Jag har haft förmånen att tillsammans med många andra bidra till att utveckla jämställdheten på Åland. Jag har haft och har det bästa och mest inspirerande och utmanande arbete som finns och har haft och har förmånen att samarbeta med och lära känna helt fantastiska kvinnor och män. Jag känner stor ödmjukhet och tacksamhet över detta. Att utveckla jämställdheten har börjat och pågår men inget slut i sikte. Forskning om olika aspekter av jämställdhet pågår ständigt och kunskap är färskvara.

Jämställdheten har inte gått för långt, som vi ibland får höra. Vi är långt ifrån jämställda och jag har här valt att fokusera på några fenomen på området. Men det finns många fler eftersom jämställdhetsfrågan följer oss från vaggan till slutet.

Det är i vardagen som ojämställdhet eller jämställdhet skapas av mig och dig – och inte av någon annan någon annanstans – genom det vi tar ställning för eller emot eller inte alls tar ställning till, eller genom vad vi säger eller inte säger, hur vi uttrycker oss, vad vi gör eller låter bli att göra. Jag och du har alla våra egna fördomar och attityder som vi kanske inte riktigt är medvetna om eller ens vill erkänna.

Fördomar, normer som vi själva skapar genom personliga upplevelser, erfarenheter och tankar utgör grunden för den högst personliga kartan som vi navigerar efter. Det är också naturligt att vi uppsöker och trivs bäst i miljöer med liknande normer, åsikter och attityder som vi själva har.

För att kunna ifrågasätta och bryta fördomar, normer och mer eller mindre sunda värderingar måste vi känna till och synliggöra egna fördomar så att vi inte i misstag uppfattar dem som sanningar.

Vilka är dina fördomar?

Norm är hur vi förväntar oss att något ska vara. Vi anpassar oss till normer utan närmare reflektioner eller tankar. Normer kan sägas vara en form av socialt tryck i den miljö vi rör oss och den som inte följer normen blir avvikande, annorlunda och kan utsättas för diskriminering. Det vill vi undvika.

Normkritik handlar om att ifrågasätta normer, det vill säga underförstådda föreställningar, idéer och oskrivna regler som formar vår tillvaro och oss.

Allt detta gör att frågan om jämställdhet blir komplicerad och mångfacetterad och åsikterna blir många, det gemensamma arbetet för jämställdhet försvåras och sätts ibland på paus.

Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken på Åland är att ”Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. Här kommer frågan om representation som har väckt debatt, skapat konflikter och utmanat.

Har kvinnor och män på Åland samma makt att forma samhället?

Svaret ska grunda sig på fakta, det vill säga könsindelad statistik. Det är lätt att räkna huvuden och statistiken ger grundläggande fakta om kvinnors och mäns, flickors och pojkars situation, förutsättningar och livsvillkor på olika områden i livet. Men många gånger saknas kunskap, ibland vilja och mod då det gäller att analysera statistiken, lista konsekvenser av nuvarande situation, upptäcka mönster och normer samt skapa en ny målbild med konkreta åtgärder.

Makt är omdiskuterat. En jämn könsfördelning i beslutsfattande organ är inte en garanti för att fördelningen av makt och inflytande blir jämn. Men representation är utan tvekan den viktigaste förutsättningen. Allt blir mera komplicerat om man besitter kunskap om att makt handlar om inflytande över agendan, det vill säga över vilka frågor som tas upp eller inte tas upp, samt lika tillgång till information, beslutsvägar samt kunskap om normer och värderingar.

Har kvinnor och män på Åland makt att forma sina egna liv?

Rapporten ”Våld i nära relationer på Åland 2017” (Ålands landskapsregering i samarbete med Åsub) visar att 36 procent av kvinnorna och 20 procent av männen i åldern 18-79 år någon gång i sitt liv varit utsatta för våld i nära relationer. Nästan dubbelt så många kvinnor som män har utsatts för våld i nära relationer de senaste tolv månaderna. Oavsett våldsform är kvinnor mera utsatta än män och ju grövre våld, desto större utsatthet. Bland de som utsatts för våld de senaste tolv månaderna fanns barn med i 34 procent av fallen.

