernas.

– Vi ska samla in och täcka hela Ålands kultur och historia, säger Annika Dahlblom.

Söker onepiece

90-årsjubileet innebär startskottet på en insamling av ”nyare” föremål till kulturhistoriska museets samlingar. Besökarna kan i dag ta del av föremål som daterar sig från 7.500 år tillbaka i tiden och en bit in på 2000-talet. Men modernare föremål än så ska samlas in – och det är ett jobb som kräver eftertanke.

– Ju närmare man kommer den egna tiden desto svårare är det att avgöra vad av allt det vi omger oss med i dag som kommer att vara viktigt att finns i samlingen i framtiden. Nu ska vi se över vad vi har i samlingarna och vad vi saknar. Sedan kommer vi aktivt att be allmänheten om hjälp med de sakerna. Vi skulle till exempel behöva ett telefonbord, och jag tycker också det vore roligt med en onepiece (helkroppsplagg reds. anm.) i samlingen, säger Annika Dahlblom.

I samband med fredagens firande fick besökarna komma med förslag på just sådana här föremål, men även på personer som museet borde intervjua eller händelser som vore intressanta att dokumentera. Det projektet fortsätter framöver och ska vara klart när museet fyller 100 år.