88-åriga Thea Söderholm kommer inte ut på samma sätt som förr, benvärk och sviterna av en ryggoperation begränsar rörligheten. Ofta sitter hon i sin gröna sammetsfåtölj, gärna framför en engelsk deckarfilm eller med Hufvudstadsbladet. Thea har rötterna i Helsingfors och tycker om att följa vad som händer både i sina gamla hemtrakter och ute i världen.

Även när det inte är pandemi upplever Thea att hon har blivit mer isolerad som äldre. Det senaste året med covid-19 har det blivit ännu mer påtagligt. 

– När man inte själv har barn och barnbarn så blir man mera ensam. Livet blir inte alltid som man väntar sig och jag har fått svälja det. Jag skulle vilja prata mera och saknar samtal. När man inte pratar tappar man ord, till och med sitt svenska modersmål, säger hon.

Optimist i grunden

Coronapandemin är inte den första samhällskrisen Thea har varit med om. Hon är född 1933 och minns Vinterkriget och de knapra tiderna. 

– Pappa dog innan jag föddes, mamma var ensam med mig och min två år äldre bror. Hon fick kämpa hårt för att sätta mat på bordet, hon jobbade på dagarna och sydde på nätterna. Det var ingen dans på rosor. Bomberna föll och mamma hade det eländigt men ändå var hon alltid glad, vänlig och snäll. 

– Mamma lärde mig att man ska acceptera livet och det är en gåva jag har fått i arv. Det är bättre att försöka tänka på något trevligt och vara positiv än att gråta och säga ”voj voj” hela tiden. 

Den stora kärleken kom sent i Theas liv och den förde henne till Åland för tjugo år sedan.

– Jag och Claes var bekanta efter att ha träffats i jobbsammanhang. Efter att han hade blivit änkeman ringde han till mig en gång och frågade: ”Kommer du ihåg mig?”. Det var klart att jag gjorde. Och så tyckte han att vi skulle träffas. Han bodde på Åland och jag i Helsingfors och det slutade med att han kom och besökte mig. Då sa han: ”Tänk om du skulle komma till mig och se hur det är att bo på Åland”. Jag var ensam och pensionerad, varför skulle jag inte komma? Vi gifte oss på gamla dar och hann få tio år tillsammans innan han dog. 

– Efter min mans bortgång hade jag Rebeckorna (Odd Fellow-ordens kvinnliga gren, reds. anm.). Det räddade mig, jag trivs med att ha människor nära mig. Men sen blev jag själv i dåligt skick. När min hälsa försämrades sjönk jag till botten, jag isolerade mig.

Sedan coronas utbrott har Rebeckornas verksamhet dragits ner. Thea beställer mat från Trobergshemmet och har hemtjänst som hjälper henne med vardagliga sysslor, men förutom servicepersonalen har hon inte träffat många människor det senaste året. 

– När det blev så att man inte fick träffa någon satt jag i min fåtölj och kände mig nedslagen. Men så såg jag mig omkring och tänkte: ”Vad håller jag på med? Varför är jag så här?”. Jag har en trivsam lägenhet, jag har mat och personer som hjälper mig. Jag är ensam men jag har det bra.

Kommer du ut någonting?

– Nej. Men jag lägger håret en gång i veckan och då får jag skjuts till frisören.

Telefonsamtal hjälper

Släktingar och bekanta finns på fastlandet, inte minst barndomsvännen Kristine i Helsingfors som Thea har känt i 80 år. 

– Vi håller kontakt per telefon och pratar när andan faller på. Det är jag oändligt glad för. Hon undrar varför jag inte flyttar tillbaka till Helsingfors, mitt liv har ju varit där. Men det kommer jag aldrig att göra. På Åland kan man tala med vem som helst, alla är vänliga och hjälpsamma. Jag upplever ålänningarna som underbara människor. 

Thea har funderat på om det finns flera som sitter ensamma och saknar någon att prata med.

– Vi borde hitta på någon lösning, jag tycker om att hjälpa andra men är gammal och skraltig. Jag har tänkt på att man skulle kunna ringa till varandra. Det finns äldre som skulle vilja ringa till personer som bor utrikes men alla har inte råd, kanske det kunde göras kostnadsfritt? Det betyder så mycket, det där lilla samtalet.

Thea Söderholm

Ålder: Fyller 88 år den 14 april.

Bor: I Västernäs. Kommer från Helsingfors.

Yrke innan pensionen: Arbetade på FINPAP (Finska pappersbruksföreningen) som första kvinnliga transportchef för pappersbruken.

Familj: Änka efter sjökaptenen Claes Söderholm. En bror i Helsingfors och fyra guddöttrar.

Intressen: Tycker om att läsa och samtala. Har sedan många år varit Rebecka-syster (Odd Fellow-ordens kvinnliga gren).