Monika (fingerat namn) berättar inte det här för att få uppmärksamhet kring det enskilda fallet, det är hon tydlig med. För henne har det värsta redan inträffat.
– Jag vill att nästa som ringer och larmar ska få hjälp, säger hon.
Monikas mamma var inte särskilt pigg på att skaffa trygghetslarm när Monika förde det på tal för flera år sedan. Mor och dotter hade näst intill daglig kontakt, men för Monika var det viktigt att hennes mamma inte skulle bli liggande utan hjälp om något hände.
– Efter ett tag tyckte hon också att det var bra, och att det var en trygghet.
Första och enda gången
Även om Monikas mamma haft sina krämpor genom åren har hon aldrig behövt använda trygghetslarmet. Men en kväll för ett tag sedan ringde mamman till Monika och sade att hon inte mådde bra. Klockan var då 22.37. Mamman sade också att hon kallat på hjälp via trygghetslarmet. Hemtjänsten i Mariehamns stad tog emot larmet klockan 22.32.
Monika, som bor på landsbygden, var hemma och väntade på att ena barnet skulle komma hem. Klockan 23.07 ringde hon sin mamma igen.
– Då svarade hon fortfarande, och hon var helt klar. Vi var båda fundersamma över att hon inte fått någon hjälp, så jag sade att jag kommer till stan.
– Jag kunde ha ringt 112, och hon kunde ha ringt 112, men vi trodde ju att hjälpen skulle vara där vilken sekund som helst.
Under bilfärden ringde Monika flera gånger till sin mamma, men fick inget svar. När hon kom till bostaden vid midnatt låg mamman i sängen, ovanpå överkastet med kläderna på. Förmodligen hade hon lagt sig där för att invänta hjälp, säger Monica.
Men hjälpen kom för sent.
– Jag såg ju hur det var och ringde 112.
Larmet registrerat
Under de cirka fyra timmar som Monika samt ambulanspersonal och polis befann sig i bostaden hördes inte ett pip från hemtjänsten. Hur kunde det gå så här? frågar sig Monika.
– Första veckan var jag så chockad, men andra veckan kände jag att jag måste reda i vad som hänt.
Monika har varit i kontakt med tre chefer inom socialförvaltningen i Mariehamn, som tittat på vad som hänt. Man har konstaterat att larmet inkom till hemtjänsten klockan 22.32. Det finns också registrerat i Ålcoms loggar.
– Men den som tog emot det var upptagen med annat. Personen antecknade ingenting, det följdes inte upp att den som larmat fått hjälp … Ingenting.
Anmält till ÅMHM
Att det inte finns bättre rutiner är oacceptabelt, säger Monika. Hon har därför gjort en anmälan till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM), som utövar tillsynen över kommunernas sociala service. Hon har valt att inte anmäla det enskilda fallet, utan i stället de bristande rutinerna.
– Alla larm måste besvaras och kollas upp. Och är den som tar emot larmet upptagen måste det finnas en backup, att larmet går till Alarmcentralen; att det kvitteras. Inte kan man ju föreställa sig att ingen kommer, säger hon.
– Trygghetslarmet kostar 30 euro i månaden. Men vad är det man betalar för?
Monikas mamma dog sannolikt av en hjärnblödning. Utgången hade kanske blivit densamma oberoende om hjälp hunnit fram i tid eller inte.
– Men det spelar ingen roll egentligen. Nu försöker jag bara acceptera att det blev så här.

Sandra Widing