– Men det är kallt här, säger hon och inser snabbt att morgonrocken ska av. Ute skiner solen och Sveriges nya eurovisionsstjärna skiner ikapp med den. Det doftar vinstvarning långa vägar.

Jag berättar att betyget i Ålandstidningen var fem stjärnor inför mello-finalen och att hon nu också tippas vinna hela eurovisionen enligt escstats.com som estimerat vinnaren genom att ranka de länder som historiskt vunnit mest, har högsta noteringar på listorna, högsta oddsen, antal streams och mängd toppnoteringar från experter.

Cornelia börjar överrumplat fläkta med händerna.

– Men gud vad glad jag blir. Samtidigt är det så läskigt, för jag vet ju inte vad man vågar tänka. Det är jätterörande och roligt att folk tror på min låt, men jag kan inte ta någonting för givet. Det låter kanske konstigt men jag blir faktiskt lugn av allt det här berömmet. Då känner jag att jag gör saker rätt och når ut. Det är ju faktiskt inte länge sedan som jag var totalt okänd som artist, säger Cornelia glatt.

– Efter det här vill jag bara ut och spela live. Det är det bästa jag vet. Och det här innebär att jag kommer att kunna göra det oavsett hur det går på lördag.

Strul på repetitionerna

Cornelia hör till de artister som det strulat mycket kring under repetitionerna. Medhörningen i örat funkade inte, hon hörde konstiga ljud och så sent som på genrepet i onsdags funkade inte den gröna knappen som hon uppträder framför. Med bara två repetitioner skulle vilken etablerad artist som helt tappa fattningen, men Cornelia tog det lugnt och levererade klockrent.

– Jo, men är det något jag känner mig trygg med så är det att stå på scen. Jag har gjort det här sen jag var sju år gammal. Och sen är det ju så att om inte medhörningen funkar under tävlingen då tänker jag bryta och be att få sjunga om. Jag får be en bön att de inte ska strula till det igen.

Hold me closer är en självupplevd historia som Cornelia själv har skrivit.

Jag ställer frågan om hon går in i de känslor som hon hade när hon skrev låten.

– Det gör jag. Varje gång jag sjunger den känner jag den här hjärtesmärtan men ändå lugnet som finns där. Det handlar inte om en skilsmässa där man hatar och slänger saker på varandra. Det beskriver mer hur vi trots alla försök kom fram till att det inte går längre och att vi inte mår bra av att vara ihop. Även om vi ville vara tillsammans så blev det för skadligt. Helheten är ändå en slags försoning.

– Allt som jag skriver måste vara självupplevt eller något som är på riktigt och som någon i min närhet har gått igenom. Jag kan inte skriva något påhittat.

Jag ställer frågan om hon har något att berätta om Åland. Har hon varit på ön?

– Det har jag faktiskt, vi var på ön och spelade med min duo som hette Stockholm Syndrome för en så där sex år sedan kanske? Det var en jättefin sommarkväll och det var faktiskt väldigt kul.

Helhjärtat stöd

Cornelia är inte ensam i Turin. Hon får verkligen det helhjärtade stöd hon förtjänar.

– Du ska veta att det kommer sjutton personer hit. Mamma och pappa, en syster och två bröder kommer. Mamma är från Skåne så hela hennes familj kommer också. Och Isa och David som jag skrivit låten med är ju här. Isa och jag har varit bästa vänner i sjutton år, det är sjukt häftigt att vi gör det här. Liksom min goda vän Celia som skapat allt det visuella. David och jag blev tillsammans i julas, det är fantastiskt att just den här låten förde ihop oss. Nu får jag sitta med alla dem tillsammans i Green room – det är så jäkla kul, utropar hon.

Cornelia är en förebild för många unga tjejer. Jag undrar vad hon har för råd att ge de som kanske har det svårt i dag.

– Det skulle jag behöva mycket tid för att kunna ge ett bra svar på men generellt önskar jag att alla får rätten att äga sina egna känslor. Själv har jag haft det tufft med väldigt starka svängningar i mina egna känslor. Och jag levde länge i tron att jag måste dölja de känslorna för att det blir för jobbigt för omvärlden. Jag tror att man måste tillåta sig att känna, vara öppen och hitta ett sätt att kommunicera ut sina känslor i stället för att dölja dem. Det är komplext att vara människa.

– Under pandemin märkte jag hur svårt det var att inte få åka ut på gig. Det är mitt sätt att få utlopp för mina känslor. Jag var redan mitt i en utmattningsdepression när pandemin kom så det var nästan en lättnad i det, att märka att det fanns andra som inte fick saker gjorda under den tiden. Och sen kom det här kriget, jag kämpar med att kunna förhålla mig till det och leva. Det är ett privilegium vi har att kunna parera de känslorna, för de som bor i Ukraina har ju inget val.

Egna favoriter

På lördag är det final. Då gäller det. Hennes egna favoriter på lördag är Litauen och Holland.

– Och så älskar jag Spaniens framträdande. Finska The Rasmus har jag gillat sen tidigare. De är grymma, supergulliga och så himla trevliga.

Som en sista hälsning önskar Cornelia alla ålänningar en fantastisk sommar.

– Och kom ihåg att rösta om ni gillar min låt, det är faktiskt ni som kan göra skillnad.

Text och bild: David Lindström