Lördagens övning är den första större övningen som Gränsbevakningen i Finland ordnar på Åland på tio år. Kim Westman, stationschef vid Sjöbevakningen på Åland som är en av 13 sjöbevakningsstationer inom Västra Finland Sjöbevakningssektion som i sin tur är underställd Gränsbevakningsväsendet, säger att Gränsbevakningen turvis kör övningen i Finska viken och i västra Finland.
– Men de senaste åren har man fokuserat mer på det arktiska samarbetet längre norrut när övningen varit i västra Finland. Så nu kände man väl att det var dags att vara på Åland igen.
Förutom Gränsbevakningens enheter medverkar även polisen, Räddningsverket och flera organisationer från tredje sektorn i övningen. Tillsammans med de cirka 35 målpersoner som ska evakueras engageras totalt cirka 100 personer i övningen.
Leds från Åbo
När larm ankommer till MRCC i Åbo är det sjöräddningsledaren som bedömer om tillbudet inträffar på ansvarsområdet för sjöräddning eller inte. Är det fråga om sjöräddning ansvarar sjöräddningsledaren ensam för besluten som fattas.
– Sjöräddningsledaren har stora befogenheter och kan använda nästan alla resurser som finns tillhanda. Det kan handla om att kalla in frivilliga organisationer, ta någons sommarstuga i besittning eller beordra närliggande fartyg och fritidsbåtar att hjälpa till, säger Torbjörn Enroth, fältsjöräddningsledare vid MRCC i Åbo.
Vid en storolycka upprättas en ledningsgrupp bestående av olika myndigheter, organisationer och experter och hela personalen alarmeras för att stärka organisationen.
När ledningscentralen strax innan tolvtiden på lördagen tar emot larmet från ms Gudingen fattar sjöräddningsledare Axel Ramberg snabbt beslutet att sätta in lokalsjöbevakningens enheter och ytbevakningsfartyget Uisko. Han alarmerar också Räddningsverket och polisen på Åland som har ansvar för att upprätta en evakueringscentral respektive registrera de evakuerade och upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Även organisationer som Ålands sjöräddningssällskap och Frivilliga räddningstjänsten kallas in.
– Men beslutet om huruvida passagerarna ska evakueras eller inte fattas alltid av befälhavaren på fartyget. Alla passagerare är hans ansvar, förklarar Kim Westman.
Ett beslut hammarlänningen och befälhavaren Bengt-Owe Gustafsson fattade när kryssningsfartyget Viking Sky fick motorhaveri i hårt väder utanför Norges västkust i mars.
Super Puman
Cirka tio kilometer från MRCC i Åbo Gränsbevakningens flygflottilj sin bas och piloterna Riku Paloniitty och Antti Rauvola har just fått veta att situationen vid ms Gudingen kräver helikopternärvaro och ytbärgning. 
Rajaheko100, eller Super puman, i Åbo är en av tre helikoptrar som Gränsbevakningen förfogar över och förutom sjöräddningsuppdrag handräcker man andra myndigheter året runt.
Förutom två piloter utgör primärvårdarna och ytbärgarna Juha Sahkala och Jan-Magnus Vallila samt teknikern Jani Helén den fem man starka besättningen.
Med snabb beredskap är helikoptern med besättning i luften kort efter att ledningscentralen skickat ordern. Målet är att bärga och evakuera flera passagerare som fallit överbord och under färden till Åland förbereder besättningen sig för sitt uppdrag.
Evakueringscentral
Från Åbo har de enheter som är först på plats vid ms Gudingen fått i uppdrag att bogsera fartyget till lugnare vatten för att underlätta evakueringen.
Strax innan helikoptern anländer inleder enheterna på vattnet evakueringen från fartyget och för dem till Birkaterminalen i Västerhamn där myndigheterna upprättat en första mottagning.
– Där väntar bussar som sedan för de evakuerade till Strandnäs skola, säger Kim Westman.
På förhand uppgjorda räddningsplaner fastslår att Strandnäs skola ska vara evakueringscentral om en olycka inträffar i närheten av Mariehamn. Ansvaret för att upprätta evakueringscentralen ligger på Räddningsverket.
Att upprätta en evakueringscentral med alla funktioner tar ungefär en timme, säger räddningsledare Ted Andersson ungefär samtidigt som de första evakuerade anländer på lördagseftermiddagen.
– Vi har tagit emot 20 personer som kommit hit med buss och polisen har börjat registrera de evakuerade.
I evakueringscentralen är också frivilligorganisationer som Frivilliga räddningstjänsten och Röda korset på plats för att servera mat och hjälpa myndigheterna att ta hand om de evakuerade personerna.
Effektiv ytbärgning
Ute på Ålands hav har Super puman inlett ytbärgningsoperationen samtidigt som de sista passagerarna evakueras från ms Gudingen.
Att bärga en person från ytan tar bara några minuter och de evakuerade flygs sedan raka vägen till Strandnäs skola för registrering.
Efter en stund kan myndigheterna konstatera att alla personer på passagerarlistan anlänt till evakueringscentralen utan allvarliga skador.
– På Åland kan det vara en utmaning att få alla till evakueringscentralen. Många ålänningar tänker nog att ”varför kan jag inte bara fara hem?”, men alla måste till evakueringscentralen för registrering, säger Kim Westman.
Lyckad övning
För Gränsbevakningens sjöbevakningssektion är övningar en stor del av vardagen – att vara beredd när den riktiga katastrofen sker är av yttersta vikt – och Kim Westman konstaterar att lördagens övning gått bra.
– Det är en möjlighet för alla att öva. Från flygflottiljen fanns det innan övningen önskemål om att öva ytbärgning och det kunde vi ha med som ett moment.
Tf räddningschef Karl Nordlund konstaterar även han att övningar är väldigt viktiga.
– Det är det viktigaste vi har. Samarbetet mellan myndigheter och aktörer måste fungera när något händer. Det har allra högsta prioritet.
Bo Sjöblom och Stefan Karlsson som evakuerades med båt respektive helikopter konstaterar att evakueringsoperationen gick smidigt.
– Det var smidigt och gick snabbt att vinschas upp i helikoptern. Det tog bara någon minut, säger Stefan Karlsson.
– Evakueringen gick bra och de tog väldigt väl hand om oss. Färden till Mariehamn tog knappt tio minuter, säger Bo Sjöblom.
Behövs fortfarande
Sedan år 2000 har antalet sjöbevakare på Åland minskat från cirka 100 till 34. Modern teknik gör att Finlands kust och skärgård i dag är lättare att övervaka. Men vid olyckor med det scenario som utspelade sig under lördagen krävs fortfarande mänsklig närvaro, konstaterar Kim Westman.
– Oavsett hur mycket man kan se med teknik så är det ändå människor som måste iväg när någon behöver hjälp.
Inom Gränsbevakningen förbereder man sig för alla scenarion, även fast de stora olyckorna nästan aldrig inträffar. Skräckscenariot är en kollision mellan två fartyg, av vilka det ena är ett passagerarfartyg och det andra ett fraktfartyg med farligt gods.
– Ett scenario som kan förorsaka snabba förlisningar där människor kommer till skada, men även vara en maritim miljökatastrof. Det är en händelse som kräver koordinerat samarbete både nationellt och internationellt, säger fältsjöräddningsledare Torbjörn Enroth.

Kevin Eriksson