Det nylagda taket på Jan Karlsgårdens ria ska vara konstruerat efter finländsk modell snarare än åländsk, anser fok i bygden.
95-årige Leonard Karlsson, som var rådgivare vid bygget, är inte heller nöjd.
Halmtaket som väcker känslor
BYGGNADSVÅRD Det gäller de ryggträn som vilar ovanpå stråna för att hålla dem på plats, På rians nylagda halmtak finns fyra kraftigare ryggträn i linje med stråna och flera tunnare slanor på tvärs.
Vasstaken på de äldre riorna bredvid är istället försedda med flera ryggträn i linje med stråna och blott en slana på tvärs.
Det första sättet skulle vara influerat från Finland, medan det andra är mer traditionellt åländskt, enligt personer som hört av sig till Ålandstidningen.
Men det håller inte museibyråns byggmästare Yngve Österlund, med om.
-Det är helt enkelt olika sätt att bygga. Det finns inget enda åländskt sätt. Det har alltid kommit influenser både från öster och väst.
Halmtak, som det på rian, kräver fler ribbor för att hållas på stråna på plats, medan vasstak även säkras med trådar, berättar han.
Vasstaken är tjockare, medan halmtaken blir mer kompakta.
Tog råd
Inför bygget av rians halmtak tog museibyrån hjälp av i dag 95:årige Leonard Karlsson, en av få ålänningar som upplevt genuina halmtaksläggningar.
- Det var på 1930-talet, berättar han över telefon från sitt hem i Strömbolstad.
Han är inte riktigt nöjd med hur rians tak blev. Slanorna ligger fel.
-De ska ligga längs med stråna. De gjorde inte som jag sa till dem. Men de sa att de måste följa ritningen.
Att flera tvärgående slanor istället för flera parallella ryggträn skulle vara mer finskt än åländskt har han inte hört talas om. Men att lägga flera ryggträn längs med stråna är det sätt han har lärt sig.
-Nej, taket blev inte riktigt bra. Det ser inte riktigt ut, säger han.

Petter Lobråten