Sedan 2018 har Rädda Barnen och Österbottens välfärdsområde arrangerat ett årligt läger för svenskspråkiga familjehem, tidigare kallade fosterhem. Lägret har snabbt blivit en populär mötesplats där behovet av att träffa andra i liknande situationer och utbyta erfarenheter visat sig vara stort. Platserna blir fullbokade nästan omedelbart, och många familjer återkommer år efter år.

– Vi vet att både vuxna och barn i familjehem mår bra av att möta varandra. Att vara familjehem ger mycket glädje, men kan också vara utmanande. Här vill vi att alla ska kunna slappna av och känna att de inte är ensamma i sina erfarenheter. Vår förhoppning är att alla ska åka hem med en varm känsla inombords, säger Janina Björni, verksamhetsansvarig för Rädda Barnen på Åland och ”lägerchef”.

När Ålandstidningen besöker lägret på Käringsund Resort är aktiviteterna i full gång. De 45 barnen är uppdelade i åldersgrupper och engagerar sig i allt från pyssel till fotboll tillsammans med ledare. Solen skiner, och senare på kvällen väntar en gemensam grillning. Varje familj har en egen stuga, dit de kan dra sig tillbaka för en stunds avkoppling när behovet uppstår.

Som julafton

Anita Pitkäkangas, familjevårdare från Österbotten, är på plats med sin familj för tredje året i rad. De har längtat efter att återvända till Åland.

– Det känns som att vänta på julafton, säger hon.

Gemenskapen och samtalen med andra föräldrar har varit mycket värdefulla för henne. Medan barnen deltar i sitt program har de vuxna fått lyssna på föreläsningar om familjevård och sedan delats upp i mindre grupper för att dela erfarenheter.

– Jag kände ingen annan i samma situation innan. Det är skönt att prata med andra som förstår. Att vara familjehem är inte alltid en dans på rosor, men vi pratar om mycket annat också, som vardagen. Och att komma hit är verkligen en lyx, säger Anita Pitkäkangas.

Gemenskapen stärker

En av de föräldrar hon har lärt känna under lägret är Botvid Lindström, som har deltagit ända sedan starten 2018.

– Där vi bor kan det väcka frågor bara för att någon i familjen har ett annat efternamn. Men här är det ingen skillnad, säger han.

– Det känns som en lottovinst att få vara med i år igen. Det är en enorm arbetsinsats att ordna allt detta. Programmet är strukturerat och tydligt, så alla vet vad som ska hända.

Agneta Roos och hennes familj deltar för fjärde året, och för dem är lägret en självklar höjdpunkt.

– Mitt barn vill bli ledare här när hon blir äldre. Hela familjen ser fram emot den här helgen.

På frågan om vad hon tycker att folk borde veta om att vara familjehem, svarar hon:

– Det ger mycket glädje och erfarenhet till hela familjen. Våra barn får en förståelse för att familjer kan se ut på olika sätt, att en kärnfamilj kan ha olika sammansättningar.

Anita Pitkäkangas håller med och tillägger:

– Ibland tror folk att vi är någon sorts proffsföräldrar, men det är vi verkligen inte. Vi är helt vanliga människor, men med ovanliga erfarenheter.