En positiv sak med att vara småbarnsförälder är möjligheten att se om alla roliga filmer som jag såg när jag själv var barn och upptäcka saker som jag missade då. Filmen om Robin Hood till exempel. I filmen samlar den falska kungen ”Prins-John” in så mycket skattepengar att bönderna i filmen till slut inte har några pengar kvar att betala med. ”Skatter, skatter, skatter” skrävlar han samtidigt som han badar i sina pengar. De flesta ser säkert bilden framför sig.

I den offentliga debatten så antyds att kommunerna beter sig på ett liknande sätt, inte för att samla på hög som i filmen, men för att kommunerna är ineffektiva och slösaktiga med skattebetalarnas pengar. Jag vågar tala för i princip samtliga kommuner på Åland när jag säger att det inte stämmer. Det stämmer att kommunerna beskattar sina invånare på mellan 16,50 procent till 19,75 procent av invånarnas inkomster, men det beror inte på ineffektivitet utan det beror på att kommunerna tvingas göra detta som en direkt konsekvens för att bekosta de lagar som stiftas i EU, i Finland och på Åland.

EU, Finlands riksdag och Ålands lagting har alla satt i system att de är generösa mot oss genom att hela tiden stifta nya lagar som ökar servicenivån. Vad som har glömts bort i debatten är att det är du och jag (i egenskap av skattebetalare) som betalar för servicenivån. Ju mer barnomsorg, skola, äldreomsorg och annat som lagstiftarna genom lag tvingar kommunerna att producera, ju mer behöver kommunerna ta ut i skatt av sina invånare. Lagstiftarna är alltså generösa, men med kommunernas (eller egentligen dina) pengar.

Nästan alla skattepengar som kommunerna driver in från sina invånare går till lagstadgad service. Min poäng är att om man är kritisk mot att kommunerna kostar för mycket och därmed tar ut för mycket skatt av sina invånare, då ska blicken riktas mot de lagstiftande parlamenten, snarare än kommunledningarna. Jag vara ärlig och säga att det finns frivilliga serviceskillnader kommunerna emellan, men de serviceskillnaderna börjar alltmer försvinna i takt med att den lagstadgade miniminivån ständigt höjs och för att kommunernas kostnader ökar snabbare än intäkterna.

Många tror att ökad inflyttning är lösningen för att hantera underskotten inom offentlig sektor, men det tror inte jag. Jag vågar påstå att detta snarare är en myt som behöver synas i sömmarna. Det stämmer att fler invånare ger mer skatteintäkter (så länge som de nya invånarna arbetar och betalar skatt) men fler invånare ökar även samhällets kostnader eftersom de har rätt till samma service som alla andra.

Tankesmedjor och vissa lagtingsledamöter tror att färre kommuner är lösningen, men det tror inte jag. Detta har utretts på landskapsregeringens uppdrag under föregående mandatperiod. Utredarna var tydliga med att en kommunsammanslagning INTE leder till en billigare service. Utredningarna finns alltjämt att läsa för den som inte tror mig. Motsvarande utredningar har gjorts i Sverige och där har man kommit fram till samma slutsats.

Från kommunalt håll har det presenterats flera förslag på hur kostnaderna inom den kommunala serviceproduktionen skulle kunna sänkas. Kortfattat så har förslagen gått ut på att kommunerna borde få en större frihet att själva bestämma sin servicenivå. Tyvärr har varken nuvarande eller föregående regeringar och lagting hörsammat kommunsektorns förslag. Förslagen ligger fortfarande och samlar damm någonstans hos Ålands landskapsregering.

Jag brukar säga att vad samhället kostar går att beräkna med en enkel matematisk formel. Antalet människor i behov av service multiplicerat med den lagstadgade miniminivån.

För att göra det mer begripligt ska jag ta ett exempel med barnomsorgen. Vi kan ha en barnomsorgslag som ger invånarna rättigheter, men om ingen vill nyttja den här servicen då blir kostnaden för barnomsorgen noll. Omvänt, det finns ett behov hos människor av barnomsorg men ingen lagstiftning som säger att just kommunerna måste sköta detta, ja då blir kostnaden för barnomsorg även i detta exempel noll.

På Åland har nuvarande kommunstruktur existerat under en mycket lång tid. Trots det är det först på senare år som kommunerna har svårt att få ihop sina ekonomier. Det beror på att lagstiftningen ständigt ökar, men att kommunerna inte vill höja skatten mera för sina invånare.

Jag tycker debatten till vissa delar är oärlig. Å ena sidan att kommunerna gör för lite, å andra sidan att kommunerna kostar för mycket. Ska kommunerna göra mer då kommer det också att kosta mer för skattebetalarna. Ska kommunerna kosta mindre, då måste kommunerna ges förutsättningarna.

I egenskap av högsta tjänsteman i Sunds kommun vill jag därför önska att våra lagtingspolitiker ökar den kommunala självstyrelsen i stället för att inskränka den. Ge de folkvalda kommunpolitikerna verktyg att själva forma sina kommuner och därmed vad de blir att kosta.