Träden grönskar, solen skiner, temperaturen stiger och syrenerna doftar – så går vi in i Ålands 102:a år av självstyrelse. Den bilden kombinerad med en bild av ett sprudlande, positivt, inbjudande och öppet åländskt samhälle som tar emot framtiden med tillförsikt är också den bild jag hoppas vi skickade med deltagarna i den kurs för unga diplomater, Kavaku, som efter två intensiva dagar på Åland i början på denna vecka lämnade Åland i tisdags kväll.

Exemplet ovan är bara ett av de projekt, evenemang och möten som jag tror lägger grunden till att statsmakten och självstyrelsen kan hitta en gemensam och framåtsyftande gemensam väg framåt, en väg som framför allt bygger på ökade kunskaper och goda personliga relationer.

Sedan i september förra året har jag och min kollega Lena von Knorring vid Ålands representation i Helsingfors tillsammans med politiker och tjänstemän vid landskapsregeringen, lagtinget och olika myndigheter aktivt jobbat med en agenda som syftar till huvudsakligen tre saker:

1) bygga upp och säkra formella strukturer och arenor för att hantera aktuella frågor mellan självstyrelsen och statsmakten,

2) erbjuda informella och formella möjligheter och tillfällen att bygga personliga kontakter, relationer och nätverk,

3) öka kunskapen om Åland, vår självstyrelse och vårt samhälle såväl inom statsförvaltningen som mera brett i samhället och på motsvarande sätt öka vår egen kunskap om statsförvaltningen och dess beslutsfattande.

Vårt arbete drivs av tron att detta ska undanröja okunskap och ovilja som orsak till att frågor och utmaningar inte ska hitta lösningar. Det kommer fortsatt alltid att finnas skillnader i åsikter och syn på nutid och framtid mellan statsmakten och självstyrelsen, det är naturligt och kan med det ovanstående som bas fungera som en positiv drivkraft.

Den nu avgående regeringen i Helsingfors verkar för sin del ha gjort en liknande analys av vad samarbetet mellan statsmakten och självstyrelsen behöver för att stärkas och utvecklas då man i den Ålandsstrategi som man fastställde i juni i fjol hittar tydliga spår av just det jag beskriver ovan.

Rent konkret har detta betytt bland annat att vi tillsammans mellan ministerier och landskapsregering skapat formella kontaktgrupper vars syfte är att diskutera gemensamma frågor på ett övergripande plan och i ett tidigt skede definiera möjligheter och utmaningar.

Vidare har vi fortsatt med att bjuda in tjänstemän vid ministerierna i Helsingfors till den så kallade Ålandsakademin där vi erbjuder möjligheter att på plats på Åland få bekanta sig med Åland och vårt samhälle samtidigt som man träffar en mängd med människor som blir en del i deras personliga nätverk. Detta har sedan kompletterats med ett spegelvänt evenemang, Dialogdagar i Helsingfors, där åländska tjänstemän gör motsvarande resa till republikens huvudstad.

I januari bjöds tjänstemän och politiker i Helsingfors som under året haft mycket med åländska frågor att göra till en föreställning av Ålandskungen som gavs på Alexandersteatern. En pjäs som speglade åländsk självstyrelsehistoria och samtidigt bjöd på såväl dramatik som fin musik. Samtidigt passade talmannen och lantrådet på att bjuda gästerna till en mottagning där de under mer lättsamma former hade möjlighet att umgås med representanter från lagtinget och landskapsregeringen.

Ovanstående är tillsammans med en Ålandsdag i skolan och en föreläsning om Åland vid Gränsbevakningsskolan i Imatra bara några exempel på hur vi i praktiken jobbar med saker vars syfte är att bygga grunden för en ökad tillit.

I skrivande stund pågår förhandlingar om bildandet av en ny regering vid Ständerhuset. I dessa förhandlingar har även Åland hörts och vårt viktigaste budskap, utöver ett antal substansfrågor, var att vi tillsammans måste skapa en bra grund för samarbete mellan regeringarna i Helsingfors och Mariehamn. Lantrådet hördes av ordförandena för de partier som förhandlar om bildandet av en ny regering och känslan efter hörandet var att vi nått fram med vårt budskap. Nu inväntar vi vilka skrivningar som slutligen kommet med. Dessa i kombination med konkret politiskt resultat blir sedan facit på hur vi lyckats.

Ser vi i backspegeln finns det både sådant som byggt och rivit ner tillit. Beslut under pandemin där självstyrelsen helt kördes över i kombination med en utebliven revision av självstyrelselagen och en till många delar bristfällig kommunikation mellan självstyrelsen och statsmakten är exempel på sådant som motverkat möjligheten att bygga en ömsesidig tillit.

Överenskommelsen om ett nytt ekonomiskt system, den lyckade processen till ett finländskt medlemskap i Nato samt fungerande samarbeten bland annat i kontaktgruppen med Utrikesministeriet och samarbetsgruppen med Försvarsministeriet är exempel på sådant som stärkt den gemensamma tilliten.

Tillit är ömsesidigt, även vi från åländsk sida måste vara lyhörda för hur vi uppfattas och varför. Tillit kräver kunskap, kontakter, institutionella strukturer samt framför allt en ömsesidig respekt. I närtid har tilliten sviktat men just nu känns det som vi är på väg att få en nystart. Lyckas vi med det är min fasta övertygelse att vi kommer att se konkreta resultat i form av överenskommelser och lösningar som lotsar in självstyrelsen i en positiv framtid!

Johan Ehn,

Ålands representant i Helsingfors