Det finska energibolaget Ilmatar inledde för en tid sedan de tekniska havsbottenundersökningar som krävs för bolagets fortsatta planering av havsbaserad vindkraft. Undersökningarna genomförs på en 600 kvadratkilometer stor yta fördelad på två områden i havet norr om Åland. Hos bolaget går de planerade vindparkerna under namnen Stormskär och Väderskär.
Under 2023 ska det insamlade materialet analyseras, och informationen används sedan i det fortsatta arbetet med miljökonsekvensbedömningen.
Det statsägda finska företaget Arctia har, som Ålandstidningen tidigare berättat, kontrakterats att genomföra undersökningarna och hittills är cirka 35 procent av området avskannat. Sedan i fredags ligger dock fartyget Kaiku vid kaj i Hamnsundet i väntan på att vinden ska mojna. Utrustningen ombord är nämligen mycket känslig, och arbetet måste göras i lugna väderförhållanden.
– Stiger våghöjden över en meter kan vi inte arbeta, eftersom datan vi får in då blir så dålig, säger dataprocessorn Matias Kankkunen.
Filtreras
Utrustningen som används är en sidoriktad sonar, ett multibeam-ekolod, ett penetrerande ekolod och en seismisk boomer.
Lauri Salmi, som har huvudansvaret ombord, berättar att undersökningarna görs akustiskt, det vill säga med hjälp av ljudvågor. Information samlas in om bottensediment, djup och underliggande berggrund, dessutom tas högupplösta bilder.
Landskapsregeringen beviljade undersökningstillstånd i augusti i år. Försvarsmakten har å sin sida meddelat att man inte motsätter sig undersökningarna och byggnationen inom områdena. Men Försvarsmakten kan också utan motivering plötsligt komma med nya besked.
– Vi kommer i så fall aldrig att få veta varför, säger de nej så är det nej, säger Anna Häger som är regionchef för Ilmatar Offshore, Ilmatars dotterbolag.
Informationen som samlas in går igenom flera filter. Den första genomgången av materialet görs redan ombord. Försvarsmakten går också igenom all insamlad data och Ilmatar får sedan, under övervakning, extrahera informationen från en säkerhetsklassad byggnad i Arctias lokaler.
Skärmar överallt
Det råder fotograferingsförbud på bryggan, den räknas nämligen som Försvarsmaktens område, och utomstående besökare måste skriva ner sitt namn på en lista. Alla som arbetar ombord har också godkänts i polisens säkerhetsutredning.
På bryggan finns ett tjugotal skärmar. Matias Kankkunens uppgift är att gå igenom datan och säkerställa att kvaliteten, till exempel på de bilder som tas, är tillräckligt bra.
Eftersom det insamlade materialet är sekretessbelagt får det inte skickas elektroniskt, utan det sparas ner i krypterad form på hårddiskar.
– Jag eller personen som byter av mig överlämnar det sedan personligen till kontoret på Skatudden i Helsingfors, säger Matias Kankkunen.
Besättningen på fem personer jobbar i tvåskift och är 14 dagar ute på jobb innan de löses av. Schemat är intensivt med totalt tolv timmar jobb i dygnet, och när det gäller varma måltider får de nöja sig med en sådan per dag.
Olika bottentyper
Inga detaljer ges ut om vad undersökningarna av havsbottnen visat hittills, men Anna Häger kan berätta att inga vrak har upptäckts så här långt. Skulle det ske måste vraket undersökas av arkeologer, bland annat för att få ett svar om dess historiska värde och hur utspritt det är.
– Vi behöver då ta hänsyn till det i den tekniska designen, var fundament, kabelkorridorer och liknande kan sättas.
De ideala förhållandena för placeringen av vindkraftverken beror på vilken typ av fundament man väljer. Vissa står på en mjuk botten, andra på en hård.
– Är det hård botten ökar sannolikheten för att det finns en hög aktivitet i det marina livet.
Många frågor
Anna Häger säger att hon har full förståelse för att många har frågor, men också farhågor, kring det stora vindkraftsprojektet.
– Det är inte önskvärt att man åsamkar naturen och miljön en större skada än nödvändigt. Men med det sagt – all typ av aktivitet och konstruktioner i naturen kommer ju att ha en inverkan. Då måste man också titta på vad som kommer ut i slutändan, på vad vi vinner i stället.
De vanligaste frågorna från allmänheten rör ljudnivåer, mikroplaster och hur mycket vindkraftverken syns när de väl är på plats. Svaret på den sista frågan är att de kommer att synas – som mest, räknat till vingspetsarnas högsta punkt, kan de nämligen komma att vara uppemot 400 meter höga.
– Det lutar mer och mer åt att man går mot 25 megawatts-
turbiner. De finns inte i dag, men utvecklingen går väldigt snabbt, säger Anna Häger.
Ljudnivåer
Från det ”närmaste” området är det 15 kilometer till fasta Åland och sex kilometer till Rannöarna, Saltvik. Angående ljudnivåerna säger Anna Häger att det aldrig legat i någon energiproducents intresse att ha vindkraftverk som låter.
– Alla typer av vibrationer och motstånd innebär att vi förlorar den energi som avgår.
Bolaget OX2 Åland, som planerar vindkraftsparker i havet både norr och söder om Åland har också nyligen med hjälp av Arctia skannat av det norra området. På frågan om de två bolagen inte kunde ha genomfört undersökningarna tillsammans svarar Anna Häger:
– Det skulle man ha kunnat göra, men vi har olika sätt att se på vad det är som ska göras. Jag kan inte tala för vad de vill göra med sin data, men det vi samlar in har våra experter bedömt att är den data som behövs för att sedan snabbt komma vidare i byggskedet.
Ilmatar Offshores plan är att byggnationen av havsbaserad vindkraft på Åland ska inledas före år 2030.
