Som Ålandstidningen tidigare berättat kunde arbetsgruppen som skulle ta fram ett förslag på ny räddningsmyndighet inte enas. Därför lämnade man i sin slutrapport två förslag på var myndigheten ska placeras: i Mariehamn eller i Jomala.
Bland de frivilliga brandkårerna finns en oro för att en placering i Mariehamn skulle ta död på frivilligverksamheten. Edgar Kalm, som varit ordförande i Jomala FBK i 22 år, delar den oron.
–Geografiskt spelar det inte så stor roll var myndigheten är, men jag ser vissa farhågor, säger han.
Han hör till dem som anser att Mariehamns räddningsverk inte drivs kostnadseffektivt.
–Man har en betydligt dyrare organisation än på landsbygden.
Han befarar att kostnaderna för landskommunerna som i dag är med i Räddningsområdet Ålands landskommuner (Rål) blir högre om de ska vara med och finansiera verksamheten i Mariehamn. Och därmed blir det mindre pengar över till de frivilliga kårerna.
–Nu har man visat att Rål kan drivas på ett sådant sätt att vi har kvar självbestämmanderätten i kårerna, vi har fortfarande bra beredskap och bra manskap.
Så för er vore det bättre om Rål blev ny räddningsmyndighet?
–Det tror jag absolut. Vi har facit på att det fungerar, och FBK:arna är nöjda.
Servicen försämras
Inom Jomala FBK har man pratat mycket om det där, och Edgar Kalm säger att han inte är ensam om sin oro.
–Vi vet att kommunerna överlag har svårt med alla utgifter, pengarna vill inte räcka till. Med en sådan här organisation kommer det ännu mindre pengar.
Hur hotade är kårerna?
–Myndigheten kanske drivs på ett sätt som gör att man försöker spara på enheter. Den frivilliga brandkårsverksamheten på Åland är tät och det finns ganska goda resurser.
Orsaken till att det är så bra i dag är, anser Edgar Kalm, att kårerna har självbestämmanderätt med egna budgetar. Det i sig är en morot, och kårerna vill sköta sig på bästa tänkbara sätt gentemot kommunerna och medborgarna
–Tar man bort självbestämmanderätten och organisationen sitter någon annanstans och har synpunkter–till och med på hur det ska vara i hela landskapet–är jag rädd att entusiasmen kan få sig en törn.
–Den nya organisationen kanske tycker att man kan spara pengar på att ta bort vissa enheter i vissa kommuner och samköra. Det är visserligen ett ekonomiskt tänk i det, men prislappen kommer att stiga och servicen försämras.
Mariehamns räddningsverk har inte, enligt Edgar Kalm, visat goda tecken på att stöda frivilligkårerna på samma sätt som Rål gjort.
Tappar resurser
Lemland och delar av skärgården har i dag ett samarbete med Mariehamns räddningsverk. Edgar Kalm säger att det i princip är stadens skattebetalare som bekostar Lemlands FBK, eftersom priset Lemland betalar för samarbetet är väldigt lågt.
Lemlands FBK fungerar väl bra?
–Jo, det tror jag.
–Men jag är lite rädd för vad prislappen kommer att bli om Mariehamn ska driva den här organisationen ekonomiskt.
Men det räcker väl inte med en yrkeskår i Mariehamn för hela Åland?
–Nej, men det kan handla om att man har för många bilar, utrustning och brandstationer. Man tappar förstås de stora resurser som finns i dag.
Inte orolig
Framtiden för de frivilliga brandkårerna hänger inte på vem som blir huvudman för räddningsmyndigheten.
Det anser Ålands brand- och räddningsförbunds ordförande Johan Ehn.
– Nej, jag är inte så orolig. Jag tror inte att huvudmannaskapet för en myndighet har betydelse för hur det går för de frivilliga brandkårerna, säger han.
Avgörande för kårernas fortlevnad är, anser Johan Ehn, två saker: Dels vilken relation brandkårerna har till sina kommuner och vilka budgetmedel de får, dels hur man får till stånd ett samarbete inom helheten, mellan ordinarie kårer och frivilliga.
–Det borde man åstadkomma oberoende var myndigheten är. Garanten för det finns redan i lagen eftersom varje kommun har det ekonomiska ansvaret för den operativa räddningstjänsten.
Som ordförande för Ålands brand- och räddningsförbund, där alla frivilliga brandkårer är med, ingick Johan Ehn i den av landskapet tillsatta arbetsgruppen som skulle ta fram ett förslag till ny en räddningsmyndighet. Men själv valde han att inte ta ställning till var myndigheten ska placeras. Den operativa verksamheten och myndighetsutövningen är två olika saker, säger han.
–Beslutanderätten kommer att finnas i respektive kommun. Inget flyttar bort. Myndigheten ska hålla på med det som lagen säger. Myndighetsarbetet handlar främst om förebyggande arbete som förhandsgranskningar och syner.
Båda förslagen möjliga
Varför deltog du inte i mötet där arbetsgruppen röstade om vem som ska vara huvudman för myndigheten?
–Jag satt fast i landskapsregeringen vid det tillfället. Jag var med på det sista gemensamma mötet när vi försökte diskutera ihop en gemensam lösning, och jag fogade ett uttalande till rapporten där jag meddelade att Ålands brand- och räddningsförbund inte tar ställning.
–Jag ska se till att de frivilliga brandkårerna kan fortsätta verka och inte förändras på ett negativt sätt. Båda förslagen är möjliga att genomföra utifrån de frivilliga brandkårernas synvinkel.
Har du resten av styrelsen med dig på det?
–Så har jag uppfattat det. Jag har fört mejlkonversation med dem där jag redogjort för läget i arbetsgruppen, och ingen har opponerat sig mot den linjen.
Finns det mycket oro i kårerna?
–Jag har inte hört så mycket av det, men jag vet att det finns de som är oroliga.
Johan Ehn påminner om att de frivilliga kårer som jobbar gentemot Mariehamns räddningsverk inte har några problem.
Men det finns ju bara en kår kvar i Mariehamn, tidigare fanns två.
–Jag kan inte säga att det beror på att man har en ordinarie verksamhet. Det har blivit svårare att engagera folk i frivillig verksamhet. I Mariehamn verkar det som att man har underlag för en kår.
Johan Ehn påpekar att när landskapsregeringen fattar beslut om var den nya räddningsmyndigheten ska placeras kommer han att jäva sig eftersom han varit med i det förberedande arbetet.

Sandra Widing