Snabbmat är inte samma sak som restaurangservering. Det framgår av en färsk dom i EG-domstolen.
Det innebär att snabbmatsföretagen betalat fel momssats, och kan kräva tillbaka pengar från staten - totalt fem procent av intäkterna under tre år.
SKATT Att sälja en korv eller en hamburgare är att jämställa med att sälja livsmedel i vilken butik som helst. Därmed är det fel av Finland att kräva en högre moms på snabbmat.
Det slår EG-domstolen fast i tre separata domar från slutet av mars i år.
Hittills har snabbmatsställen tvingats redovisa 23 eller 22 procents moms, medan de borde ha betalat livsmedelsmomsen på 17 procent. Det innebär i sin tur att företagen kan kräva tillbaka det överskjutande beloppet från Skattebyrån.
Men räkna med en hel hög av juridiskt krångel. Staten lär inte betala tillbaka en cent frivilligt.
-Nej, det tror jag inte. Det är sannolikt att staten håller i sina pengar så långt det är möjligt. Det här är ärenden som lär sluta i Högsta förvaltningsdomstolen enligt vad jag har läst, säger Jonny Mattsson, ombudsman på Företagarna på Åland.
Men ska domstolsutslaget följas så finns det inget spelrum för staten i frågan, menar han.
Tvingas processa
- Naturligtvis är det så. Alla i Finland som har betalat den högre momsen ska enligt utslaget kunna söka tillbaka pengar. Men i Finland har man ansett det som praxis att serverar man något som går att äta så är det en restaurangtjänst, även om den så att säga är av enklast tänkbara snitt.
Samma slutsats kommer revisionsbyrån DFK i Helsingfors fram till. Och enligt tidningen Kauppalehti tror även de att det kommer att krävas rader av besvärsprocesser innan pengarna lämnas tillbaka.
Men pengarna, fem procent av försäljningsintäkterna, ska vägas mot besväret det innebär att inleda juridiska processer för att få tillbaka dem.
Göran Nyman, som driver Rökkas-kiosken, är tveksam.
- Det får jag ta ställning till när jag har tittat på det närmare. Det handlar inte om några våldsamma summor, så jag kan inte säga nu att det känns jätteaktuellt att börja kräva tillbaka pengarna.

Fredrik Granlund