År 2000 flyttade Graham Robins från Skottland till Åland och har sedan dess arbetat för landskapet, senast som överintendent vid Ålands kulturhistoriska museum och Ålands museum. Den 18 maj öppnades årets sommarutställning och då klev han ut genom dörrarna.

I fjol fyllde han 55 år och började fundera på vad han vill göra återstoden av sitt arbetsliv.

– Om jag vill göra något eget behöver jag ha tid på mig. Jag har ganska stora ambitioner att fortsätta på banan med Ålands historia, inte minst Bomarsund som jag fokuserat på i många år.

Han var projektledare när Bomarsunds besökscenter byggdes. Men det rymmer inte allt.

– Det finns otroligt mycket kvar att upptäcka och berätta om den platsen och perioden i Ålands historia.

Som tjänsteman stjäl administration, budgetarbete och annat mycket tid.

– Som överintendent inom museet måste man ge hundra procent och man har inte mycket energi kvar för egna projekt.

I båt med kameran

Nu känner han sig fri att ta sig an sina intresseområden helt och fullt.

– Men det handlar inte bara om det, jag ville också ändra hur jag själv lever. Till exempel bor jag i Sund och har kört eller åkt buss varje dag till Mariehamn. Nu har jag börjat cykla mer och känner att jag har fått mer energi. Att ändra livsstilen vid 55 är ingen dålig tid, säger Graham Robins.

Hemma finns en femårig dotter som vill ha uppmärksamhet, att prioritera familjen mer är en annan delorsak till uppsägningen.

– Även om museet inte är en arbetsmiljö med mycket jobb är det ändå ett jobb som finns med i tankarna hela tiden och är svårt att släppa när man kommer hem. Det är en typ av stress som jag tänkte att det kunde vara trevligt att vara utan.

I sommar har han byggt ett växthus och målat sin segelbåt. Just båten är en viktig del av hans kommande framtidsplaner.

– Min stora ambition är att kombinera båtlivet med berättelsen om Ålands historia. Kanske börjar jag med att publicera korta videofilmer på Youtube till exempel, och om det leder till något kan jag utveckla det.

Skriva en släkthistoria?

Graham Robins nämner släkten Sittkoff som hade en central roll på Åland under den senare hälften av 1800-talet.

– När jag jobbade med besökscentret ville jag läsa allt om familjen, men det finns ingen bok om dem. De har en mycket intressant del av Ålands historia i utvecklingen av affärskoncept, bank- och försäkringsrörelsen. Vill man läsa om dem får man göra det en liten bit här och där. Jag vet inte om jag borde ge mig på att skriva deras historia …

Redan i Skottland arbetade han som guide och under sin tid i landskapet har han guidat allt från skolbarn till presidenter.

– Jag älskar att guida och det var höjdpunkten i min karriär på museet att få göra det. Alla sätt att berätta en historia intresserar mig, jag går i gång på det och det är det som ger mig arbetsglädje.

Det låter både inspirerande och modigt att lämna en fast tjänst.

– Man ska våga, jag känner ingen rädsla. Vad skulle annars hända när jag är 67 år och ser tillbaka, ska jag önska att jag hade gjort något annat de sista tio åren? I värsta fall önskar jag att jag hade stannat på museet, men jag vill ge mig själv den här möjligheten.