Inför lantdagsvalet 1917 är Allan Wallenius uppsatt som socialdemokratisk kandidat för de svenska arbetarna i Åboland. Han reser på agitationsresor till den åboländska och åländska skärgården. På Åland träffar han Saltviksbördiga Alice Rosenblad, dotter till en åländsk kofferdiskeppare, folkskollärare och övertygad socialist. Hon ryggar inte heller för strid. I november 1917 utmanar hon skoldirektionen i Haraldsby som upprört hotar med att avgå. I stället blir det Alice som tvingas bort året efter, med hänvisning till att hon är socialist.

Allan skriver till henne: ”Du kommer till mig som en helig jungfru med kärlek, stridslust, stämning och valkyriaklang i dina tankar.

Paret blir blixtförälskade i varandra.

Åländska revolutionärer

I Helsingfors 1918 möter Allan den unge socialisten Erik Jorpes. De talar om revolutionen och kriget, och om hur de röda bäst kan organisera sig, skaffa livsmedel och tackla arbetslösheten. Jorpes är född på Kökar och har gått i skola i Åbo, han och Allan har brevväxlat på 1910-talet och båda skriver för Arbetet i Åbo, vars redaktör Gunnar Mörn också är ålänning. Erik Jorpes är nybliven medicine kandidat och kommer att bistå de röda i Åbo genom att vårda sårade. Han och Allan ses igen samma år i Moskva dit Erik Jorpes rest med de röda flyktingarna och varit med när partiet grundades.

Allan umgås även med de åländska rödgardisterna Viking Sevelius och Eyolf Mattsson som utbildar officerare i Petrograd, som S:t Petersburg hette fram till 1924. De träffas ofta på Hotel Astoria om kvällarna. Sevelius och Mattsson håller på att göra lysande militära karriärer i Röda armén, som har grundats i februari 1918 och leds av Lenins andre man Lev Trotskij. Allan ser Sevelius leda sina trupper under en stor parad i Petrograd, där upp till tiotusen unga män marscherar i sina vinteruniformer.

Husarrest

I mitten av februari 1918 får Alice besök i sitt hem på folkhögskolan i Haraldsby av den vita Nystadskåren, som tillsammans med sympatiserande lokalbor letar efter röda ålänningar. Alice sätts i husarrest. Man konfiskerar Allans brev ur hennes byrålåda. Breven får hon aldrig tillbaka. De hamnar sedermera i Krigsarkivet i Helsingfors där bokens författare hittar dem.

Alice flyttar till Stockholm i mars 1918 dit Allan ansluter sig i februari 1919. De gifter sig och i december föds deras son Aiwest.

Stockholmspolisen misstänker att “rödfinnarna” planerar ett militärt angrepp mot Finland och ”arbetar för samhällets omstörtande” i Sverige, och låter skugga den lilla familjen. Man tror att Allan är sänd till Sverige med specialuppdrag och att han sponsrar kommunistiska skrifter med ryska pengar.

Detektiva centralpolisen i Helsingfors får in en rapport från Stockholm: ”Alice Wallenius går alltid klädd i rött: Röd kappa, röd klänning, röd hatt, röda kängor – och för övrigt mycket elegant.”

Utvisas

Den 9 juni gör Stockholmspolisen husundersökning hos Allan och Alice. De upptäcker att Alice bränt papper i kakelugnen. Allan blir arresterad. Den 22 juni 1921 förs han med poliseskort ombord på ångfartyget Egil, och utvisas till Ryssland.

Alice följer efter honom något senare. Men hon tar inte med sonen Aiwest som placeras hos Allans föräldrar i Kimito.

De får bostad på Hotel Lux i Moskva. Allan arbetar för Komintern, den kommunistiska internationalen, och Alice som översättare hos dess kvinnosekretariat och senare på dess bibliotek. Hon engagerar sig i ett barnhem i ett av hungerdistrikten, i nuvarande Tartarstan, som hon även besöker trots risken för smittsamma sjukdomar. I en artikel beskriver hon barnen: ”Halvdöda, halvnakna, täckta av sår och utslag, magra som skelett, eller formligt uppsvällda, plockas barnen ut ur vagnarna och in i stationen.”

Hämta sonen

I april 1922 reser Alice tillbaka till Finland. Efter polisförhör hämtar hon Aiwest i Kimito. Hon lyckas dock inte hitta arbete i Finland och återvänder efter några månader till Moskva tillsammans med sonen. Livsvillkoren blir allt hårdare även för revolutionärerna i Ryssland. 1923 dör Aiwest i hjärnhinneinflammation.

I januari 1924 dör Lenin. Efter att ha vunnit maktkampen med Trotskij tar Stalin makten.

1925 går Allan och Alice skilda vägar. Han reser till USA för att sprida revolutionen och hon återvänder till Åland med deras andra son Sven-Lasse som föddes 1924.

I USA träffar Allan åter Erik Jorpes som numera bor i New York. Han är medicine licentiat och har fått ett Rockefellerstipendium för att forska i bukspottskörtelns nukleinsyror. Jorpes har lämnat kampen för världsrevolutionen bakom sig och tycker att Allan är en ”monoman sovjetprisare”.

Översätter Lenin

1928 ansöker Alice om skilsmässa. Hon står på egna ben och arbetar i Sverige med kommunistpartiets förlagsverksamhet och för den sovjetiska nyhetsbyrån TASS. Hon blir sovjetmedborgare och intar med tiden en betydelsefull post i den kommunistiska internationalen och kommer att översätta Lenins verk till svenska. Alice dör 1966 i Moskva, efter att ha blivit påkörd av en buss.

För Allan går det sämre. Han hamnar i konflikt med delar av det finska kommunistiska partiets ledning. Han sparkas från sin lärartjänst på Leninskolan och, ännu värre, utesluts från det allsovjetiska kommunistpartiet med motiveringen att han stöttat kontrarevolutionärer. Han står därmed utan skydd i Sovjetunionen och dras obönhörligen ned i den stalinistiska terrorns malström, som bokens författare så målande formulerar det.

Allan blir ett av miljontals offer för Stalins paranoida utrensningar, och dör i fångenskap 1942.

Detta och mycket mer om dessa intressanta människoöden går att läsa i ”Brandtal för världsrevolution. Allan Wallenius och hans röda resor”.