Den stora skillnaden när det kommer till den unga generationen åländska odlare, menar Dennis Grönroos, är att de har ett företagarperspektiv i flera aspekter – och bär på både kunskap och färdigheter då de inte sällan varit utanför Åland en del.
– De har en annan syn på odling. Om det uppstår en situation så sköter man den aktivt själv. Alla har varit utanför Åland minst ett år, och många utbildar sig också fem eller sex år utanför ön.
Det är främst inom lök-, potatis- och grönsaksodlingen som generationsväxlingen är tydlig.
– Men även inom äppelodlingen. Där har det redan skett en generationsväxling tidigare.
Jorden gemensam
Dennis Grönroos pekar på den yngre generationens starka kundperspektiv och anpassningsförmåga när det kommer till konsumenten.
– Man är lyhörd för konsumentbehovet, och odlar inte bara som man alltid har gjort, utan tar reda på vad som efterfrågas. Vad är folk villiga att betala, även ute i världen?
Han nämner att gruppen ”unga åländska odlare” nog alltid funnits, men att det kanske inte varit så lätt att ta sig fram i odlingsvärlden.
Hur ser det ut med antalet män respektive kvinnor i gruppen?
– Fler män ännu. Men kvinnorna håller på att komma in också. På fastlandet har man sett att kvinnor tagit över verksamheter helt och hållet själva – här på Åland har vi inte riktigt kommit dit ännu.
Åldersmässigt är de nya odlingsförmågorna framför allt i 30-årsåldern.
– Oftast inte mycket yngre än så. Det kräver mycket, både kapital och energi.
Vad ger det den åländska odlingsvärlden att det sker en generationsväxling?
– Det ger en annan syn på hur man odlar och brukar mark. Särskilt synpunkten att jorden är gemensam är tydlig. Man byter eller har gemensamma maskiner, och är i allmänhet en mer samarbetsvillig generation
