Nästan 70 kulturpersonligheter står som undertecknare till en insändare om Ålands musikinstitut (ÅMI) i dagens Ålandstidningen. Första undertecknare bakom uppropet, tidigare rektorn vid ÅMI, Marcus Boman, med flera uttrycker sin sorg och bestörtning över landskapsrevisorns utlåtande om skolan som Ålandstidningen skrev om förra veckan.
Bland annat ondgör skribenterna sig över landskapsrevisionens uppmaning till ÅMI att sänka sin ambitionsnivå. ”Ges liknande uppmaningar till Ålands övriga gymnasieskolor?”, undrar man med bestörtning.
– Det är många som har reagerat med ledsamhet och upprördhet, säger Marcus Boman när Ålandstidningen når honom på fredagen.
I insändaren beskriver man också det procentuellt sett anmärkningsvärt höga antalet ålänningar som har lyckats komma in på en högre musik- och dansutbildning tack vare grunden de har fått vid ÅMI. Marcus Boman har inte siffrorna i huvudet men säger att det på hans tid som rektor rörde sig om cirka tio procent av elevunderlaget som tog sig vidare till musikhögskolor och andra högre utbildningar.
– Och det är fortfarande många som gör liknande resor, man hör hela tiden kommentarer om hur många ålänningar det finns ute i musikvärlden.
”Det måste få kosta”
Marcus Boman nämner Finlands radios symfoniorkester, Frankfurtoperan och ett flertal administrativa tjänster i världen som exempel.
– Dessutom ligger ålänningar, tidigare elever vid ÅMI, bakom storsatsningar på mer sång i grundskolan i såväl Sverige, Norge som i Finland.
I direkt motsatsförhållande till landskapsrevisionen efterlyser ni i uppropet en ännu högre ambitionsnivå vid ÅMI. Hur tänker ni då?
– Att man gällande gymnasienivån vid ÅMI får lärare till skolan av tillräckligt hög nivå. Det måste få kosta. En musiklärare på den nivån har en lika lång utbildning som en kirurg, så det går liksom inte att ta vem som helst som kan lära ut grunderna i flera instrument som revisionen efterlyser. Det ju de facto en lagstadgad skola med en fastställd läroplan vi talar om.
Förekom de här diskussionerna redan när du var rektor för skolan?
– Ja, det var alltid för dyrt. Som tur var hade vi politiker som värdesatte verksamheten. För ett tag sedan träffade jag en politiker som var med och initierade institutet och han sade att det var det bästa han hade gjort under sin tid som politiker, det kändes bra att höra. Också skolans första rektor, Chris Sundblom, som är en av undertecknarna, säger att samma diskussion fördes redan då.
”Utan kultur blir vi alla barbarer”
Marcus Boman menar att tacksamheten för ÅMI är något av en gemensam faktor hos många av de i dag framstående åländska musikerna ute i världen.
– Alla säger att de aldrig hade kunnat komma dit de är i dag utan sin bakgrund vid ÅMI.
Borde inte också ÅMI ta sin del av ansvaret i det ekonomiskt ansträngda läget som nu breder ut sig över de flesta branscher?
– Naturligtvis. Under min tid som rektor gjorde vi en jättelik inbesparing när vi lade ner dagisverksamheten. Vi drog in flertalet tjänster och effektiviserade mycket. Det kostar inte särskilt mycket i förhållande till annan verksamhet. Det vi vänder oss emot är ambitionsnivån, vi får inte sänka kvaliteten på utbildningen.
Tror du själv att uppropet och hela den här diskussionen får någon inverkan på hur framtidens ÅMI ser ut?
– Det hoppas jag naturligtvis. Kulturen får otroligt mycket stryk i dessa dagar. Visst, restauranger har det svårt men vi kulturarbetare är mer eller mindre förbjudna att utöva vårt yrke, det är ett regelrätt yrkesförbud. Därför är det bra att påminna makthavare om hur otroligt många som jobbar med kultur.
Att kultur, musik, sång och dans ses som viktigt av Marcus Boman framgår med all önskvärd tydlighet.
– Utan kultur blir vi alla till slut barbarer, så enkelt är det, avslutar han.
