Skogsägaren Sven-Olof Karlsson riktade i måndagens Ålandstidning kritik mot att landskapsregeringen (LR) inte tillåter maskinell markberedning av ett område i Saltvik, Bertby som klassas som fast fornlämning. Han avverkade skogen förra vintern och skiftet ska nu återplanteras. Markberedningen måste i praktiken ske manuellt, vilket är arbetsdrygt och innebär merkostnader.

Enligt Sven-Olof Karlsson hade utbildnings- och kulturminister Annika Hambrudd utlovat en diskussion i frågan för att hitta en samförståndslösning.

Hon konstaterar att frågan om ersättning diskuterats i somras och att det även gjorts grundliga utredningar om förutsättningarna.

– Kulturbyråns enhetschef Mikko Helminen har haft mycket kontakter med både skogsbruksbyrån och Skogsvårdsföreningen som även gett utlåtanden.

Anmärkningsvärt dröjsmål

Ministern själv blev medveten om ärendet för ett år sedan.

– Han skickade för ett år sedan en kopia till mig på sin ansökan om att få rubba fornlämningen. Det framgick att ansökan var tolv år gammal. Jag tog då kontakt med avdelningschefen och gick igenom hur handläggningsrutinerna fungerar. Det är mycket anmärkningsvärt att en ansökan blir liggande så länge, det ska inte få inträffa.

Sven-Olof Karlsson sökte också ersättning för merkostnaderna, men fick avslag, eftersom olägenheten anses som ringa. I beslutet hänvisar LR till ett ärende i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) från 2004. Sven-Olof Karlsson säger att han läst det utslaget mycket noga och att det inte är likvärdigt.

– Där handlade det om huruvida avverkning skulle tillåtas eller inte på basen av skogsvårdslagen. Det blev avslag, men HFD framhöll att marken kunde användas till annat, exempelvis bebyggelse. I mitt fall finns inga sådana alternativa användningsmöjligheter eftersom fornminneslagen är strängare, säger Sven-Olof Karlsson.

”Saknas kompromissvilja”

Han är besviken på att ministern inte fullföljt dialogen så att man kunnat nå en kompromiss.

– Hela handläggningen har skett genom skriftväxling. Det har inte funnits något initiativ till samtal från förvaltningen. När vi dikade området för drygt tio år sedan var det en helt annan inställning. Då var en arkeolog från dåvarande museibyrån med på plats och övervakade arbetet. Det gjorde att det tog längre tid, men det blev gjort och alla kunde leva med det. Det finns stora områden med fornlämningar. Om skyddsåtgärderna börjar upplevas väldigt oskäliga så kommer förtroendet ute i samhället att minska.

Undvika konflikter

Annika Hambrudd säger att man i samarbete med skogsbruksbyrån har utarbetat riktlinjer för hur skog med fornlämningar ska hanteras.

– Det är en ständig dialog med sakkunniga om kostnader och åtgärder. Samtidigt ska man komma i håg att fornminnen är ett allmänintresse. Det är inte första gången det uppstår kollisioner med användningen av privat mark. Vi har intresse av att få veta vad markägarna anser att borde ändras, så att båda parter blir nöjda. Det är också viktigt att bli tydligare med vad fornlämningar betyder, så att vi undviker konflikter.

LR bedömer olägenheten som ringa, bland annat eftersom Sven-Olof Karlsson äger mycket annan skog.

Varför har det betydelse hur mycket annan mark man äger?

– Så är det enligt lagen. Vid bedömningen tittar man på liknande ärenden och i det här fallet ansågs det inte att olägenheterna är oskäliga. Skogsägaren har även kunnat avverka skogen och få inkomster.

Behöver fornminneslagen ändras?

– Ja, det behövs oberoende av det här ärendet. Lagen är föråldrad och den finns med på listan över det som behöver åtgärdas. Avdelningen jobbar med frågan, men det behövs en tjänstemannautredning som går igenom exakt vad som behöver ändras. Efter det kan det bli aktuellt med lagberedning.