Paulia Lepistö är född i Mariehamn och bodde under uppväxten i Möckelö. När det blev dags för henne att studera valde hon först Chalmers tekniska högskola, och redan då visste hon att hon ville jobba inom sjöfarten.

– Jag var ganska inställd på att det var det jag ville göra och utbildningen vid Chalmers fokuserade på sjöfart och logistik ur både ett tekniskt och ett ekonomiskt perspektiv. Efter det ville jag ändå komplettera, så jag flyttade till Oslo för att studera sjörätt, säger hon.

Beslutet skulle komma att forma de kommande 15 åren av hennes karriär. Väl i Oslo blev hon antagen till ett traineeprogram som gavs av Norska rederiföreningen via Höegh Autoliners, och hon tänkte att det var en chans hon inte kunde missa.

– Före det hade jag inte tänkt på hur stor branschen faktiskt är i Norge, med banker och advokatfirmor och försäkringsbolag och andra aktörer som arbetar kring sjöfarten. Så jag fortsatte arbeta för Höegh och har genom åren haft många olika roller och jobbat med allt från att optimera linjer till att ha styrelseuppdrag för dotterbolagen, mer kommersiella och relationsbyggande roller mot våra största kunder och som support till managementgruppen.

– Det har varit värdefullt att få växa och utvecklas inom olika roller, tillägger hon.

Monozukuri

Under en period av anställningen vid Höegh arbetade Paulina Lepistö i Tokyo som en del av traineeprogrammet.

– Där var mitt uppdrag att vara i kontakt med fartygen och hjälpa till med att koordinera deras hamnuppehåll. Men jag var även delaktig i kundmöten. Businesskulturen är väldigt annorlunda där, relationer är jätteviktiga och man håller mer möten och middagar med affärspartners än här. Det var värdefullt att få se det och lära mig av det, säger hon.

Hon menar att det japanska förhållningssättet till affärsrelationer i vissa fall skulle vara värdefullt även i västvärlden, men också att relationsbyggandet mellan viktiga kunder och leverantörer här verkar ha förändrats till det bättre sedan pandemin.

– I de branscher där man har mer relationer och symbiotiska förhållanden i stället för att bara vara kund och leverantör tror jag det finns något vi kan lära oss. Det finns ett japanskt begrepp, monozukuri, som går ut på att man utmanar varandra att ständigt utvecklas och förbättra det man gör tillsammans, säger hon, och fortsätter:

– Men jag tror att relationsbyggandet allmänt förbättrats sedan coronapandemin. Det var en tid där man inte kunde mötas, och när det nu blivit möjligt igen och man träffas ansikte mot ansikte tror jag att man kommit varandra närmare, känner ett större ansvar för att vara uppriktig och att man kan ha en mer öppen dialog, säger Paulina Lepistö.

Det gröna skiftet

Sedan två och en halv månad har hon tillträtt en ny tjänst som commercial manager vid det havsbaserade vindkraftsföretaget Fred. Olsen Windcarrier, även de baserade i Oslo.

– Även om mitt arbete vid Höegh var både tryggt och fortsatt kändes både dynamiskt och utmanande var min känsla att jag varit vid samma företag i 15 år. Jag ville ha ännu mer utmaningar och möjligheten dök upp.

Hon menar att det utgör en möjlighet både att byta fokus och hålla fast vid sjöfarten.

– Jag har alltid varit ganska klar med att jag vill jobba inom fraktsjöfarten. Men det här är en möjlighet att komma in på ett grönare område och förnyelsebar energi där jag fortfarande får ha ena foten inom shipping, men som en del av branschens klimatåtgärder och gröna skifte, säger Paulina Lepistö.

Inlärningskurvan är brant, men hon trivs med möjligheten att vara med och jobba inom ett fält där marknaden ännu inte är fullt utformad.

– Det är på ett sätt en omogen marknad som ännu håller på att ta form. Särskilt i Europa men också globalt har man höga ambitioner om att minska utsläpp och vi vill vara en del av det. Så jag har lagt ner mycket tid på att komma in i branschen, lära känna organisationen och våra partners och ska snart få besöka en av båtarna för att se hur vårt arbete faktiskt går till, säger hon.

Hon tror att den gröna omställningen är hype just nu, men allt mer kommer att genomsyra frakt- och logistikbranschen.

– Det sker en stadig förändring där hållbarhet allt mer går in i affärsstrategier. Det är en nödvändighet som jag inte tror lägger sig, utan som kommer att integreras i alla våra processer och arbetssätt framöver.

Vill bidra

Nästan samtidigt som hon tillträtt sin nya tjänst har Paulina Lepistö också gått med i Eckerö Abs styrelse.

– Jag blev tillfrågad och sedan dess har jag haft lite betänketid, men det är ett fantastiskt spännande uppdrag som det var svårt att säga nej till. Framför allt är det spännande att få vara med och bidra till företaget. Jag har en hel del att sätta mig in i, men när jag ändå är född och delvis uppvuxen på Åland och tillbringar somrarna där med min familj känns det fint att kunna bidra, säger hon.

Vad hennes egna visioner för rederiets framtid är vill hon inte avslöja.

– Det är klart att jag har mina tankar om var Eckerörederiet skulle kunna vara om fem år, men det är något som formas tillsammans med ägarna och med resten av styrelsen, och inget jag vill kommentera just nu, säger Paulina Lepistö.