– Vi har fått spänna bågen hårt för att hitta en modell som gör att bryggeriet har möjlighet till en fruktbar framtid, säger styrelseordförande Dennis Jansson.

Det har varit blodröda siffror på Stallhagens sista rad under de senaste åren. Bryggeriet har bara sedan 2020 förlorat totalt 3,3 miljoner euro med en omsättning som inte ens är tre gånger så stor. Pengarna har bokstavligen runnit ur bolaget, och i vintras meddelade bolagets styrelse att man förhandlar om att refinansiera lån och samtidigt tillföra tillräckligt med rörelsekapital för att bolaget ska kunna genomföra nödvändiga förändringar.

Sedan dess har det varit tyst, men efter långa förhandlingar står det nu klart att Stallhagen med hjälp av ett omfattande räddningspaket bestående av bland annat refinansiering av lån, brygglån från aktieägare och stora omställningar i verksamheten undviker konkurs.

Den negativa trend som bolaget varit på under de senaste åren började egentligen 2020, men att bara skylla på pandemin är att göra saken för lätt för sig. I stället behöver vi backa till 2016 då Stallhagen beslutade att göra en stor investering i en ny produktionsanläggning. Anläggningen togs i bruk 2018, men allt sedan dess har bryggeriet kämpat med en stor skuldbörda samtidigt som produktionskapaciteten varit långt ifrån utnyttjad.

– Det var en investering som var alldeles för stor. Visst, kapaciteten finns där och anläggningen är modern, men det är svårt för ett bryggeri som Stallhagen att komma upp i sådana volymer. Det har varit för hög skuldsättning i bolaget, säger Dennis Jansson.

Olönsamma avtal

Det andra, och minst lika avgörande, är att Stallhagen under de senaste åren varit indragna in en lång rad olönsamma avtal där det tidigare distributionsavtalet med Kesko är det allra bästa exemplet.

– Prisnivån gjorde det extremt olönsamt, säger Tommy Ruponen som kom in som vd i Stallhagen i slutet av 2021.

Den typ av private label-avtal som Stallhagen hade med Kesko fungerar i praktiken som så att köparen erbjuds ett pris och sedan har möjlighet att beställa in helt enligt efterfrågan och försäljning.

– Vårt finaste öl såldes i praktiken för ingenting som en Pirkkaprodukt. Varenda pall som gick ut från bryggeriet såldes med förlust ett tag, säger Dennis Jansson.

Att snabbt ta sig ur avtalen är inte heller alldeles enkelt, men i augusti 2022 tog avtalet med Kesko slut – och under det senaste halvåret har Tommy Ruponen både avslutat och omförhandlat andra avtal.

– Nu har vi en marginal på det som går ut från bryggeriet. Det är en helt annan prisbild. Ingenting som ännu gör oss rika, men vi har en vettig grund att stå på, säger Tommy Ruponen.

På knä och rygg

Dennis Jansson klev in tillsammans med Stig Grönlund som storägare i Stallhagen vid årsskiftet 2020-2021 och han säger att en av orsakerna var att han helt enkelt ville att bryggeriet skulle finnas kvar på Åland.

– Det fanns tidigare andra avsikter i ledningen som styrelsen inte kände till. Det är nästan som om man ville att bolaget skulle försvinna när de här avtalen ingicks.

Kan du utveckla det?

– Nej, jag kan inte säga mer än så.

Men det var först ett år efter att han gick in som han förstod hur illa läget egentligen var.

– Då konstaterade vi att något var riktigt fel och bestämde oss för att rekrytera Tommy.

Tommy, visste du då vad du gav dig in på?

– Jag visste att Stallhagen inte var det bäst strukturerade bolaget i världen men det tog mig ungefär en månad att förstå mig på varför Keskoavtalet var så upphausat. Faktum är att det var förödande och varje beställning som kom in var en negativ sak. Det saknades fundamentalt företagande och det blev nog också en liten överraskning för styrelsen när jag rapporterade in alla dåliga saker.

Tiden därefter beskriver han som utmanande.

– Vi har både gått på knäna och legat på rygg. Alla reagerar på stress på sitt eget sätt men det har helt klart inte alltid varit muntra miner.

Stor omställning

Men förutom interna åtgärder har det senaste halvåret som sagt också handlat om många och långa förhandlingar med bankerna. Stallhagens skulder uppgick vid årsskiftet till 4,9 miljoner euro och som en del av omställningen ska lånen refinansieras. Efter refinansieringen kommer skuldbördan att uppgå till cirka två miljoner euro.

