Grundarvodet för en lagtingsledamot är 58.800 euro i året. Det är ett arvode, inte lön, eftersom det handlar om ett förtroendeuppdrag och inte en anställning. Lagtingsledamöter får till skillnad från löntagare ingen semester eller semesterersättning och det finns inga reglerade arbetstider.

Arvodet bestäms av arvodeskommissionen. Medlemmarna i kommissionen utses av lagtinget, men därefter kan lagtinget inte bestämma om arvodet.

– Det är inte lämpligt att ledamöterna själva bestämmer sina arvoden, säger lagtingsdirektör Susanne Eriksson.

Före arvodeskommissionen infördes var det praxis att lagtinget bestämde om arvoden före val.

Nivån på arvodet har gjorts efter en bedömning ur ett brett perspektiv. Uppdraget som lagtingsledamot innebär förutom själva arbetet också att man utsätts för press från samhället och väljarna. Lagtingsledamöter med särskilda uppdrag, till exempel utskottsordförande och vicetalmän, får ett förhöjt arvode.

– Det ligger i demokratins intresse att arvodet är på en sån nivå att det är intressant för många människor att kandidera i lagtingsvalet, säger Susanne Eriksson.

Väljarna ställer krav

Förutom arvodet får lagtingsledamöter kostnadsersättningar för olika extra kostnader i anslutning till sina uppdrag. Det handlar om resor mellan hemmet och möten, uppdrag utanför Åland, ersättning för en extra bostad för de som bor i vissa skärgårdskommuner och en ersättning för telefon och tillhörande kostnader som bredband.

Gällande ersättning för en extra bostad får ledamöter det endast om de skaffar eller behåller bostaden uttryckligen på grund av sitt uppdrag. Bostadsersättningen är högst 400 euro per månad, och om man delar bostad ersätts endast den egna delen.

Det finns inga särskilda prestationskrav på lagtingsledamöter. För kommunikationsersättningen förväntas de vara anträffbara, men i övrigt är det upp till väljarna att ställa krav på de politiker som valts in. Ett undantag är att arvode inte betalas om en ledamot varit mycket frånvarande från plenum.

– Det gäller för oss väljare att välja in bra politiker som förtjänar sitt arvode, säger Susanne Eriksson.

Med det nuvarande datasystemet har ledamöternas arbete i lagtinget blivit mer transparent. Förutom närvaro och frånvaro kan vem som helst även se vad de har sagt under plenum.

Anpassningsperiod

När en lagtingsledamot slutar får hen ett så kallat anpassningsbidrag. Det innebär att en ledamot som inte blir invald på nytt får ett ekonomiskt bidrag under en bestämd övergångsperiod efter att hen har slutat i lagtinget.

Anpassningsbidragets storlek och tiden det betalas ut varierar beroende på hur länge personen har suttit i lagtinget. Systemet liknar de som finns i Finlands och Sveriges riksdagar.

– Ledamöterna vet först den 15 oktober om de sitter i lagtinget den 1 november. Det är oskäligt att inte ha någon form av trygghet under en anpassningsperiod, säger Susanne Eriksson.

Om en ledamot har fyllt 59 år när rätten till anpassningsbidraget tar slut kan den förlängas till 65 års ålder. Detta beror på att det blir svårare att skaffa jobb när man blir äldre.

– Det är inte skäligt att förvänta sig att man ska börja en ny karriär när man närmar sig pensionen, säger Susanne Eriksson.

Efter den lagändring som nyligen godkändes blir anpassningsbidraget större än tidigare. Enligt Monica Clemes, pensionssamordnare på landskapsregeringen, kommer det lägsta bidraget att ligga på omkring 1.600-1.700 euro per månad, vilket innebär en höjning på cirka 350 euro.

Hon påpekar dock att anpassningsbidraget varierar beroende på vad man har haft i arvode och hur länge man har suttit i lagtinget. Även åldern spelar in.

– Arvodet är ganska individuellt, säger hon.

Tidigare kunde före detta lagtingsledamöter välja att gå i tidigarelagd ålderspension, oberoende av ålder. När lagen ändrades 2015 togs detta bort, men inte för de lagtingsledamöter som var invalda före den 1 november 2015. Efter den nya lagändringen tas möjligheten till tidigarelagd pension bort för alla, och de som har det just nu kommer i stället att få anpassningsbidrag.

På frågan om vissa av lagtingsledamöternas ekonomiska förmåner kan verka orättvisa vid en första anblick svarar Susanne Eriksson att de är motiverade.

– Ur en demokratisk synvinkel är det viktigt att de får skäligt arvode medan de är här och en skälig anpassningsperiod efteråt, säger hon.