När Ålandstidningen träffar John Wrede vid Torsholma färjfäste på Brändö går han runt och inspekterar några gamla bilar.
– Det är meningen att vi ska ha en skrotbilskampanj som kommunen bjuder på, säger han.
För tillfället samlar man in de 14 bilar som ska skrotas. John Wrede har redan hittat några potentiella kandidater, men än finns det några platser kvar att fylla.
– Jag hittade tre totala vrak och två halvvrak på andra sidan i Norrviken där färjan gick i från tidigare, säger han.
I dag har han hittat två bilar vid färjfästet som eventuellt ska skrotas.
– Sedan finns det förstås i byar och på bakgårdar, säger han.
Vad gör du annars i sommar, förutom att samla in skrotbilar?
– Jag sysslar med att så småningom försöka gå på semester. Jag är som ett litet aktivt barn men jag ska försöka ta några veckor semester och åka båt, säger John Wrede.
Han tycker att det är roligt att jobba och säger att han skräms av tanken på att gå i pension vid årsskiftet.
– Jag är nog livrädd för nästa sommar, vad ska jag göra då?
Rastlös själ
1986 flyttade John Wrede till Brändö för att bli kommundirektör. Då hade han nyligen blivit klar med sina studier på svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors och hade blivit erbjuden en praktikplats på Hufvudstadsbladet som fotograf.
– Jag tänkte att jag måste komma till Brändö och prova. Det skulle bli tre år men nu är det 35 år, säger han.
De senaste tre och ett halvt decennierna har bjudit på medgångar och motgångar, vilket kanske inte är så konstigt.
– Det bästa är att det är ett väldigt omväxlande jobb. Jag är inte riktigt bra på något men har fått prova på ganska mycket. Jag är en rastlös själ, säger han.
Under årens lopp har han ställts inför flera prövningar, där rollen som offentlig person har varit en av de mest utmanande.
– Det tuffaste är att jag hela tiden är under lupp som kommundirektör.
En annan utmaning har varit att vänta på andra.
– Det som har varit mest motigt är att man måste ta det lugnt, folk måste diskutera. Det är både intressant, svårt och utmanande att ha att göra med så många olika människor.
Ser skönheten
Innan John Wrede går i pension om drygt fem månader söker han med ljus och lykta efter nästa person som ska axla rollen som kommundirektör på Brändö.
I den första rekryteringsrundan valdes Kent Eriksson till kommundirektör, men han valde att tacka nej. Trots att det fanns andra sökanden valde kommunstyrelsen att gå vidare med en andra runda.
– Styrelsen vill se om det finns någon ytterligare. Jag är väldigt nyfiken på vem som ska ta över stafettpinnen, säger John Wrede.
Efter att ha bott i skärgården i merparten av sitt liv har han lärt sig ett och annat, utöver det som han har lärt sig i jobbet som kommundirektör.
– Jag växte upp i Helsingfors, det är väldigt annorlunda. Jag har fått lära mig att umgås med skärgårdsborna.
Det sämsta med att bo i skärgården, enligt John Wrede, är tre ting.
– Det är november, december och att barnen flyttar härifrån så tidigt.
Trots de tre negativa tingen har han en livslång kärlek för skärgården och dess natur.
– Efter 35 år ser jag ännu skönheten i skärgården. Hav och himmel är aldrig likadana. Åva-bron är nog mitt favoritställe. Jag tröttnar aldrig på det stället, det ser alltid olika ut.
Brändö på armen
På hans högra överarm skymtar en tatuering under den kortärmade, rutiga skjortan. Tatueringen föreställer ett skepp med texten Brändö under, och en röd fisk, som i Brändös kommunmärke.
– Jag är väldigt stolt över min Brändötatuering. Det är min guddotter som har gjort den, säger han.
Det fyrmastade skeppet är en avbild av barkskeppet Carradale som John Wredes morfar var kapten på.
– Min dotter sa att vi kunde ta en schablon men jag sa att nej, det duger inte, det måste vara Carradale.
John Wrede brukar få frågan om han ska flytta från Brändö när han blir pensionär.
– Jag vet inte. Jag har en lägenhet i Åbo och ett stort hus i Korpo, men jag skulle nog kunna komma lite längre ut i Europa. Kanske. Vi får se hur man handskas med friheten.
Att resa verkar stå på önskelistan, när tiden finns.
– Det finns hur många resmål som helst som lockar. Alla främmande kulturer är intressanta. Jag har rest mycket till städer, jag är ingen "playa-liggare".
Havet lockar
Utöver resandet har han en hel del andra tankar om hur vardagen som pensionär ska se ut. Att skriva en bok är en idé, även om han säger att han inte är bra på att skriva.
– Jag har massa idéer och funderingar. Jag har inte tänkt sätta mig i gungstolen. Jag känner vissa gubbar här som är jättebra historieberättare. Jag vill inte att berättelserna försvinner.
Att tillbringa mer tid på sjön verkar vara en sak som han är säker på att han ska göra mer av efter årsskiftet.
– Jag vill vara mer på sjön, helst i en segelbåt men annars i en motorbåt.
Om några dagar kommer sonen Vincent Wrede från Stockholm till Brändö.
– Jag ska sjösätta segelbåten när Vincent kommer. Han ser fortfarande upp till mig när det kommer till seglandet.
Trots rädslan inför att stå utan något att göra känner han sig nyfiken på vad pensionen, och resten av livet, har att ge.
– Varje dag kommer det något nytt som man vet att är intressant. Det är en ganska bra livsinställning, och det enda sunda egentligen.