En skarpladdad handgranat från första världskriget har funnits på museet i närmare 30 år. I går oskadliggjordes den av sprängämnesexperter från Finland.
-Hade någon tappat den i golv hade alla i närheten med all säkerhet dött, säger antikvarie Marcus Lindholm.
KULTUR Under museets öppet hus-dag i november började Marcus Lindholm och hans kollega Kitty Strandvik titta närmare på en handgranat, som legat på en hylla i museets metallmagasin i många år. Är den aktiv eller desarmerad? De insåg att de inte visste och kontaktade polisen som i sin tur kontaktade sprängämnesexperter i Finland. Det visade sig att handgranaten var skarpladdad och mycket farlig för alla i dess omgivning.
Vi står böjda över den lilla runda handgranaten i museets magasin och känner på den rostiga metallytan. I går oskadliggjordes den. Nu är den tom och ofarlig.
-Den hade sprängt sönder hyllor och bitar i tegelväggen och vi hade med all säkerhet dött, säger Marcus Lindholm.
Från första världskriget
Handgranaten är troligtvis tillverkad 1915 eller 1916 i Ryssland. Det var någon gång i början av 1980-talet som Synnöve Nordberg hittade den på Skonertsvägen i Västernäs. Inte så konstigt eftersom ett ryskt ammunitionslager låg där i närheten under första världskriget.
-Hon körde hit den och den togs emot av en tjänsteman som bedömde den som ofarlig, berättar Marcus Lindholm.
-Min kollega lever inte längre i dag, så jag har inte så mycket mer information kring just detta, säger han sedan. Men många har en inställning att om en handgranat legat i jorden i många år så är den ofarlig, men det är inte alls sant. De är mycket farliga. -Fortfarande i dag dör det varje år ett par människor i Belgien av handgranater sedan första världskriget. Det är så kallade "Blindgångare" som av någon anledning inte detonerat, men så kör någon traktorplogen in i en och plötsligt fungerar den igen, säger Lindholm och uppmana alla:
-Hittar du en handgranat, rör den inte, utan ring polisen. Vi vill inte heller att ni kommer hit med en plastkasse med handgranater och lägger dem på bordet. Det är ingen bra idé.
Fler granater ute i bygden
Kan det finnas fler skarpladdade handgranater i museets samling?
-Nej, här finns det inte fler.
Finns det ingen säkerhetsprocess runt donationer av detta slag?
- Ja, idag kontaktar vi alltid polisen först och ser till att den är ofarlig. Men på 1980-talet, var det ingen som tänkte på det.
Du sitter precis intill metallmagasinet. Hur känner du kring det som kunde ha hänt?
- Det är inget jag vill tänka närmare på och metallmagasinet är som tur är inget utrymme folk besöker så ofta.
Hur mycket skarpladdade granater och minor kan det finns ute i bygden?
- Det finns garanterat flera. Efter 1918 plundrades många förråd och folk tog tillvara på gevär och ammunition, men även sprängämnen. Speciellt i skärgården är det många som förvarat sprängämne från minor i sjöbodarna. Detta kan också vara farligt om det av någon anledning fattar eld. Min morfar hade länge och väl några kilo sprängämne i källaren.
En enda mina kunde innehålla upp mot 300 kilo sprängämnen.
-Och till havs har man påträffat minor. Det var bara för ett par år sedan man var tvungen att spränga bort en vid kökar, säger Marcus Lindholm.

Liz Lindvall