Under helgen den 7–8 september ägde Konstrundan rum, ett evenemang där konstnärer, konsthantverkare och formgivare öppnar sina ateljéer och verkstäder för allmänheten.

På Konstfabriken i Mariehamn delade Elisa Matikainen, bosatt på Kökar, med sig av sin konst och beskrev hur naturen fungerar som en outtömlig källa till inspiration. Hon visade upp teckningar och verk i blandteknik från olika perioder, däribland kolteckningar.

– Kolteckning är en stil som tilltalar mig eftersom den gråa, mjuka världen resonerar med mig. Jag upptäckte den för tjugo år sedan och gillar den fortfarande, säger hon.

Ett genomgående tema i hennes konst är vatten – is, snö, regn och vattendroppar. Hon uttrycker också uppskattning för att Konstrundan ger möjlighet att visa både färdiga och halvfärdiga verk, och att möta människor i processen.

– Jag tycker om tanken att man inte behöver ha en färdig utställning. Det är en chans att träffa människor och dela sin konst i olika skeden.

När det gäller inspiration just nu är det stenar som fångar Elisa Matikainens intresse.

– Jag älskar stenar. De har en feminin styrka som jag tror vår värld verkligen behöver, säger hon.

Engagerade besökare

Monique Lundberg, som har verkat som konstnär och grafiker i 25 år, visade upp verk på Konstfabriken från sin långa karriär. För henne är det mötet med besökarna som gör Konstrundan speciell.

– Det roligaste är att få direkt respons från dem som kommer förbi, berättade hon.

Även glaskonstnären Ritva Saloranta uppskattade den närmare kontakten med besökare under Konstrundan, till skillnad från marknader eller vanliga utställningar.

– Folk tar sig tid att prata längre och ställer frågor om olika tekniker. De är intresserade, säger hon.

Barndom på burk

Fotokonstnären Christoffer Relander, känd för sin surrealistiska fotokonst där natur, barndom och människor spelar centrala roller, visade upp ett urval av sina projekt i sin studio i Norrböle. Ett av verken är en dubbelexponering där ett träd fångats i en glasburk.

– Det är kopplat till min egen barndom. Vi hade en stuga i Eckerö, och trädet som syns i bilden står där. Det finns något poetiskt och symboliskt med träd, nästan religiöst, säger han.

Att barndomen blivit ett återkommande Christoffer Relanders konst tror han har att göra med det egna föräldraskapet.

– När man får barn påminns man om sin egen barndom, säger han.

Han har deltagit i Konstrundan flera gånger tidigare, men inte alla år sedan starten 2008.

– Det bästa med att inte vara med är att man får möjlighet att besöka andra konstnärer. Men jag tycker också om att delta. Många känner inte till min studio, så det är roligt att öppna dörrarna och möta människor.