– Vi har förhandlat om en refinansiering som innebär att vi får bort en stor del av våra skulder. Bankerna har visat stor förståelse och medverkat till att Stallhagen kan finnas kvar på Åland, säger Dennis Jansson.

Ett antal större aktieägare har också ställt upp med finansiering. Det handlar dels om ett brygglån från storägarna på cirka 600.000 euro, och dels om att nya aktier som emitteras till ett pris om 20 euro per aktie, att jämföra med i aktiemissionen för lite drygt ett år sedan när teckningspriset var 95 euro.

– Det är många speciallösningar men vad gäller emissionen är det ett förmånligt pris och alla befintliga aktieägare kommer att erbjudas samma villkor. Vi kallar i dag till en extra bolagsstämma för att besluta om emissionen.

Flera förändringar

Som en del av omställningen blir det också förändringar i styrelsen senare i år. Befintliga medlemmarna Hasse Holmström, Conny Rosenberg, Jan-Erik Eriksson och Lennart Joelsson lämnar.

– Jag blir kvar som ordförande och sen får vi fyra nya medlemmar. Bland annat den konsult som varit med genom hela omställningsprocessen. I det här skedet kan jag inte nämna namn utan det kommer upp för beslut på den ordinarie bolagsstämman som hålls i juni. Det är en förändring i syfte att få en nystart för ledningen av bolaget så att man inte hamnar i samma spår som tidigare, och det görs också i samråd med bankerna. Det är mycket vi måste uppfylla och det här är en av grejerna, säger Dennis Jansson.

Fyra personer sägs också upp som ett resultat av de omställningsförhandlingar som hållits.

– Den åtgärden har egentligen en begränsad betydelse för den ekonomiska utvecklingen, men det är ett faktum att vi i ett så här litet bolag har varit lite för många på lönelistan, säger Tommy Ruponen.

Inga billiga burklösningar

Tommy Ruponen säger att Stallhagen i och med det slimmar ner försäljningsorganisationen och att målet är att ha centrala och lönsamma handelsavtal inom dagligvaruhandeln och sedan fokusera mer noggrant på restaurangdistributionen.

Han säger också att Stallhagen tidigare skjutit för mycket från höften i sin produktutveckling.

– När vi trycker på knappen måste vi veta att vi kan nå en så hög volym att det blir lönsamt. Vi har redan börjat jobba mer med att besvara marknadens efterfrågan och sen producera, i stället för att först producera och sen försöka sälja produkten.

Som en del av förändringsarbetet ska Stallhagen också återgå mer till sina rötter och bli det gamla Stallhagen igen. Det betyder mer premiumöl och mindre ”Pirkkaöl”.

– Vi måste fortsätta bygga vårt kvalitativa varumärke. Vi ska inte kriga mot billiga burklösningar och vi tittar hela tiden på hur vi kan rationalisera sortimentet. Vi måste ha en röd tråd. Det behövs produktionsmängder som på lång sikt gynnar bolagets ekonomiska utveckling, säger Tommy Ruponen och belyser samtidigt betydelse av en jämn produktionskvalitet.

Tuffa jobbet återstår

Tommy Ruponen framhåller också att en realistisk framtidsstrategi och noggranna kassaflödesanalyser gjorts som en del av refinansieringsprocessen.

– Att nå lönsamhet är en lång process. Det är inte bara att svänga på steken för ett bolag med en förlust på en miljon euro och med en omsättning på tre miljoner euro i. Men nu har vi en grund att stå på.

Dennis Jansson hoppas att Stallhagen under 2024 ska kunna redovisa svarta siffror igen. För närvarande ligger man på en produktionsnivå om cirka 650.000 liter i året, att jämföra med 900.000 liter 2022.

– Det är bättre att börja bygga från 650.000 lönsamma liter. Vi måste se till att vi producerar bra kvalitet och att det som säljs betalar våra löner och räkningar. Att vi tappar volym gentemot förra året har ingen betydelse. Nu tar vi steg för steg framåt på ett strukturerat sätt.

Han nämner redan nu också flera positiva saker, bland annat att Stallhagen på senaste lanserat nya ölsorter som tagits emot bra av marknaden.

–Vi har en plan för hur vi ska få upp lönsamheten och vända röda siffror till svarta. Jag är helt säker på att vi är på rätt väg. Så här långt har det redan varit en resa, men det stora jobbet återstår för att få bryggeriet att fungera ekonomiskt. Det är hårda krav som gäller nu, men Stallhagen är ett bryggeri som är värt att kämpa för.