Flickornas mål var att bränna ner Hammarlands kyrka till grunden. Att de inte lyckades berodde mer på rena tillfälligheter.
KYRKBRANDEN Attentatet mot Hammarlands kyrka var mycket välplanerat, men sämre utfört i praktiken. I samband med husrannsakan hos flickorna beslagtog polisen två datorer som visade att dådet hade planerats ungefär en vecka i förväg.
På dessa datorer hittade polisen diskussioner om vilken kyrka flickorna skulle välja, hur de skulle ta sig dit och hur de skulle gå till väga. De samlade information om både Geta och Hammarlands kyrka, men bestämde sig för den senare.
De sökte även information på internet hur brandbomberna skulle konstrueras - att de skulle fyllas med sprit eller bensin och att tygbitar skulle stoppas ner i flaskorna. När allt var klart skickade 16-åringen ett meddelande till 17-åringen på engelska.
-Kyrkan ska brännas till aska.
Kuslig film
Under rättegången visas även en rekonstruktionsfilm. I filmen får 17-åringen visa, på plats vid Hammarlands kyrka, exakt hur de båda flickorna gick till väga.
Stämningen i filmen är ganska kuslig. Flickan tittar rakt in i kameran och berättar till synes helt oberörd hur de gick fram till kyrkan och hur hon krossade ett fönster med en skiftnyckel. Ibland skrattar hon till och med när hon tänker tillbaka på kvällen. Marken är helt täckt med snö och vinden viner i kamerans mikrofon.
-När jag krossat fönstret ville inte min kompis börja kasta in brandbomberna direkt. Hon ville utföra en rit eller något först, säger 17-åringen och skrattar lite i kameran.
-Men jag sa att "då missar vi ju bussen".
17-åringen berättar, ståendes vid fönstret där flaskorna kastades in, om hur planen var att öppna korkarna på flaskorna, men att det inte gick eftersom det var så kallt ute. Därför lindade de bara in flaskorna, som antingen var fyllde med sprit eller bensin, med de bensinindränkta tygtrasorna.
Ville bränna altaret
Enligt den tekniska undersökning som genomförts var det de trilskande korkarna, tillsammans med automatlarmet, som räddade kyrkan. Om inte branden upptäckts i tid eller om brandbomberna hade varit konstruerade på rätt sätt hade hela kyrkan brunnit ned.
-Efter att vi kastat in flaskorna sprang vi. Min kompis hade någon idé om att polisen skulle komma direkt. Så vi gick i några färdigt upptrampade spår för att de inte skulle se åt vilket håll vi hade sprungit.
-Vi hade egentligen tänkt kasta in flaskorna i norra delen av kyrkan eftersom vi ville komma åt altaret, men fönstret var för högt upp.
-När vi kom ut ur kyrkporten vände jag mig om för att se om det brann ordentligt, och jag kunde se att det brann. Vi gick sedan på en väg där det fanns en massa hus som folk bodde i. Vi såg på klockan att vi hade gott om tid innan bussen kom, så vi gick och pratade lite.
Deprimerade
Under rättegången förklarar flickorna varför de ville bränna ner kyrkan. Både säger att det berodde på att de led av depression.
-Den slutgiltiga orsaken var ren depression. Jag mådde inte bra. Sedan har det hänt så mycket efter händelsen att jag inte kommer ihåg precis hur jag kände. Jag har försökt få undan det lite ur huvudet, säger 16-åringen.
-Jag visste inte vad jag höll på med. Men i efterhand har jag förstått att det nog var ett rop på hjälp.
Under ett av de medlingstillfällen som hållits mellan församlingen och flickorna fick 16-åringen även frågan om hon ångrar vad hon gjort.
-Ni vill att jag ska ångra mig, men det har faktiskt kommit något positivt ur det här. Jag har blivit sedd och fått den hjälp jag behöver, svarade hon.
Även hennes 17-åriga kamrat, som varit omhändertagen av de sociala myndigheterna sedan i våras, säger att hon var deprimerad när hon försökte bränna ner kyrkan.
-Vi mådde dåligt och kände ett behov av att få utlopp för våra aggressioner. Det var inte en fråga om varför vi skulle bränna ner en kyrka, utan varför inte. Jag hade inget att förlora. Allt kändes hopplöst.
-Jag ångrar vad jag har gjort. Det blev onödigt mycket besvär. Om jag skulle ha vetat konsekvenserna skulle jag aldrig ha gjort det. Det har drabbat både min familj, mina vänner, samhället och kyrkan. Det var ingen bra sak.

Fredrik Rosenqvist