Vid ett besök på Thoras i Gottby fick jag vetskap om en amatörmålare som jag aldrig hört talas om tidigare. Det var bondsonen Arthur Olofsson (1896-1972) som redan i ungdomen fattat penseln och gjort några skildringar av sin hemby i olja. Eftersom målningarna rent motivmässigt är av kulturhistoriskt värde och intresse presenteras några av dem i dagens avsnitt av serien ”Saker & sånt”.
I den orenoverade delen av den gamla mangårdsbyggnaden på Thoras i Gottby hänger i salen en stor oljemålning signerad ”Artur Olofson”. Tavlan är daterad 1922 och visar en del av norra Gottby sedd från landsvägen som nu stryker förbi Gottby Matt och Tapet. Vyn är trots att den nästan har hundra år på nacken rätt oförändrad – Gottby är för övrigt en oförtjänt negligerad kulturmiljö av stort värde. I den stora bondbyn har förvånansvärt många gamla mangårdsbyggnader bevarats och det senaste tillskottet i räddade hus är Mickels, snart högaktuellt under skördefesten. Det är just Mickels imposanta mangårdsbyggnad som man ser längst till höger på målningen. Följande gård är Lassas vars röda huvudbyggnad också finns kvar. Bakom den skymtar lillstugan som är målad i ”kjol och blus”, alltså med rödmyllad nedre del och ljusblåmålad överdel.
Den gula gården i mitten finns också kvar och utgör Simons mangårdsbyggnad. Megrid Sundberg på Simons berättar att hon aldrig hört talats om grannen Arthurs målartalanger. Hon minns honom som en tillbakadragen man som sällan syntes bland folk.
Till vänster om Simons ligger Holmas med sin stora vita mangårdsbyggnad, även den ännu bevarad. Mellan Simons och Holmas mangårdsbyggnader ses gårdarnas väderkvarnar, båda i dag borta. Till vänster om Holmas skymtar nere i svackan Thoras mangårdsbyggnad med sin ståtliga veranda samt bredvidliggande lillstuga. Den senare riven då nytt bostadshus byggdes på gården. Bakom Thoras skymtar Tors ännu bevarade mangårdsbyggnad. Längst till vänster på målningen ligger Jeppas.
På målningen har Arthur Olofsson även dokumenterat Gottby midsommarstång som än i dag står på samma plats. Den hör till Ålands absolut ståtligaste stänger med sina fyra korsarmar och enormt utarbetade kronor med girlander och detaljer i kräppapper. I Gottby har man dessutom bibehållit kronornas fria färgsättning och inte förfallit till nationalistiskt blå-gul-röda kronor i fibertyg. Gottby bjuder än i dag på ett ovanligt öppet landskap där sly och igenväxning inte fått ta överhanden. På målningen kan man dock se att byn för hundra år sedan var än mer öppen och kal än i dag.
Bland lösöret på gården Thoras finns ytterligare målningar som uppges vara målade av Arthur Olofsson. Han har till exempel dokumenterat några strandlandskap. I ett par verk är detaljrikedomen så stor att man får misstänka fotografiska förlagor. Det gäller ett gårdsporträtt samt en oerhört detaljerad större målning över norra Gottby. Att döma av perspektivet är den senare utförd med ett flygfotografi som förlaga, kanske på 1950-talet. Detta förtar på intet sätt dess kulturhistoriska värde och visar till exempel färgsättningen av byggnaderna. Den visar också på förändringar i kulturlandskapet vad tegindelningen av åkrarna beträffar.
Det är glädjande att gårdsfolket på Thoras har förstått att ta till vara Arthur Olofssons måleri. Det skulle inte betinga några höga priser på en konstauktion, men deras kulturhistoriska värde är odiskutabelt. Dessutom är flera av målningarna så intressanta och dekorativa att de vore värda mångfaldigande som vykort eller tryck. Såväl ortsbor med intresse för hembygden som turister skulle värdesätta dem.
Men vem var då denne Frans Arthur Olofsson? Det enda vi vet är att han var född den13 oktober 1896 på Thoras i Gottby. Han förblev ogift och livnärde sig delvis som rävfarmare. Han blev sin hemby och -gård trogen livet ut och förde ett stilla liv. När han avled den 11 januari 1972 skrev Ålandstidningen endast en kort rad i dödsrunan där det konstaterades att den förre rävfarmaren avlidit. I dag finns det inte så många i Gottby som minns honom.
Arthur Olofssons livsgärning blir därför rätt fragmentariskt dokumenterad. Att han som bondson på landsbygden i Jomala intresserade sig för måleri redan på 1920-talet gör honom udda och ovanlig, väl värd att uppmärksamma.
Kjell Ekström