Det finns i dag en insikt om hur omfattande och systematiskt våldet är, och kunskap om hur ofta våldet bottnar i gamla förlegade föreställningar om kvinnors underordning och mäns ”rätt” att använda våld.

FN:s generalsekreterare konstaterade 2006 i en rapport att våldet är det grövsta uttrycket för bristande jämställdhet mellan könen. Han konstaterade att våldet kan minimeras om det finns tillräcklig politisk vilja. Men jag och du och vi alla tillsammans har också ett ansvar att stoppa våldet i nära relationer. Vi kan göra skillnad om vi tar till oss kunskap och har vilja och mod att engagera oss.

FN:s barnfond Unicef betecknar våldet mot kvinnor som en global pandemi. Det batteri av program och åtgärder som vi levt med under coronapandemin har inte varit aktuella under den långa period vi känt till pandemin flickor och pojkar som växer upp med våldet ständigt närvarande.

Nyare forskning, speciellt Vincent Felittis stora ACE-studie (Adverse Childhood Experience) visar att våldsutsatthet i barndomen är en underrapporterad orsak till utveckling av somatiska, sociala och psykiska problem rent generellt. Forskning vid Alternativ til Vold i Norge visar att en majoritet av de vuxna våldsutövarna i behandling i ATV har egna erfarenheter av våld under uppväxten.

Det självstyrda Åland har under årens lopp vidtagit/vidtar åtgärder och gjort/gör specifika insatser på området våld i nära relationer. Insatserna är viktiga, specifika och unika eftersom de erbjuder professionella tjänster till alla som bor på Åland.

Begreppen särskild utsatthet eller särskild sårbarhet innebär att det finns en medvetenhet gällande enskilda individers sårbarhet som kan vara nationell bakgrund, fysisk eller psykisk funktionsförmåga, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck, missbrukarproblematik, närståendes normer till självbestämmande över sexualitet och familjebildning etc.

Insatserna på Åland ska ses i relation till att det i dag finns flera länder i världen som inte har ”landsomfattande” erbjudanden till våldsutsatta eller till dem som utövar våldet.

Våld i nära relationer, ofta mäns våld mot kvinnor och barn, är ett stort och allvarligt samhällsproblem som påverkar alla involverades livssituation. Det är ett globalt samhällsproblem, utgör ett demokratiunderskott, är ett brott mot mänskliga rättigheter, en kriminalpolitisk fråga, ett folkhälsoproblem, ett individuellt problem och det allra största hindret för jämställdhet.

Våldet måste synliggöras, förebyggas och åtgärder bör vidtas inom samhällets alla områden och i berörda verksamheter för att nå målet om nolltolerans. Det är något som vi alla har ansvar för att motarbeta och på sikt eliminera.

Ett långsiktigt, systematiskt arbete och övergripande ansvar för att förebygga och motverka våld på Åland är inte en valmöjlighet utan en nödvändighet. Hur länge ska vi låta det fortgå?

Att driva utveckling och höja kunskapen på hela Åland är en skyldighet mot alla som bor här och i enlighet med internationella konventioner som lagtinget antagit.

Våldsförebyggande arbete kräver kunskap, vilja, mod, samverkan och samarbete samt flera olika perspektiv. Olika kunskaper länkas samman till en helhet med visionen att våldet ska upphöra.

På Åland respekterar vi demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter för alla.

Det är i vardagen som jämställdhet/ojämställdhet skapas av mig och dig. Tillsammans har vi ett ansvar att utveckla jämställdheten på Åland. Tillsammans gör vi skillnad.

Vivan Nikula

Tidigare chef för jämställdhetsenheten vid Ålands landskapsregering