Anledningen till skrivelsen är utredningen om vanvård av samhällsvårdade barn i Finland åren 1937–83. Att staten inte tänker kompensera för detta ekonomiskt är empatilöst, skriver Krister Lumme.
”Som ansvariga samhällsbärare i Finland idag visar ni med detta ett nonchalant beteende där ni återigen agerar lika empatilöst som era föregångare i gången tid behandlade oss” skriver han.
Han kallar det för hyckleri att endast be om ursäkt, och inte ersätta det man stulit eller sona sitt brott.
”Bevisligen har det finska samhället vanvårdat och misshandlat de barn man skulle vårda. Detta med kränkningar som gav dem ett livslångt psykiskt lidande. Någon hjälp och stöd till dem man vanvårdat har man aldrig heller erbjudit under vår livstid lika lite som ni erbjuder det idag.”
Krister Lumme godtar inte den ursäkt han fått, och förlåter inte heller. Han kräver i sitt brev att det finska samhället ersätter de vanvårdade barnen för att de blev misshandlade och fick sin barndom stulen. Han kräver ekonomisk ersättning för kränkningar och misshandel, för efterföljande skador och ersättning som bekräftelse.
Krister Lumme bodde som barn på Stiftelsen Hemmet i Lemland.

Sandra Widing