När Veronica Thörnroos (PÅ), blev trafikminister för Centern i landskapsregeringen (LR) år 2009 hade man mycket fokus på turlistorna för skärgårdstrafiken. LR drev alla linjer, anställde och avlönade besättningen. Lönekostnaderna var höga och förhandlingarna med fackförbunden lyckades inte. Landskapets ekonomi var ansträngd och man försökte på alla sätt få ner kostnaderna.

– Det gjordes flera försök att resonera med fackförbunden, men det resulterade alltid i någon form av strejkhot. Vi kom inte vidare. Vi hade glesat ur turlistorna, förlängt vinterturlistan och kortat ner sommarturlistan. Vi hade gjort i princip allt och då såg vi på möjligheten att driftsprivatisera.

På den tiden hade besättningen ett skiftesarbete som motsvarade tre–fyra dagar jobb och en vecka ledigt.

– Alla visste att besättningen var välbetald och hade mycket ledigheter. De hade högre löner än landskapets jurister. Men det var inte besättningens fel, landskapet hade dragit det kortare strået i avtalsförhandlingarna.

Veronica Thörnroos och den dåvarande LR kom fram till att den enda lösningen var att börja bjuda ut driften av trafiken.

– Vi hade en klausul att det skulle vara minst en viss procentsats (12 procent, reds. anm.) billigare än att ha det i egen regi, annars skulle vi inte genomföra det.

Veronica Thörnroos säger att när man väl bjöd ut den nybyggda skärgårdsfärjan Skarven blev det 37 procent billigare än att ha det i egen regi.

– Då förstår man lönenivåerna.

Det fanns även då olika åsikter politiskt hur man skulle gå tillväga.

– Precis som nu fanns det partier som var för driftsprivatisering, partier som var ljumma och partier som ville dra ner på trafiken, men det här var enda lösningen vi kom fram till. Många skärgårdsbor var irriterade på mig och det parti jag då representerade, och andra tyckte att vi måste göra något. Det finns fortfarande folk som är bittra på mig.

Hur tycker du att utfallet blivit?

– Vi började bra, men vartefter tiden gått har upphandlingarna blivit komplexa. Med facit på hand borde vi ha analyserat noggrant hur upphandlingarna gått till och hur vi ska gå vidare.

Totalentreprenad fanns också med i bilden, hur gick det till?

– Det uppstod praktiska problem med färjorna. Vad är normalt slitage och vad beror på att fartyget är uttjänt? Genom totalentreprenad minskade man landskapets ansvar för färjorna.

Veronica Thörnroos anser att upplägget för skärgårdstrafiken kommit till vägs ände. Nu borde landskapet bilda ett eget rederi och ta över trafiken och personalen. Om man kommer till en samsyn med fackliga företrädare hur man lägger upp avlösnings- och lönesystem ska man gå vidare, säger hon. Då kan man även anställa rätt sorts kompetens som kan syssla uteslutande med rederiverksamheten.

– Nu finns ingen trafikjour, utan en tjänsteman ska komma in och kontakta redare A och fråga om de kan ersätta redare B och sedan samordna trafiken med redarna C och D för att få det att löpa. Det är arbetsdrygt. Och det har spelat ut sin roll och det finns inga pengar att tjäna där längre.